tisdag 30 november 2010

Snart så...

Nu är det dan före dan, i morgon åker jag - och har jag börjat packa? Nej... Men jag har valt ut de lyckliga böckerna som får följa med till Gambia! Kommer nog inte att läsa alla, men det vore ju förfärligt att ha två kvar och inte vara sugen på någon av dem! Jag har ju heller ingen aning om bokutbudet i Bakau, så jag kan ju inte lita på att jag kan köpa nya där. Bokhögen kändes så tung, men jag har lånat en bagagevåg (fantastisk uppfinning!) av min kära kollega, och den väger inte mer än 2,5 kg. (Högen alltså, inte vågen).

I övrigt har jag idag sökt en bokleverans på villovägar. Skulle varit hos En sida till förra veckan, men har i stället hamnat i Falun... Jag har skickat mejl och dokument till alla möjliga så jag hoppas de reder ut det utan mig.

I går hade vi Glöd-möte med en intressant diskussion om Darling River. De flesta tyckte mycket om, någon gillade inte alls. Alla var dock överens om att Sara Stridsberg är en otroligt skicklig författare! Och till nästa gång ska vi läsa Knausgård! Äntligen!

Nej, nu packa och be en bön om att tågen går snällt i morgon. Jag flyger ju från Stockholm på torsdag morgon så jag har ju i och för sig hela natten på mig att ta mig ut till Arlanda, men det skulle ju vara skönt att lämna all stress hemma!

lördag 27 november 2010

Ont om tid mycket att göra...

Idag har jag varit i butiken En trappa Ner och satt upp lite nya personliga boktips i ramar på hyllorna i min lilla bokhörna En sida till. Jag trivs där! Folk är intresserade, stannar till, tittar och frågar. Vi får nog skynda på med läshörnan så kan jag tillbringa lördagarna där, läsandes och tipsandes! Eftersom jag med lite dålig timing åker till Gambia på onsdag och kommer hem först 19 december, missar jag hela julhandeln och alla möjligheter till glöggträffar med julklappstips. Alltså skickade jag ut en inbjudan till träff den 20:e... Många tycker säkert att det är för nära jul och hinner inte, men några har redan tackat ja! Jag tänkte då presentera några bokförslag, vi väljer vilken bok vi ska läsa och när vi ska träffas och diskutera den. Sedan lägger jag en order, och några dagar senare kan den nybildade bokcirkelns medlemmar hämta sina böcker!

När jag kom hem färgade jag håret svart; så intensivt rött hår funkar inte i sol och saltvatten. På några dagar skulle jag likna en gammal rabarber (sonens beskrivning när jag en sommar för många år sedan gjorde misstaget att vara rödhårig).

Nu ska jag läsa ut Darling River - insåg ju att vi har bokcirkelträff på måndag...

Ett gäng urval att ta tag i:
Vilka böcker ska jag föreslå som nästa Glöd-bok? Nu måste vi ju nästan ta något ur En sida tills sortiment...
Vilka böcker ska jag föreslå som första En cirkel till-bok? (Hoppsan! Nu fick cirkeln ett namn!)
Men framför allt - vilka böcker ska jag ta med till Gambia? Märkte ju när jag plockade bland alla olästa  igår hur mycket tyngre de danska banden är jämfört med pocket eller engelska häftade... Borde ha en sån där bagagevåg!

Trots allt synnerligen angenäma bekymmer en lördagkväll!

torsdag 25 november 2010

SJ, SJ gamle vän?

Nu blir jag lite trött... Jag åker till Gambia om en vecka, flyger från Stockholm och landar också i Stockholm. Stannar över helgen hos söstra mi i Åkersberga, har biljett Stockholm-Göteborg söndag 19/12. Sista lilla biten kvar från Afrika till Varberg - nja, den är väl inte så viktig måste någon ha tänkt... Kommer till Göteborg 20.17 och får vänta två och en halv timme på nästa tåg till Varberg! När man är på väg hem vill man ju liksom bara hem. Nu vet jag ju vad jag ska önska mig í julklapp av den körkortsförsedda sonen i alla fall!

onsdag 24 november 2010

Nu kom bilden!

Nu fick jag en bild från VIP-minglet i fredags! Klicka här och bläddra fram till sidan 13 för att se vilken fin reklam jag fick i VarbergsPosten. Känns jätteroligt! 

tisdag 23 november 2010

en sida till...

VIP-mingel i fredags i min lilla bokavdelning. Sååå trevligt! Kom fler än jag väntat mig och reaktionerna var överväldigande positiva. Fånlog och kände mig hög hela kvällen... Bland annat fick jag äntligen träffa Janivarberg IRL, och han förärade mig en liten pärla: Den försvunne fåraherden av Marcello Fois. En advokat på Sardinien löser brott på det lågmälda och trivsamma sättet. Välskrivet, charmigt och mysigt. Tack Jan! Marianne Öjerskog, den ena av översättarna till Igelkottens elegans bor i Varberg och kom också, fantastiskt trevligt! Nu har jag beställt fler böcker (sålde nästan hälften i fredags!) och ska skapa en sida på Facebook, ska mejla ett tack till alla som kom, planera nästa aktivitet - och åka till Gambia på semester i två veckor... Lite dålig timing men längtar enormt efter ledigheten. Anledningen till att jag inte redovisat så mycket från VIP-minglet är att jag väntar på en utlovad bild, kommer mer snart hoppas jag alltså!

Förändringar

av Ama Ata Aidoo. Bokförlaget Tranan.
Jag hoppade på Lyrans Jorden Runt-resa på sluttampen när jag upptäckte att denna bok, som jag just beställt, ingick i reselektyren. Aidoo är enligt baksidestexten den afrikanska litteraturens Grand Old Lady. Hon är född 1942 i Ghana och har skrivit romaner, poesi, noveller och dramatik.

Esi är välutbildad, satsar på sin karriär och har ett modernt sätt att tänka och vilja leva sitt liv. Hennes man Oko vill ha en mer traditionell hustru och är missnöjd med att Esi inte passar upp honom som en ”riktig” fru bör. När Oko efter ett gräl våldtar henne bestämmer hon sig för att lämna honom. Han tyckte det var ett sätt att försonas, hon såg det som äktenskaplig våldtäkt – ett ord och ett begrepp som inte finns i den inhemska vokabulären. Hennes familj och bästa väninnan Opokuya tror att hon blivit galen och försöker avråda henne.

Problemen med att förena det traditionella afrikanska sättet att leva med ett mer modernt och frigjort liv är många och skildras levande och väl i romanen. Kvinnans roll är fortfarande att passa upp på mannen, ha hela ansvaret för hemmet och barnen och vara honom underlägsen.

När Esi lämnar Oko förlorar hon sin dotter, och här är väl det enda jag har att invända mot berättelsen. Det känns inte som om Esi bryr sig, eller snarare som om författaren missat att låta Esi förhålla sig på något sätt över huvud taget till sin dotter. I början finns ett kapitel skrivet ur dotterns perspektiv, hur hon tänker om föräldrarna som bråkar, sedan nämns hon knappt igen.

Nästan genast träffar Esi en ny man, Ali, och de blir passionerat förälskade. Han är gift, men det är inget större problem – förrän han ber henne bli hans andra hustru. Återigen mot allas råd går hon med på det. Esi tänker till och med att det kan bli bättre för henne; hon får ha kvar sin frihet eftersom Ali bor kvar med sin första hustru, som får ta hand om marktjänsten och uppassandet (som Esi ändå inte vill ägna sig åt), och alltså kommer hon och Ali bara att dela de lyckliga och kärleksfulla stunderna. Naturligtvis blir det inte riktigt som Esi tänkt sig…

Jag tycker om men är inte begeistrad. Det är lättläst, tänkvärt och välskrivet men fångar mig inte hundraprocentigt.

Jag har också fått pris!

Jag har fått en Cherry on top-utmärkelse av Holly Hock! Så glad jag blev och som det värmde i snöyran. Hennes motivering lyder: "Den besatta - för att hon ofta bloggar om böcker jag är intresserad av och för hennes spännande projekt En sida till." Tack så mycket! Nu ska jag enligt reglerna berätta om tre favoritförfattare och någon bok de skrivit. Bara tre... Jag skriver gärna under på Holly Hocks val, men väljer i stället att lyfta fram några som inte figurerar i bokbloggarna fullt så ofta:
John Irving har en speciell plats i mitt läsarhjärta. Jag har läst allt utom hans debutroman och älskar hans speciella språk, vardagliga liv som vänds upp och ner, sorgen och kärleken, björnarna och brottningen. När jag pluggade i Uppsala var han där och läste första kapitlet ur den bok han just då höll på att skriva - A prayer for Owen Meany. Vilken känsla att sedan läsa den färdiga romanen och märka att han faktiskt ändrat några formuleringar!
Jan Kjaerstad upptäckte jag genom trilogin om Jonas Wergeland, Förföraren, Erövraren och Upptäckaren. Tjocka böcker som alla tre berättar om samma människas liv, utan att det någonsin blir tråkigt eller tjatigt! Det är intelligent, associationsrikt och fascinerande. En njutning att läsa!
José Saramago får bli mitt tredje val. Hans Blindheten är en av de bästa dystopier jag läst. Saramagos språk är speciellt, vindlande och ofta utan skiljetecken. Han skildrar mänskliga svagheter, maktstrukturer och rädslor i berättelser som roar och väcker tankar.
Så ska jag skicka körsbäret vidare till fem bloggar:
Lyrans Noblesser, Paperback Lover, Snowflakes in rain, Eva Swedenmarks Värld och Fiktiviteter som alla skriver intressanta recensioner och funderingar som inspirerar och förlänger mina önskelistor.

torsdag 18 november 2010

Mellanbok betyder sannerligen inte sämre bok!

Jag sticker emellan med Ian McEwans Amsterdam. Det betyder inte att den är lättviktig eller sämre än boken innan och efter! Ingen fara handlar om två systrar och deras minst sagt tunga livsöden, Darling River har jag ju som sagt bara börjat på men jag har ju läst mycket om den och vet att det inte är solsken och klackarna i taket som väntar. Jag vet inte om jag kommer att tycka att de båda böckerna påminner om varandra när jag är klar, men temat med flickor som har det svårt har de ju i alla fall gemensamt. Amsterdam är något helt annat, det handlar om två äldre män och deras relation till en nyss avliden kvinna. Efter fem sidor är jag benägen att strunta i disken (i kväll igen!) och gå till sängs med en Booker-pristagare (1998).

Trasiga flickor

Jag läste ut Ingen fara av Selma Mahlknecht sent igår kväll. Speciellt upplägg med tre berättarröster, eller tre perspektiv snarare. Väldigt trasiga och störda familjeförhållanden, och en väldigt bra bok som jag måste smälta och samla tankarna om lite innan jag skriver mer.

Min vana trogen måste jag genast börja på en ny bok, och åtminstone läsa några sidor i den innan jag släcker lampan. Vid sängen låg nästa Glöd-bok och väntade - Sara Stridsbergs Darling River...  Efter 30 sidor vet jag att jag kommer att tycka mycket om, men jag misstänker också att jag måste sticka emellan med nåt lättare innan jag fortsätter. Jag tror att jag behöver en "vanlig" berättande roman eller en deckare för att sedan till fullo kunna uppskatta Stridsbergs bok. Språket är fantastiskt, och upplägget originellt, ämnet är tungt och allvarligt med utsatta flickor och kvinnor som far illa. Måste neutralisera hjärnan innan jag dyker ner i den floden!

måndag 15 november 2010

Murakami förnekar sig inte

I A Wild Sheep Chase tar en namnlös berättare oss genom en typisk Murakami-historia. Där finns nya och före detta flickvänner, någon har helt magiska öron och någon försvinner. Berättaren är lite vilsen i sitt liv, får mystiska brev och märkliga besök. Där finns en katt, där finns äldre män som berättar om sina krigserfarenheter, där finns osannolika samband mellan gamla försvunna vänner och toppskiktet i Tokyos maktelit. Konspirationer och vilda planer för vår berättare till ett märkligt landskap och minst sagt märkliga bekantskaper. Bakom alla galna vändningar och absurda situationer finns ett djup, ett resonemang om identitet, gemenskap och att hitta sin plats i livet. Då och då kan man ana lite samhällskritik (läser jag det som) i någons kommentar. Till exempel The Sheep Professor apropå utvecklingen av fåravel i Japan: "...The daily-life is missing from our thinking. We minimize the time factor to maximize the results.It's like that with everything. In other words, we don't have our feet on solid ground. It's not without reason that we lost the war."
Haruki Murakami liknar ingen annan författare och jag följer med stor läsglädje med även på denna resa!

Snart är det dags!

Nu har jag skickat ut inbjudningar till ett litet VIP-mingel på fredag. Nu oroar jag mig mest för att det ska kännas för lite... Det ÄR ju ett första försök, och det ÄR ju en början i väldigt liten skala och det har jag talat om. Men ändå... Fantasktiskt roligt är det i alla fall! Skulle ta en bild, batteriet slut i kameran, fick bli telefonen, därav kvaliteten... Det är böcker på en vägg till också, så riktigt så här magert är inte utbudet.

fredag 12 november 2010

Bokprojekten sprider sig

Jag blev sjuk, som jag misstänkte, och stannade hemma från jobbet. Dagen har tillbringats omväxlande i sovande, snörvlande, tänkande och skrivande tillstånd. Det är ju på gång nu, bokavdelningen en sida till... på En Trappa Ner i Varberg! Böckerna har kommit, vi har satt priserna och jag har idag totat ihop pressreleaser och personliga omdömen att rama in och placera bland böckerna. Samtidigt har Holly Hock dragit igång sitt eget bokprojekt, att lägga ut böcker i affärer som säljer helt andra saker. Så bra tänkt och så bra genomfört!

torsdag 11 november 2010

Jul igen!

Börjar känna mig febrig och eländig! Och jag som har så otroligt mycket att göra. Stor tröst var det då att huttrande kliva av cykeln efter jobbet och hitta ännu ett paket med rec.ex i brevlådan! Idag sex böcker från Thorén & Lindskog, så fina och så lockande! Jösses vad mycket utropstecken det blir... Inser ju att jag måste avsätta en egen hylla till recensionsexemplaren - de är ju så snygga ihop!

Som julafton!

Igår låg mina första recex i brevlådan! Tre lockande böcker från fina Sekwa. Ibland får en ruggig novemberkväll ett lätt glittrigt skimmer, som ett brev på posten! Högarna växer och jag vill bara läsa, läsa, läsa...

söndag 7 november 2010

Mamma Mia!

Jag är extremt kvällspigg, en riktig nattmänniska. Av detta följer ganska naturligt en ovilja att vakna på morgonen. Så döm om min förvåning och speedade förtjusning (jag var hög hela dagen) när jag en morgon förra veckan (efter att ha lagt mitt livs första bokorder) vaknade med den här låten i huvudet! Värsta musikalversionen på hög volym gjorde att jag studsade ur sängen, utan att snooza en enda gång, och dansade ut i köket... Det är helt sant och jag är ganska glad att ingen såg mig :-) Däremot är jag fascinerad av hur mycket ett sådant uppvaknande kan påverka sinnesstämningen och humöret en hel dag. Låten har sedan dess dykt upp med jämna mellanrum och varje gång gjort mig riktigt glad! Det lustiga är ju att jag inte har någon relation till den låten sen tidigare, den bara dök upp och ville säga mig något, det vill jag gärna tro i alla fall...

en sida till...

Det här är så spännande! En vän som har en inredningsbutik med inköpt och egen design, ramverkstad och galleri har bett mig köpa in böcker till hans affär! Han vill bredda utbudet och jag är den största littaraturnörd han känner :-) Jag har nu lagt min första order: All utgivning från Sekwa, en del från Ordfront och en del från Thorén och Lindskog! Vi börjar i liten skala för att undersöka marknaden, och det mest osannolikt fördelaktiga för mig är ju att jag får välja och köpa in riktigt bra böcker utan att betala dem! Butiken heter En Trappa Ner och jag har tänkt kalla den lilla bokavdelningen för En sida till. Det blir en sida till av butikens utbud, man vill läsa en sida till när man hittar en bra bok och det blir även en sida till av litteraturutbudet i Varberg. Visst är det bra! När det gäller prissättning kan vi naturligtvis aldrig konkurrera med nätbokhandeln, utan efter vad jag fått höra handlar det om aktiviteter i butiken, träffar och cirklar som drar folk och ökar försäljningen. Så nu får ni gärna komma med tips och förslag på aktiviteter alla bokälskare där ute!

lördag 6 november 2010

Läst i oktober

That Old Cape Magic av Richard Russo.
Jag har Richard Russos Sams grabb (The Risk Pool) från 1989 i bokhyllan, och enligt min läsdagbok läste jag den i början av 1991. Eftersom jag inte har skrivit några omdömen om det jag läst genom åren får jag lita till mitt minne. Jag minns inte så mycket av den, mer än att jag var försjunken, fängslad och förtjust. Sedan dess har jag ibland tittat efter fler översatta böcker av Russo, inte hittat några och så glömt bort honom under långa perioder. I en bokhandel i London fanns han så äntligen framför mina ögon i hyllan. Det var That Old Cape Magic som fick följa med mig hem, och jag var mycket spänd på om Russo skulle leva upp till mitt minne av hans begåvning. Det gjorde han, och jag njöt i stora drag av berättelsen om Jack Griffin! Jack och hans fru Joy är på Cape Cod för att gå på bröllop. De tillbringade sin bröllopsresa där, och nu har de varit gifta i trettiofyra år. Som barn vistades Jack med sina föräldrar på Cape Cod några veckor varje sommar, och hans minnen från dessa resor är som koncentrat av hans syn på sina föräldrar och det förhållande han haft till dem. Nu är hans far död, Jack har hans aska i en urna i bilen för att sprida den på Cape Cod, och han undviker att svara i telefon när hans mamma hela tiden ringer för att klaga på honom. Han har hela sitt liv fokuserat på att inte bli som sina föräldrar; han har sett till att träffa dem så lite som möjligt för att inte deras närvaro ska påverka hans liv med sin fru och dotter. Så lätt går det naturligtvis inte, och vi får följa Jacks ansträngningar i en otroligt skickligt berättad historia. Det handlar om minnen, arv och att åldras, om äktenskap, kärlek och vad som är lycka. Karaktärerna är så levande och känns så äkta, deras livskriser och funderingar så allmängiltiga. Här beskrivs tragikomiska händelser (till exempel en helt osannolikt oturlig scen på ett annat bröllop) ytterst trovärdigt och allt berättas med värme och kärlek. Rekommenderas verkligen!

Allt gott ska komma dig till del av Sefi Atta.
Ännu ett lyckat inköp från Bokmässan och ännu en ny bekantskap! Sefi Atta är född 1964 i Lagos, Nigeria. Hon utbildade sig i London och bor nu i USA. Allt gott ska komma dig till del är hennes första roman; den utkom 2005 och hon tilldelades Wole Soyinka-priset för den. Efter att ha läst och älskat En halv gul sol är det nästan omöjligt att läsa en roman som utspelar sig i Nigeria under Biafrakriget utan att göra jämförelser. Attas fokus och perspektiv är dock ett annat, och jag väljer att inte jämföra de två böckerna. Vi får följa Enitan, från liten flicka till vuxen kvinna. Hon växer upp i en tämligen välbeställd men trasig och ständigt grälande familj, där sorgen över Enitans brors död driver mamman in i en religiös sekt och pappan, en framgångsrik advokat, tillbringar alltmer tid på sitt arbete. Enitan är omedveten och ointresserad av det som händer i landet. Hon lyssnar med ett halvt öra när faderns vänner diskuterar politik, statskupper och hotande krig. Det största som händer henne som flicka är när hon lär känna sin granne, Sheri, några år äldre, frigjord, modern och orädd. Hennes välutbildade och moderne far betonar vikten av utbildning och ser till att Enitan kommer till England för att studera juridik. När hon återvänder hem inser hon att på vissa punkter är hennes far precis lika traditionsbunden och inskränkt som många andra nigerianska män. Kvinnans plats är i köket, hon ska lyda sin man, hon behöver inte nödvändigtvis få lön för sitt arbete och så vidare. Enitans och Sheris vägar korsas igen, Enitan börjar tänka, utvecklas och växa som människa och kvinna. Det är mer en roman om personlig utveckling än om politik och krig. Anledningen till hennes utveckling är ju inte desto mindre just den politiska situationen som i allra högsta grad påverkar såväl fattiga som rika i Lagos. Det politiska och det privata ödet vävs samman, det är lättläst och fängslande. Språket utvecklas skickligt i takt med att Enitan blir äldre, hennes sätt att tänka och uttrycka sig blir vuxnare på ett fullständigt trovärdigt sätt. Jag gillar!

Sharp Objects av Gillian Flynn.
Det här är alltså, helt oväntat, månadens bottennapp! Det är absolut inte dåligt, men jag hade antagligen orimligt höga förväntningar på denna bok, så hyllad av så många. Jag började läsa om Camille, journalist som skickas till den hemstad som hon för så länge sedan lämnat, eller flytt ifrån, för att undersöka och rapportera om morden på två små flickor. Det börjar riktigt bra, jag dras in i historien om hur Camille åker hem, hon vill inte och jag vet inte varför. Det är bra, och jag får gradvis veta mer om bakgrunden till att Camille lämnat staden. Hon har problem med alla relationer, hon dricker för mycket (och när jag förstår varför är det inte konstigt alls…) och hon har ett allmänt självdestruktivt beteende. Någonstans blir det för mycket, för eländigt och miserabelt dramatiskt. För mig tappar Flynn trovärdigheten och känslan för Camille som människa, och slutet tycker jag rent slarvas bort. Det känns nästan som om Flynn har bråttom att avsluta och drar till med nästan det värsta hon kan tänka sig för att kunna sätta punkt. Nja, okej men inte mycket mer faktiskt
Läs andras åsikter: Bokhora

Jupiters öga av Oline Stig
har jag skrivit om här och kan bara tillägga: LÄS!

Cold Spring Harbor av Richard Yates.
Jag skrev lite om den när jag var mitt i och helt betuttad. Det höll i sig! Jag måste säga att Yates är en av de skickligaste skildrarna av alldeles vanligt vardagsliv och tankarna kring vad som är meningen med det, som jag någonsin stött på. Det är lågmält, förebådar olycka utan att vara högljutt dramatiskt för fem öre. Verkligheten och sanningen kryper sig inpå, nära, obönhörligt. Det finns ingen snygg och glättad yta men det är heller inte skitigt och rått. Det är vardag, verklighet, ”normalt” och alldeles otroligt dramatiskt i sin lågmäldhet!


Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn.
Förra månaden var jag alldeles till mig över Kolterjahns Nattfjäril och köpte genast hennes debutroman Ut ur skuggan. Jag gillade Nattfjäril mer, men jag är oerhört imponerad av denna debut! Berättaren, Agnes, växer upp i en familj som är välbärgad och kall. Hon har ingen nära relation med varken sin mor eller far. Hon har en äldre bror som hon, framför allt när hon blir äldre, har ett relativt nära och ärligt förhållande till. Men mest betydelsefull i hennes liv är relationen till morfar. Han som ger henne en kamera, som lär henne fotografera och som lär henne se verkligheten och livet i all dess sjaskighet och falskhet. Agnes passar inte in, hon är inte som de andra unga flickorna, hon tänker inte som de och hon har inte samma drömmar. Jag längtar efter och ser fram emot Kolterjahns tredje roman…

onsdag 3 november 2010

Grattis Oksanen!

Sofi Oksanen har fått det ansedda franska litteraturpriset Prix Femina för översatt litteratur för sin bok Utrensning. Oksanen är den första finska författaren som fått priset. Priset ges till den bästa översatta boken som getts ut i Frankrike. Det har tidigare gått till bland andra Ian McEwan, J. M. Coetzee och Joyce Carol Oates. Den enda nordbon som tidigare fått priset är Torgny Lindgren, som fick det 1986. Oksanens Utrensning gavs ut i Frankrike i augusti. Den har redan getts ut i fyra upplagor och sålts i mer än 70000 exemplar.
källa: Vasabladet (fråga mig inte hur jag lyckades hamna där!)

tisdag 2 november 2010

Novemberplaner

Det här vill jag hinna med i november:
Murakami, Haruki A Wild Sheep Chase    läser jag just nu
Aidoo, Ama Ata Förändringar   Lyrans Jorden Runt 2 Afrika
Stridsberg, Sara Darling River   Bokcirkeln Glöd
Diome, Fatou Atlantens mage
Mavrikakis, Catherine Himlen i Bay City
Ndiaye, Marie Tre starka kvinnor
Lamb, Wally She's come undone
Mankell, Henning Comédia Infantil
Kingsolver, Barbara Sommarens rikedom
McEwan, Ian Amsterdam
Som vanligt lär det bli både tillägg och bortplock, men jag gillar ju listor...

Nu har jag röstat!

Jag har lagt min röst på min favorit bland de nominerade till Bokbloggarnas litteraturpris. Det ska bli spännande att se vem som vinner! Jag har bara läst fyra av dem och har ytterligare två på min Vill läsa-lista.

Månadsrapport oktober

Det blev inte mer än sex böcker i oktober, trots 31 dagar och en extra timme i lördags natt. Jag har väl gjort annat, och det är naturligtvis som det ska, men jag har ju så många böcker liggande som bönar och ber om att bli öppnade...
Richard Russo That old Cape Magic
Sefi Atta Allt gott ska komma dig till del
Gillian Flynn Sharp objects
Oline Stig Jupiters öga
Richard Yates Cold Spring Harbor
Jessica Kolterjahn Ut ur skuggan
Jag får väl trösta mig med att det var riktigt bra böcker i alla fall. Den som tilltalade mig minst var faktiskt Sharp objects, något som förvånade mig eftersom den blivit så otroligt hyllad i bloggosfären. Bitvis glimmade den till och var både spännande och engagerande, men ofta tyckte jag det blev för mycket elände som inte grep tag i mig. Att välja månadens bästa är inte lätt, resterande fem var väldigt bra allihop, men det får nog bli dött lopp mellan Jupiters öga och Cold Spring Harbor ändå.
Vilken dag som helst ska jag skriva några rader om var och en också... Jag ska försöka komma ihåg att läsa med en anteckningsbok bredvid mig! Hur gör ni andra för att så snabbt och lätt kunna recensera/skriva om det ni läser? Antecknar ni under tiden, skriver ni något direkt när ni läst ut eller går ni tillbaka och bläddrar efteråt?
Efter lite realistiska gallringar återkommer jag med mina novemberplaner.

måndag 1 november 2010

Knausgård kommer inte...

En kväll för boken, på Varbergs teater 17 november 19.00! Aino Trosell, Bengt Ohlsson, Agneta Klingspor, Maria Sveland och Karl Ove Knausgård! Jag har givetvis köpt biljett i god tid och planerat att köpa Min kamp och få den signerad. Jag gillar det övriga startfältet också, men det är inga superfavoriter. Knausgård däremot kan man ju knappast undgå att vara nyfiken på! Så, en dag är hans ansikte plötsligt inte kvar i annonsen, i stället ler Cajsa Stina Åkerström ljuvt mot min klentogna nuna... Inget ont om Cajsa Stina, jag har inte läst hennes bok men är ärligt talat inte så sugen på den heller. Funderar på att trotsigt och tjurigt gå och lämna tillbaka biljetten! En kaka utan russin känns inte så lockande, men jag går antagligen ändå för att ta del av det som faktiskt erbjuds i kultur- och litteraturväg i vår lilla stad. Men sur är jag!