måndag 23 maj 2011

Äntligen!

Paket i brevlådan - ja! Jag har haft massor av andra saker att göra, men har hunnit stjäla till mig läsningen av första kapitlet i 1Q84 andra boken. Nu kan jag ju inte låta bli att undra hur det rent praktiskt ska gå till att hålla Aomame och Tengo levande och aktuella ända tills tredje boken kommer. Det dröjer väl riktigt länge dessutom... Ja det var ju det där med I-landsproblem!

Montedidio

Montedidio av Erri de Luca, Elisabeth Grate Bokförlag, recensionsex

En trettonårig pojke börjar sitt första jobb som snickarlärling och skriver dagbok på baksidan av en gammal kassarulle. Det är femtiotal i fattigkvarteret Montedidio, livet är hårt och glädjeämnena få. Pojkens pappa är stuveriarbetare och går kvällskurser för att lära sig läsa. Hans mamma är ofta sjuk, och när hon hamnar på sjukhus tillbringar pappan all ledig tid hos henne och pojken blir tvungen att klara sig själv.

Boken är ett lyckat exempel på berättande i första person presens, texten känns autentisk och får en påtaglig nerv. Att meningarna är korta och språket lite barnsligt förstärker känslan av äkthet. Det är en trettonårig pojke som funderar på livet, målmedvetet tränar i att kasta bumerang på taket (utan att släppa iväg den, han väntar på det enda rätta tillfället), lär sig sitt arbete och lär sig att bli vuxen.

På jobbet pratar pojken med skomakaren Rafaniello, som lagar de fattigas skor utan att ta betalt och tålmodigt väntar på att puckeln på hans rygg ska släppa ut vingarna som finns där inne – de ska ta honom till Jerusalem. På kvällarna är han med Maria, grannflickan som också är övergiven, och utforskar med henne kärleken och vuxenlivet.

Erri de Luca skapar fina, lågmälda bilder av den torftiga vardagen. Det finns en livsglädje, hoppfullhet och tro på framtiden som är påtaglig och befriande.

Det är en riktigt bra bok; jag är inte lika översvallande och förtjust som över Onda stenar och Döden inpå livet, men jag rekommenderar den varmt!

söndag 22 maj 2011

Otålig väntan!

I söndags beställde jag Murakamis 1Q84 andra boken (och Oates Fair Maiden och Carlisles Homicide in Hardcover) och paketet har inte kommit än! Enligt Adlibris skickades de i torsdags morse, och jag var så säker på att jag skulle få hämta dem i fredags att helgläsningen blev alldeles förvirrad och ofokuserad när jag plötsligt måste hitta något annat i stället... Det är ju inte så att jag saknar bra böcker, hyllorna svämmar över av sånt jag vill läsa - men just nu hade jag ju ställt in mig på Murakami! Lyxproblem, jag vet!

torsdag 19 maj 2011

Döden inpå livet

Döden inpå livet av Maureen O’Brien, Elisabeth Grate Bokförlag, recensionsex 

Maureen O’Brien var hyllad teater- och filmskådespelerska innan hon debuterade som deckarförfattare 1989. Hon kan givetvis branschen och skildrar miljön, film-och teatervärlden, med en skarpsynt och okonstlad trovärdighet.

Berättaren, skådespelerskan Millie Hale hittar sin bästa vän Liza Drew död i ett ödehus. Chockad och förtvivlad hämtar hon Lizas sambo Paul som sedan ringer polisen. Liza var mer framgångsrik än Mille, hon var berömd och firad tv- stjärna, och genast sätter spekulationerna igång och mediadrevet likaså. Naturligtvis påverkas relationen mellan Millie och Paul av det som hänt, och även förhållandet till Lizas mamma blir alltmer ansträngt. Misstänksamheten mellan de tre trappas upp och underblåses dessutom medvetet av John Bright – den gåtfulle och listige kommissarien som leder utredningen.

Jag gillar den skarpt! Det känns som ett ovanligt perspektiv med en närstående sörjande som berättare. Det blir mer fokus på reaktioner och smärta är i en vanlig deckare. Vi upplever polisutredningen genom en av de misstänkta, inte genom kommissarie Bright. Vi får följa Millie och hennes tankar genom sorg, ångest, rädsla och utsatthet – hon känner sig jagad av både press och polis. När hon blir erbjuden en roll, som från början var tänkt för Liza, i en tv-serie, tvekar hon länge innan hon tackar ja. Hur ska det uppfattas, vad ska folk tänka? O’Brien skildrar väldigt skickligt känslan och glädjen i att lyckas, att vara stjärna för en stund. Jag förstår verkligen hur det är möjligt att ”stoppa undan” tragedin och gå upp totalt i skådespelararbetet och rolltolkningen. Personporträtten är klockrena, jag ser karaktärerna framför mig, sympatiserar med den ene och ändrar åsikt om den andre – jag kan försvara och ursäkta ett beteende och förklara det med sorgen för att i nästa stund tycka riktigt illa om någons agerande, trots sorgen . Det är listigt och klurigt, och jag pendlar verkligen mellan att tro det ena och att tro det andra…

Upplösningen och slutet är befriande och annorlunda. Roligast var nog att jag först efteråt läste att detta är den första av sju om kommissarie John Bright! Det är ju genialt! Han är inte berättare, det är inte hans liv vi följer, men ändå blir han på något sätt huvudperson. Give me more!

måndag 16 maj 2011

Läsning april

Jag inser att jag inte kommer att skriva utförligt om allt jag läser och kör en sammanfattning av april:

The Help av Kathryn Stockett
En av årets favoriter som jag av någon anledning inte skrivit om. Skeeter är vit, ung och kvinna med hjärna i 60-talets Jackson, Mississippi. Hon vill bli journalist eller författare och börjar reflektera över att alla, hennes familjs och hennes väninnors familjers, hembiträden är svarta och ofta behandlas nedvärderande och illa. Anonymt skriver hon en berättelse som bygger på ytterst hemliga intervjuer med hembiträden i staden. Här finns fantastiska kvinnoporträtt, obehagligt trovärdig rädsla och en sagolikt bitsk humor. Här finns också osäkerhet, misstänksamhet, pyrande ilska och ofattbara fördomar. Det är en kolossalt välskriven och engagerande ögonöppnare. Oerhört läsvärd bladvändare!

Colombines kyss av Adriana Lisboa
Ett brasilianskt romanbygge utöver det vanliga! En cirkel till läste och tyckte i olika grupper.

Som någon annan bäddar av Hanna Lans
Jag träffade Hanna, köpte hennes bok och fick omvärdera mina förutfattade meningar om BOATS. Läs och förundras över hur lagar sätter käppar i hjulet för rättvisan!

I det förflutna av Kate Morton
Jag läste och njöt, försjönk i texten och lät mig dras in i berättelsen om det gamla slottet och allt som hände där. En av årets höjdpunkter!

Great House av Nicole Krauss
Vad kan sägas som inte är sagt? Det är ett fantastiskt romanprojekt och jag läste med stor fascination och behållning. Olika personer berättar, ett stort gammalt skrivbord återkommer i historierna. Det handlar om arv, vad man får och vad man lämnar efter sig. Det handlar om skrivande, om sökande, om saknad och om kärlek. Jag ska träffa Jan och prata om den, och sedan kan jag kanske eventuellt möjligtvis formulera några klarare tankar. Rekommendera å det varmaste kan jag dock göra redan nu!

De imperfekta av Tom Rachman
En tidningsredaktion i Rom, massor av intressanta karaktärer och en underbar samling livsöden. En riktigt bra bok helt enkelt! Läs mer här.

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg
Min bokcirkel Glöd läste och sågade. Jag sträckläste och gillade, med vissa reservationer. Mer här.

The Siege av Helen Dunmore
Ännu en av årets absoluta toppar som jag missat att skriva om! Romanen skildrar belägringen av Leningrad ur stadsbornas perspektiv. En inträngande och påträngande verklig skildring av vanmakt, fattigdom, fruktansvärd köld och den oerhörda kraft och vilja att överleva som hos vissa människor uppstår ur nöden. Men här finns också livsglädje, spirande kärlek och framtidstro. Jag läste under påskhelgen och kunde inte undgå att dra paralleller till det enorma frosseri vi ägnar oss åt. Jag jämförde våra överfulla buffébord med lyckan i att hitta en lök att dela på fyra personer… Boken påminde mig om Tjuvarnas stad av David Benioff, som jag läste innan jag började blogga, och alltså inte har skrivit om. Också det en mycket bra bok, om bland annat en desperat jakt på färska ägg, hjärtlöst maktmissbruk och kampen för att överleva under Leningrads belägring.

Fallet Courrier av Marta Morazzoni
Annorlunda och tilltalande om en man som till synes har allt. Läs mer här.

Flickan under jorden av Elly Griffiths
Min nya deckarfavorit! Ruth är arkeolog, angenämt mänsklig och oerhört lätt att sympatisera med. Hon är lagom udda utan att vara en kuf, hon är trovärdig och har integritet och hon känns så äkta i sitt sätt att i sin osäkerhet jämföra sig själv med andra. Personporträtten är intressanta, upplägget är spännande och det är både lättläst och välskrivet. En riktigt bra deckarförfattare som jag absolut vill läsa mer av, snart!

söndag 15 maj 2011

Onda stenar, fina tankar

Onda stenar av Milena Agus, Elisabeth Grate Bokförlag, Recensionsex

Ett barnbarn berättar sin farmors historia och jag är så vansinnigt förtjust! Det handlar om det hårda och fattiga livet på Sardinien på 40- och 50-talet, om att betraktas som (och kanske vara) annorlunda och om utanförskap. Det handlar också om rädslan för det som är olikt och inte passar in, och därmed också om utebliven förståelse. Farmodern åker till en kurort på fastlandet för att få bukt med sina njurproblem – sina onda stenar – och träffar där en man, Den hemkomne, som kommer att påverka henne under resten av hennes liv.

Det är en långsam och vacker berättelse om diktens och fantasins kraft, om att kunna prata med varandra och att kunna förstå varandra. Den är så otroligt fin! Jag har njutit av vartenda noga avvägt ord i det stillsamma flödet av kärleksfullt berättande. Språket är rakt, enkelt och exakt. Det bygger en stämning som är påtaglig, och jag känner den fuktiga dimman, den bedövande kylan och den dallrande dammiga hettan. Jag hör också tystnaden, den som är full av det outtalade och av det önskade.

Läs och njut!

Hur tänkte jag?

Varför köpte jag bara första boken av Haruki Murakamis 1Q84? Borde jag inte liksom insett att när den var slut skulle jag vilja kasta mig över andra boken? För det vill jag, verkligen! Jag är inte lika övertygat tokentusiastisk som efter många av hans andra böcker, men tillräckligt för att vilja ha mer NU. För första gången har jag reagerat på att dialogen ibland känts lite krystad och stelt onaturlig, och jag kan inte bedöma om det är skrivet så eller om det beror på översättningen. Sedan tycker jag faktiskt att det är lite för mycket nakna kroppar och sex, inte för att jag är pryd utan för att jag tycker att det inte behövs och inte tillför något. Men det kanske har en mening och ett syfte, det är ju en synnerligen skruvad historia och jag vet ju inte än vart den är på väg! Nu har jag i alla fall beställt andra boken och får således ge mig till tåls några dagar. Det är inte ett dugg synd om mig, jag har bokhyllan full av böcker jag gärna läser, men ni vet hur det är - ibland vill man ha något speciellt just nu...

Andra som läst: Boktoka, A fraction of the web

tisdag 10 maj 2011

Otroligt oroligt i Oxford

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg, Bokförlaget Forum, Recensionsex

I kväll träffades bokcirkeln Glöd för att diskutera vår senaste bok. Maja Grå kommer till Oxford för att studera konst, och i samma veva hittas hennes sedan många år försvunna mamma mördad i Brighton. Jag läste den i en sittning, och fastnade och fängslades helt klart. Jag gillar atmosfären, de traditionsfyllda miljöerna, byggnaderna som är fulla av hemligheter och skolan med sina outtalade regler och hierarkier. Eftersom jag definitivt inte är någon skräck- eller spökälskare så var jag nöjd med att känna att spökerierna och det övernaturliga passade in och inte störde berättelsen. I efterhand var det dock något som skavde lite, och jag kom fram till att det nog var språket. Under kvällens cirkeldiskussion enades vi om att det helt enkelt kändes lite ungt …

Jag var den mest positiva i cirkeln (jag sträckläste den trots allt!) och kommer säkert att läsa nästa bok om Maja Grå. De andra var mer kritiska, både till formen och till språket. En av oss sa att hon skulle lämna den vidare till sin tonårsdotter, som säkert skulle gilla den. Faktiskt kändes det nog, med lite eftertanke i bagaget, lite grann som en ungdomsbok och jag inser att jag hade väntat mig mer. Den fångade mitt intresse och var väldigt lättläst men jag har knappt ägnat den en tanke sedan jag läste ut den. Är jag kanske för gammal?

Omslaget är fantastiskt fint, det höll alla med om!

Kärleksfullt porträtt av en mamma

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron, Weyler Förlag, Recensionsex

Helena överlevde förintelsen och började ett nytt liv i Israel med sin dotter Elisabeth. Mamman är tydligt skadad av sina fruktansvärda upplevelser, hon beter sig märkligt och betraktas ibland som galen av sin omgivning. Vid högtider stänger Helena in dem och släcker alla lampor, oftast för att ingen ska märka hur ensamma de är. Hon låter inget som är tillverkat i Tyskland finnas i hemmet och hon hamstrar hysteriskt inför sexdagarskriget. Helena blonderar håret på sig och Elisabeth, och målar deras ögon blå i fotoalbumet – så att inget ont ska hända dem. Hon är rolig, dräpande, upprorisk och egensinnig. Hon är udda och beter sig konstigt men är ändå omtyckt och accepterad i grannskapet.

Elisabeth berättar om sin barndom och tecknar ett fantastiskt fint porträtt av sin mamma. Uppväxten är beskriven med varm humor och totalt utan fördömande. Dottern drabbades ju oavbrutet av mammans ”konstigheter” men hade inte varit med om något annat och skildrar Helenas excentriciteter med värme, ömhet och överseende. På något sätt anar Elisabeth att det finns en anledning till Helenas beteende och accepterar helt enkelt sin tillvaro utan att klaga.

Det är en gripande berättelse, där dråpliga händelser skildras med värme, och där det oerhörda allvaret ständigt ligger i bakgrunden. Det är en roman om att hantera livet efter att ha överlevt, och det är så bra!
Helt enkelt en liten pärla med ett jättefint omslag!

måndag 9 maj 2011

Märkligt möte!

Fallet Courrier av Marta Morazzoni, Carlsson bokförlag, Recensionsex

Vi befinner oss i byn Auvergne i början av 1900-talet och möter Alphonse Courrier, målmedveten och tämligen framgångsrik järnhandlare. Han är respekterad och aktad, planerar sitt liv i (nästan) minsta detalj och bryr sig inte om vad någon tycker; men naturligtvis bryr sig byborna om vad han gör, de är nyfikna och skvallrar gärna. Alphonse ser ner på sina grannar och konstaterar att de flesta är fula, komiska och fula, men lägger egentligen ingen vikt vid någonting. Enligt planen gifter han sig med en lämplig kvinna, inte ett för att han älskar henne utan för att hon är lämplig, och skaffar, när det till slut passar honom, två barn. Eftersom Alphonse är en man som gör som han vill har han givetvis en älskarinna, som han i största hemlighet träffar enligt ett noga upplagt schema. Att han är så mån om att hålla det hemligt till och med för sin bäste (ende) vän, beror nog på att hon betraktas som den fulaste kvinnan i byn. Men allt här i livet kan man ju inte planera…

Det här är en ovanlig roman, med ett ovanligt språk. Berättaren är synnerligen närvarande och tilltalar läsaren vid ett flertal tillfällen. Språket störde mig i början, jag fick inget flyt i läsningen och det kändes som om författaren försökte vara rolig och käckt medvetet gammaldags. Berättaren använder sig, som närvarande och allvetande, flitigt av putslustiga kommentarer och ett högtravande tilltal med glimten i ögat. Jag brukar uppskatta sådant, men här kändes det krystat. Men! Ju mer jag läste desto bättre stämde språket med berättelsen.

Flera kapitel inleds som en tablå, en scenbeskrivning från långt håll. Hur det ser ut, hur ljuset faller i rummet och så vidare. Det skapar ett avstånd, och man kommer heller aldrig Alphonse (eller någon annan) riktigt nära. Jag läser den lite som ett gammaldags sagoberättande, fast med filosofiska sentenser och associationer.

Det är en berättelse om livet, målmedvetenhet, strävan och kärlek. Romanen har ett djupsinnigt drag – vad strävar vi efter, och varför? Vilka beundrar vi – och varför? Vilka har makt och aktning – och varför?

Det började trögt men blev till slut en läsupplevelse jag återkommit till i tankarna och absolut kan rekommendera!

söndag 8 maj 2011

Att göra sommar

Ida hade sitt sätt, jag har mitt... Efter avfärgning, fyra (fyra!) blekningar, många timmar och en avslutande välbehövlig klippning där orange och väldigt döda toppar avlägsnades är jag nu fit for summer! Det är långt mellan svart och vitt, och det är samma sak varje år - det krävs fler blekningar och tar mycket längre tid än jag vill komma ihåg. Eftersom topparna inte överlever hur burdus behandling som helst är håret dessutom mycket kortare än planerat. Men i alla fall blont och inte gulorange. Det är ju bra! I eftermiddag har jag njutit av att värmen är tillbaka, suttit i solen, läst och mått bra. Nu har jag dessutom kommit in i att (oftast) anteckna medan jag läser, vilket gör det oerhört mycket lättare att skriva om böckerna sedan. Jag reflekterar mer och funderar över vad jag tycker och varför. Nästa steg, att faktiskt skriva lite, sparar jag till i morgon!

torsdag 5 maj 2011

Ibland har man flyt!

När jag kom hem från jobbet låg ett paket från Weyler i brevlådan: Korparna av Tomas Bannerhed och Varför kom du inte före kriget av Lizzie Doron. Jag är så nyfiken på båda två, och eftersom jag i förra inlägget mumlade något om en tunnis innan Murakami blev jag extra glad - Dorons bok är på 130 sidor! Eftersom jag redan lagt in bild på den under "Läser just nu" får Korparna förgylla det här inlägget. Det är ju alltid trevligt med bilder!

Strax fick jag dessutom ett sms från min kära vän, Varbergs bästa frisör, som tyckte att jag behövde klippa mig (hade hon väldigt rätt i!) och föreslog 19.30 nu i kväll! Till saken hör att hon är fullbokad till mitten av juni och hade jobbat sedan 7.30 i morse...  Så nu sitter jag här, ser hyfsad ut i huvudet och har en mycket lovande och tunn bok som väntar vid sänggåendet. Klockan är mycket och min planering gick åt fanders, men det känns helt okej!

Längtar hem...

Det är ruggigt och höstlikt ute och jag längtar hem till soffa, filt och Murakami! Otroligt sugen på att läsa den, men kanske sticker jag emellan med en tunnis. Ni vet den där villfarelsen att om jag läser flera tunna så har jag färre böcker kvar i min pockande hög - som om den inte ständigt fylls på...

onsdag 4 maj 2011

Beställt och klart!

Det tog sina modiga timmar, men nu har jag äntligen hittat en bok som jag hoppas ska bli bra till nästa cirkel på En sida till! För en boknörd är det naturligtvis rena himmelriket att klicka runt och söka på Förlagssystems hemsida, jag hittar ju så mycket jag skulle vilja köpa...  Det är dock förvånande hur många författare som inte längre går att köpa. Jag har trott (om jag ens har tänkt på det) att där finns ALLT, ungefär som ett referensbibliotek med alla böcker som någonsin getts ut. Naturligtvis inser jag ju att det inte är ekonomiskt hållbart, men det är ändå lite sorgligt.

Vad är väl en dag på slottet?

Jag vet att det är fel... Det är bara det att jag nu har tillbringat en bit över tre timmar med att hitta nästa bok att läsa i En sida tills bokcirkel och fortfarande inte beställt något! Fattar ni hur många böcker och författare som är definitivt slutsålda eller finns tillgängliga i 3 ex eller färre?  Hur svårt som helst! Jag vill hitta något som ingen läst, något som är riktigt bra och samtidigt hyfsat lättillgängligt... Deltagarna ska ju helst nappa på att hänga med en vända till liksom. Dessutom vore det optimalt om jag själv inte läst den heller, jag vill ju att vi ska ha samma förutsättningar. Vi har varit i Frankrike, i USA med ryskjudiska emigranter och i Brasilien. Vore kul med något helt annat... Men nu snurrar det i huvudet och jag får nog skjuta upp beställningen till i morgon. Tips mottages tacksamt!

söndag 1 maj 2011

En liten pärla!

De imperfekta av Tom Rachman, Weyler Förlag, Recensionsex

En amerikansk miljonär bestämmer sig på 50-talet för att starta en engelskspråkig dagstidning i Rom. Genom åren förändras världen och tekniken, men den gamle grundarens arvingar är inte så intresserade av tidningen som tappar läsare och inte ens finns på nätet. Det är bakgrunden och ramen i romanen, men det är på redaktionen det händer.

De olika medarbetarna presenteras i varsitt avsnitt där vi får lära känna dem med fel och förtjänster. Det är underbara porträtt, personliga och äkta, som visar på mänskliga svagheter och avslöjar drömmar som inte slår in. Vi möter utrikeskorrespondenten som har tappat gnistan, redigeraren som känner sig förbigången och utanför, den nitiske korrekturchefen som är en helt annan person utanför redaktionen och alla de andra. De är misstänksamma och missunnsamma, de är uppgivna och godtrogna, de är hänsynslösa och karriärlystna, men framför allt visar Rachman att de är vanliga människor. Han skriver om människor som inte alltid är sympatiska och inte alltid gör rätt, men det blir aldrig dömande och han låter alltid sina karaktärer behålla värdigheten. Det är väldigt olika personligheter som skildras, och oerhört underhållande och engagerande historier som berättas.

De olika avsnitten är som noveller, men jag får absolut inte känslan av att läsa en novellsamling eftersom de så skickligt hålls ihop genom den yttre beröringspunkten – tidningen.
Novellerna eller avsnitten handlar om enskilda personers verklighet och vardag; romanen i stort blir en reflektion över svårigheten att hänga med i den tekniska utvecklingen, att klara ekonomiska kriser och att leva upp till de ökade kraven på att ha koll på hela världen och att vara ständigt uppdaterad. Papperstidningens förmodade död alltså.

Riktigt njutbar läsning!

I det förflutna av Kate Morton, Bokförlaget Forum, Recensionsex

Engelskt slott, andra världskriget, gotisk roman med mystisk bakgrund, familjehemligheter, bortkomna brev, saknade personer och så lite arbete i förlagsbranschen – ingredienserna var minst sagt lovande! Mina förväntningar infriades med råge och jag sträckläste och njöt!

Edie Burchill jobbar på ett litet bokförlag och är nyseparerad. Hon har ingen nära relation med sin mamma och har inte ens berättat att hon flyttat från pojkvän och lägenhet. När ett förkommet brev dyker upp efter 50 år, adresserat till modern, tar deras förhållande en ny vändning. Edie får veta att mamman evakuerades under kriget och bodde på slottet Milderhurst Castle som krigsbarn. Slottet ägdes av författaren Raymond Blythe, som bodde där med yngsta dottern Juniper och de äldre tvillingarna Percy och Saffy.

Romanen rullar sedan upp de två historierna, nu och då, parallellt. Vi får följa Edie när hon besöker slottet, där de nu mycket gamla systrarna bor kvar, och försöker ta reda på vad som hände. Samtidigt försöker hon få ordning på sitt eget liv, hitta ny bostad, sköta jobbet och umgås i måttliga mängder med sin familj och släkt. I de historiska partierna befinner vi oss på slottet under andra världskriget och följer de tre systrarnas liv under kriget.

Det är så skickligt berättat och miljöbeskrivningarna så där precis lagom detaljerade att jag bara dras med och in i romanen. Jag befinner mig i England, jag känner stämningen, ser slottets rum och hör ljuden. Karaktärerna är väldigt väl beskrivna; för varje avsnitt i romanen lär jag känna dem lite mer och får veta lite mer om hur de tänker och varför. De blir levande och trovärdiga och får ordentligt med utrymme. Språket bara flyter på utan något som irriterar eller stoppar upp. De många trådarna fångas konstfärdigt upp och nystas ihop till en tragisk och skrämmande verklighet. Jag var djupt försjunken och ville inte att den skulle ta slut, samtidigt som jag bara måste få veta hur det hängde ihop. Rekommenderas å det varmaste!
(Det enda negativa är väl det förfärliga omslaget som ser ut som en Harlequin-roman eller nåt...)

Ligger lite efter...

Det där med ambitioner alltså... Kanske skulle jag tagga ner lite, tycka att det är okej att bara skriva några korta rader om en bok jag läst och inte göra det till en så stor grej - det blir ju inte av då! I förra inlägget skrev jag att jag skulle publicera något om åtminstone två böcker senast i tisdags. Tisdag blev till lördag och kavajen till en fingertuta, eller hur det nu var med mäster skräddare... I alla fall har jag läst tio böcker i april och det har mestadels varit riktigt, riktigt bra läsning! Månaden avslutades i eftermiddags, i solen, med de sista sidorna i Elly Griffiths Flickan under jorden, och jag kan bara instämma i den hyllningskör som fick mig att klicka hem den förra veckan. En riktigt bra deckare! Sympatisk och mänsklig huvudperson, bra språk och intressant och fängslande upplägg. Jag vill läsa mer om Ruth Galloway, nu! Jag har hört rykten om att vädret ska bli sämre i morgon och har redan schemalagt dagen med städning, tvätt, löpning OCH formulering av mina tankar kring aprilböckerna. Tror jag på det själv? Naturligtvis!

Och vad var det som fick göra Ruth Galloway sällskap i paketet jag hämtade igår? Jo:
Boardy, Elin Allt som återstår
Griffiths, Elly Flickan under jorden
Murakami, Haruki IQ84, första boken
Shamsie, Kamila Burnt shadows
Phillips, Jayne Anne Lark & Termite
Hanif, Mohammed Mangon som sprängdes