torsdag 30 juni 2011

Infriade förväntningar

Vända blad av Julie Jézéquel, Sekwa förlag, recensionsex

Jag hade längtat efter boken, byggt upp förväntningar och var nästan lite rädd att bli besviken. Snabbt läste jag 60 sidor och slappnade av – jag gillade!

Clara, känd och framgångsrik manusförfattare, sätter stopp för sin egen karriär genom att välta ett skrivbord i knät på en producent. Ute i kylan och ignorerad av alla i branschen letar hon andra sätt att försörja sig på. Hon erbjuder på nätet sina tjänster som spökskrivare, och får snart sin första kund. Bertrand Rosier är en fåordig och hemlighetsfull företagsledare som vill att Clara ska skriva ett nytt liv åt honom. Hon förstår inte varför, han berättar ingenting, och hon tycker i början att Rosier är lite skrämmande. Men eftersom hon behöver pengar sätter hon igång, och hennes liv tar en ny vändning.

Språket är lättsamt, det flyter på med en humoristisk ton och får mig att nyfiket läsa vidare. Det är lite babbligt nervöst och speglar Claras stressade situation med oro för ekonomin, framtiden och vad det ska bli av henne. Hon lever ensam med tonårige sonen Léonard och jag får många gånger lust att fnissa åt hennes smått hysteriska tankar kring deras relation och hans vuxenblivande.

En märklig och trevande relation växer fram mellan Clara och Rosier, eller kanske snarare mellan Clara och den version av Rosier hon skriver fram. Det är en smått absurd historia berättad på ett trovärdigt sätt. Den är lustig, lättläst och lättillgänglig – men ingen bagatell! Jag funderade en hel del på vad som kan hända om man är öppen för det, vilka vändningar livet kan ta om man bara tillåter det. … Dessutom hade jag väldigt roligt under tiden! Det här är Jézéquels debutroman och jag läser gärna mer av henne!

Några andra som läst: Bokmalen, Fiktiviteter, Bokhora, Ett rum med utsikt

onsdag 29 juni 2011

Frustrerad väntan

Vad har hänt med Adlibris och deras tidigare så snabba service? Jag beställde fem böcker 20/6, fick dagen efter besked om att en av dem var slut, men att resten av ordern skulle levereras. Den är fortfarande inte skickad! Frågade efter den igår och fick veta att leverans inom 2-5 vardagar innebar senast igår och att den skulle gå iväg igår. Idag är den fortfarande inte skickad... Bojkott nästa? Jag vet flera som fått vänta längre än vanligt på sista tiden, så det är inte bara ett olycksfall i arbetet. Inte för att jag är utan böcker att läsa, men ändå!

torsdag 23 juni 2011

Midsommar, en vändpunkt...

Jag har precis skrivit ett lite deppigt inlägg på En sida till och bestämmer mig för att låta midsommarhelgen innebära en vändning av allt möjligt. Fast jag har tänkt mig att det i motsats till kvällarna ska bli ljusare! Se framåt, nya möjligheter, nya vägar...

I morgon åker jag till Skåne med min kära väninna, och tillbringar helgen utan uppkoppling med med mycket härligt sällskap. Jag tar med Fritt fall som jag började på i går kväll och som verkar mycket lovande! En bok till får det nog bli också, man vet ju aldrig!

En riktigt glad och solig (ha!) midsommar önskar jag alla!

söndag 19 juni 2011

En med rätta uppmärksammad debut!

Korparna av Tomas Bannerhed, Weyler förlag, recensionsex


Det är sjuttiotal, Småland, lantbruksmiljö och absolut ingen idyll. Klas lever med mamma, pappa och lillebror på en gård. Pappan oroar sig för allt – vädret, skadedjur, arrendet, pengar – och börjar mer och mer tappa greppet om verkligheten. Klas vill absolut inte ta över gården men pappan vägrar lyssna och förstå. Pojken är rädd för sin oberäknelige far och söker tröst i naturen och framför allt hos fåglarna. Han jämför sig med aspen: ”Vi som darrar för minsta lilla. Homo tremula. Det är jag.”

Romanen har en olycksbådande stämning, det ligger hela tiden något olustigt och väntar bakom texten. Klas får mig att tänka på pojken i Mitt liv som hund, med osäkerhet, tvångstankar och sängvätning (även om Klas mår väldigt mycket sämre). Han har det inte lätt; det är bråkigt hemma, pappan beter sig mer och mer underligt och han är ständigt rädd för vad folk säga. Texten är späckad med naturskildringar, men att kalla den naturromantisk känns ändå fel. Snarare fungerar naturen och fågelskådandet som andningshål både för Klas och för läsaren, som för att slå fast att det finns skönhet även i den mest nedslående tillvaro.

Den bräckliga relationen mellan far och son balanserar hela tiden på en vass egg. Klas längtar efter samhörighet och närhet men vet att han inte kommer att få det; faderns utbrott kommer tätare och blir allt märkligare och allt mer skrämmande. Trots allt finns där en kärlek och förståelse hos fadern som kommer till uttryck vid några få tillfällen, då verkar han vilja att sonen ska få det han själv inte fick. Det är väldigt sorgligt och väldigt fint skildrat.

Det är en oerhört välskriven, suggestiv och fängslande debut. Ändå är det något som gör att jag inte faller helt handlöst… Kanske var jag helt enkelt mer sugen på en rakare berättad historia när jag läste den – för riktigt bra är den ju sannerligen!

Anna Koldenius har läst och gillat.

söndag 12 juni 2011

Så fin och så stor...

Har precis, tillsammans med flera hundra andra människor, sett årets avgångsklasser tåga genom stan på väg till studentbalen. Så fina, så glada och så vuxna! Min lille son är verkligen inte liten längre, men det känns inte alls länge sedan... På tisdag är själva studenten, så nu får jag väl gå och förbereda mat, skriva tal eller nåt annat nyttigt! Läsningen får stryka på foten i tider som dessa :-)

onsdag 8 juni 2011

Det blir aldrig som man tänkt sig - om man ens tänkt...

Jag har precis skrivit om den gångna helgen på min andra blogg, En sida till (länk till vänster), och det kan väl i viss mån förklara min bristande aktivitet här... Trots extremt svettig ombyggnad av butik har jag ändå hunnit läsa lite, men inte skriva om det jag läst den senaste tiden. Igår var det EM-kval i fotboll, efter styrelsemöte och årsmöte i handbollsklubben, och ikväll EM-kval i handboll - ni fattar ju själva att tiden inte riktigt räcker till! Nu har jag ju så många bra böcker att skriva om att jag borde ta ledigt från jobbet - och det har jag visst gjort, för att förbereda sonens student på tisdag... Nåväl, det löser sig nog med tiden, rätt vad det är dyker det säkert upp en ledig timme :)

torsdag 2 juni 2011

En riktigt fin historia

Upptäckten av currywursten av Uwe Timm, Bokförlaget Thorén & Lindskog, recensionsex
Jag har börjat på den här boken flera gånger, bara läst de första sidorna och inte riktigt fastnat. Vilken tur att jag fortsatte till sist! Den har ett lite annorlunda sätt att närma sig själva berättelsen, ett nästan dokumentärt anslag, där berättaren beskriver hur han som ung alltid köpte currywurst av fru Brücker. Genom åren har han diskuterat med vänner var currywursten egentligen uppfanns, och själv hävdat att det var i Hamburg och att det var fru Brücker som gjorde det. Efter många år, när hennes kiosk är stängd, bestämmer han sig för att gå till botten med frågan. Han hittar henne på ett äldreboende och börjar besöka henne för att lyssna på hennes historia.

I Hamburg 1945 ligger staden i ruiner, krigsslutet är nära och tillvaron kaotisk. Lena Brücker är närmare 50 och ensam kvar i lägenheten sedan hon slängt ut den otrogne maken, sonen blivit inkallad och dottern evakuerad. Under ett flyganfall träffar hon Bremer, en 23-årig sergeant som deserterar och gömmer sig hos Lena. Så växer en annorlunda kärlekshistoria fram, där de ständigt lever med skräcken att bli upptäckta och angivna. Det är en väldigt fin historia, där det jobbiga med matbrist och ransoneringar bara nämns som självklara detaljer. Det viktiga är hur hon kände och hur de hade det tillsammans i nästan en månad. Han är isolerad från omvärlden och vet inte vad som händer med Tyskland, hon måste leva som vanligt och låtsas som ingenting. Balansen mellan dem förskjuts, han blir rastlös och orolig.

Berättelsen växlar, utan tydliga markeringar, mellan nu på hemmet och då i krigsslutet. Det gör ingenting alls, snarare tillför det en känsla av äkta berättande och verkligt samtal. Romanen handlar i grunden om minnen, om livet och om att åldras. Den skildrar hur betydelsefullt och berikande det är att lyssna och förstå historien, att på riktigt inse att gamla människor varit unga… Jag tyckte mycket om den och är så glad att jag läste den! Och, ja, vi får veta hur currywursten kom till!

Tiden, den tiden...

Nu har jag äntligen sammanfattat och skrivit om vår senaste cirkelbok Flamingons sista flykt på En sida till. Jag har läst en hög med böcker i maj som jag inte skrivit om ännu, men det hade jag tänkt åtgärda under denna mycket välkomna ledighet!