Richard Yates!

Det är nästan osannolikt hur bra han är! Nu läser jag Cold Spring Harbor och förundras på varje sida över hur välformulerat och träffsäkert han beskriver sina karaktärer. Revolutionary Road var fantastisk och Easter Parade likaså. Jag måste genast fylla på min önskelista med alla andra böcker av Yates det går att få tag på!Stämningen är även här dunkelt olycksbådande, jag känner hur människorna genom sina val i livet går mot misslyckanden och bedrövelse. Jag tycker att han beskriver kvinnors liv och känslor väldigt insiktsfullt och med en speciell värme. Charles Shepard stannar kvar i armén efter första världskriget: "If everything in both your lives was expected to conform to the boundaries of a peacetime military preserve, and if your wife was as bright and spirited a girl as Grace Shepard, you could never honestly say you were surprised - frightened, certainly, but not surprised - when her nerves gave way and fell apart."
Nu befarar jag att jag måste putta ut någon från min topp tio-lista för att få plats med Cold Spring Harbor...

Precis min typ av humor!

Hittade nyss en länk hos Wind Up Women som fick mig att skratta högt... Humor värmer i ösregnet en grå lördag som denna. Klicka här och se om du också tycker det är kul!

Tänkt klart!

Många läsupplevelser diskvalificerades redan i startblocken pga utgivningsdatumen. Men dessa ska passera det lilla nålsögat:

5 Oksanen, Sofi Utrensning
4 Irving, John Last night in Twisted River/Sista natten i Twisted River
3 Yates, Richard Easter Parade
2 Adichie, Chimamanda Ngozi Lila hibiscus
1 Stig, Oline Jupiters öga

Klart jag ska nominera!

Kolla vilket fint initiativ! Finns på massor av bokbloggar redan, och jag ska väl inte vara sämre, måste bara fundera och kolla utgivningstiden först:

Bokbloggarnas litteraturpris!
Svenska akademien har sitt pris, förläggarna har ett och bokhandlarna ett annat. Därför känner vi på Breakfast Book Club att det bara saknas ett enda pris så här i Nobel- och Augustipristider; bokbloggarnas egna litteraturpris. Därför vill vi instifta ett sådant från och med i år 2010.

Alla svenska bokbloggare får nominera fem svenska eller utländska böcker var (de ska dock finnas översatta till svenska), utgivna från och med november 2009 till november 2010 (priset delas ut och tillkännages i samband med Stora kulturbloggprisets gala den 27 november). Böckerna ska vara poängsatta så att årets bästa får 5p (fem poäng), den näst bästa får 4 p (fyra poäng) osv. De fem titlarna med högst totalpoäng slutnomineras och alla bloggläsare kommer därefter att rösta fram vinnaren av Bokbloggarnas litteraturpris. Nomineringstiden startar nu och pågår till och med 24 oktober. Röstningsperioden kommer att vara under två veckor i början av november. Vinnaren kommer annonseras och priset delas ut i slutet av november!

Du nominerar genom att maila dina fem titlar samt adressen till din bokblogg till brkfstbookclub@gmail.com.

Läst i september

Nederland av Joseph O'Neill. Jag läste den under en period när jag hade alldeles för mycket att göra, och inte lyckades koncentrera mig och försjunka riktigt i boken. Hans van den Broeck bor med sin fru och son på Manhattan. Efter 11 september flyttar hans fru till England och tar sonen med sig. Det är givetvis mer som är fel i deras liv och äktenskap, men terrorattacken blir som en ursäkt och en symbol för det havererade förhållandet. Ensam kvar i New York tar Hans upp sitt gamla cricketintresse och träffar en samling udda människor. Jag kom snart på mig själv med att skumma de långa avsnitten som handlade om cricket, och jag kan ärligt talat inte förstå vad de har för mening. Om det inte ska symbolisera hur man i perioder av ensamhet och vilsenhet kan söka tröst och mening i lite smala och nördiga sammanhang… Kanske skulle jag ha uppskattat den bättre om jag hade gett den mer tid och uppmärksamhet, men nu blev det inte så.

Nattfjäril av Jessica Kolterjahn. Månadens fynd! En ny bekantskap och en mycket angenäm sådan. Varför hör jag inte talas mer om denna strålande författare? Nattfjäril bygger på ett verkligt fall från 1892, där en ung kvinna hittades död på ett hotell i Kalifornien. Berättare är Henry Stetson, den coroner som får hand om dödsfallet. Det ser ut som självmord, men frågetecknen hopar sig och han blir snart oerhört engagerad i den mystiska kvinnans historia. Stetsons skildring varvas med stycken där en allvetande berättare tecknar kvinnans uppväxt, erfarenheter och liv fram till den tragiska händelsen. Det är så väl beskrivet, man kommer så nära miljöer och personer att man riktigt känner regnet, kylan, dofterna och de olycksbådande stämningarna krypa i kroppen. Det är detaljrikt men ändå kortfattat och koncist. När jag läst ut den klickade jag genast hem Kolterjahns debut (tror jag) Ut ur skuggan.

Den förspillda vakan av Nadeem Aslam. Jag läste Kartor för vilsna älskande för några år sedan och tyckte väldigt mycket om den. Den här boken tycker jag var svårare att komma in i och ta till sig. Jag tror att det beror på att den utspelar sig i Afghanistan och att den refererar så mycket till händelser som jag skam till sägandes inte känner till, jag har helt enkelt lite svårt att hänga med ibland. Den ryska kvinnan Lara reser till Afghanistan för att söka efter sin bror, som deserterade från den sovjetiska armén för 20 år sedan. Hon bor hos en engelsk pensionerad läkare vars dotter kände Laras bror. I huset finns även en amerikansk CIA-agent, en hotad lärarinna och en ung radikal islamist. Det är våldsamt, sorgligt och vackert. Spänningarna är påtagliga, våldet obehagligt och brutalt men samtidigt finns, framför allt hos den hårt prövade läkaren, en kärlek till konsten och ett hopp som känns lindrande.

Tre apor av Stephan Mendel Enk. I min bokcirkel Glöd valde vi senast att läsa denna tunna bok. Omdömena och åsikterna varierade ganska mycket. Jag tyckte inte att jag kom nära den 13-årige huvudpersonen Jacob. Den hade sina poänger, dråpliga situationer och även ordentligt sorgliga. Ändå grep den aldrig riktigt tag i mig. För mig förblev karaktärerna tämligen platta boken igenom, medan andra i vår lilla cirkel hade blivit väldigt engagerade och fängslade. Det är intressant hur böckerna oavsett utgångsläge nästan alltid blir bättre när vi pratar om dem, vi hittar nya infallsvinklar och möjliga tolkningar. De andra har fastnat för helt andra saker än jag, och så blir romanen på något sätt större och rikare. (Det gäller inte alla böcker, vi har några bottennapp där inga andra synvinklar hjälpt…)

Utrop av Céline Curiol. Ännu en bra bok från favoritförlaget Sekwa! Här får vi följa en ung, namnlös kvinna som jobbar med att ropa ut ankomster och avgångar på en järnvägsstation. Hon är trasig och destruktiv, besatt av en upptagen man och utsätter sig för riskabla möten med män som hon inte borde umgås med. Jag är egentligen inte så förtjust i den typen av huvudpersoner, jag brukar bli lite irriterad på deras självdestruktiva beteende och på att de försätter sig i så FEL situationer. Jag skulle nog vilja skaka om den namnlösa också några gånger, men det är ändå något som håller intresset vid liv och gör att jag vill följa henne. Hon genomgår någon liten form av förändring och utvecklas till en lite självständigare person. Här finns en hudlöshet, ensamhet och desperation som är så skickligt beskriven att jag ibland tycker att det är helt naturligt och oundvikligt att agera som huvudpersonen gör.

Fru Sorgedahls vackra vita armar av Lars Gustafsson. En annorlunda läsupplevelse! Jag läste den växelvis med Petina Gappahs novellsamling och det var nog ett ganska bra upplägg. Det är en vindlande resa, självbiografisk åtminstone till synes, som är full av infall, utvikningar, nedslag och filosofiska resonemang. Fru Sorgedahl får jag inget riktigt grepp om, och det gör inte ett dugg!

Sorgesång för Easterly av Petina Gappah. Det här är jättebra! Det är också ett signerat exemplar inhandlat på bokmässan :-). Tyvärr är jag ingen novellmänniska, jag har verkligen försökt men det är något med formatet… Är det riktigt bra så vill jag ha mer! När jag precis har kommit in i texten så tar den slut. Här finns fantastiska berättelser och historier som skulle kunna utvecklas och bli så mycket mer. Jag tycker jättemycket om Gappahs språk och stil men ärligt talat så längtar jag efter att hon ska skriva en roman…

Nobelpriset i Babel

Jag har funderat lite på något Peter Englund sa i går kväll i Babel. Han påpekade att när man (Nobelpriskommittén) bedömer så stora författarskap som Vargas Llosa och Lessing fokuserar man på de riktigt bra böckerna och bortser från eventuella lågvattenmärken. Det borde ju betyda att Joyce Carol Oates inte är automatiskt diskvalificerad pga sin ojämnhet i alla fall...

Överraskning!

Det blev Mario Vargas Llosa! Han har tydligen funnits med i diskussionerna i flera år, men jag har inte sett hans namn i några spekulationer i år i alla fall. Kul att akademien lyckas överraska trots att de utser en välkänd författare. Jag har läst en bok av honom, Bockfesten, som jag tyckte riktigt mycket om. Det är ju lite roligt att känna till och faktiskt ha läst författarna innan de får Nobelpriset...