en sida till...

Det här är så spännande! En vän som har en inredningsbutik med inköpt och egen design, ramverkstad och galleri har bett mig köpa in böcker till hans affär! Han vill bredda utbudet och jag är den största littaraturnörd han känner :-) Jag har nu lagt min första order: All utgivning från Sekwa, en del från Ordfront och en del från Thorén och Lindskog! Vi börjar i liten skala för att undersöka marknaden, och det mest osannolikt fördelaktiga för mig är ju att jag får välja och köpa in riktigt bra böcker utan att betala dem! Butiken heter En Trappa Ner och jag har tänkt kalla den lilla bokavdelningen för En sida till. Det blir en sida till av butikens utbud, man vill läsa en sida till när man hittar en bra bok och det blir även en sida till av litteraturutbudet i Varberg. Visst är det bra! När det gäller prissättning kan vi naturligtvis aldrig konkurrera med nätbokhandeln, utan efter vad jag fått höra handlar det om aktiviteter i butiken, träffar och cirklar som drar folk och ökar försäljningen. Så nu får ni gärna komma med tips och förslag på aktiviteter alla bokälskare där ute!

Läst i oktober

That Old Cape Magic av Richard Russo.

Jag har Richard Russos Sams grabb (The Risk Pool) från 1989 i bokhyllan, och enligt min läsdagbok läste jag den i början av 1991. Eftersom jag inte har skrivit några omdömen om det jag läst genom åren får jag lita till mitt minne. Jag minns inte så mycket av den, mer än att jag var försjunken, fängslad och förtjust. Sedan dess har jag ibland tittat efter fler översatta böcker av Russo, inte hittat några och så glömt bort honom under långa perioder. I en bokhandel i London fanns han så äntligen framför mina ögon i hyllan. Det var That Old Cape Magic som fick följa med mig hem, och jag var mycket spänd på om Russo skulle leva upp till mitt minne av hans begåvning. Det gjorde han, och jag njöt i stora drag av berättelsen om Jack Griffin! Jack och hans fru Joy är på Cape Cod för att gå på bröllop. De tillbringade sin bröllopsresa där, och nu har de varit gifta i trettiofyra år. Som barn vistades Jack med sina föräldrar på Cape Cod några veckor varje sommar, och hans minnen från dessa resor är som koncentrat av hans syn på sina föräldrar och det förhållande han haft till dem. Nu är hans far död, Jack har hans aska i en urna i bilen för att sprida den på Cape Cod, och han undviker att svara i telefon när hans mamma hela tiden ringer för att klaga på honom. Han har hela sitt liv fokuserat på att inte bli som sina föräldrar; han har sett till att träffa dem så lite som möjligt för att inte deras närvaro ska påverka hans liv med sin fru och dotter. Så lätt går det naturligtvis inte, och vi får följa Jacks ansträngningar i en otroligt skickligt berättad historia. Det handlar om minnen, arv och att åldras, om äktenskap, kärlek och vad som är lycka. Karaktärerna är så levande och känns så äkta, deras livskriser och funderingar så allmängiltiga. Här beskrivs tragikomiska händelser (till exempel en helt osannolikt oturlig scen på ett annat bröllop) ytterst trovärdigt och allt berättas med värme och kärlek. Rekommenderas verkligen!

Allt gott ska komma dig till del av Sefi Atta.

Ännu ett lyckat inköp från Bokmässan och ännu en ny bekantskap! Sefi Atta är född 1964 i Lagos, Nigeria. Hon utbildade sig i London och bor nu i USA. Allt gott ska komma dig till del är hennes första roman; den utkom 2005 och hon tilldelades Wole Soyinka-priset för den. Efter att ha läst och älskat En halv gul sol är det nästan omöjligt att läsa en roman som utspelar sig i Nigeria under Biafrakriget utan att göra jämförelser. Attas fokus och perspektiv är dock ett annat, och jag väljer att inte jämföra de två böckerna. Vi får följa Enitan, från liten flicka till vuxen kvinna. Hon växer upp i en tämligen välbeställd men trasig och ständigt grälande familj, där sorgen över Enitans brors död driver mamman in i en religiös sekt och pappan, en framgångsrik advokat, tillbringar alltmer tid på sitt arbete. Enitan är omedveten och ointresserad av det som händer i landet. Hon lyssnar med ett halvt öra när faderns vänner diskuterar politik, statskupper och hotande krig. Det största som händer henne som flicka är när hon lär känna sin granne, Sheri, några år äldre, frigjord, modern och orädd. Hennes välutbildade och moderne far betonar vikten av utbildning och ser till att Enitan kommer till England för att studera juridik. När hon återvänder hem inser hon att på vissa punkter är hennes far precis lika traditionsbunden och inskränkt som många andra nigerianska män. Kvinnans plats är i köket, hon ska lyda sin man, hon behöver inte nödvändigtvis få lön för sitt arbete och så vidare. Enitans och Sheris vägar korsas igen, Enitan börjar tänka, utvecklas och växa som människa och kvinna. Det är mer en roman om personlig utveckling än om politik och krig. Anledningen till hennes utveckling är ju inte desto mindre just den politiska situationen som i allra högsta grad påverkar såväl fattiga som rika i Lagos. Det politiska och det privata ödet vävs samman, det är lättläst och fängslande. Språket utvecklas skickligt i takt med att Enitan blir äldre, hennes sätt att tänka och uttrycka sig blir vuxnare på ett fullständigt trovärdigt sätt. Jag gillar!

Sharp Objects av Gillian Flynn.

Det här är alltså, helt oväntat, månadens bottennapp! Det är absolut inte dåligt, men jag hade antagligen orimligt höga förväntningar på denna bok, så hyllad av så många. Jag började läsa om Camille, journalist som skickas till den hemstad som hon för så länge sedan lämnat, eller flytt ifrån, för att undersöka och rapportera om morden på två små flickor. Det börjar riktigt bra, jag dras in i historien om hur Camille åker hem, hon vill inte och jag vet inte varför. Det är bra, och jag får gradvis veta mer om bakgrunden till att Camille lämnat staden. Hon har problem med alla relationer, hon dricker för mycket (och när jag förstår varför är det inte konstigt alls…) och hon har ett allmänt självdestruktivt beteende. Någonstans blir det för mycket, för eländigt och miserabelt dramatiskt. För mig tappar Flynn trovärdigheten och känslan för Camille som människa, och slutet tycker jag rent slarvas bort. Det känns nästan som om Flynn har bråttom att avsluta och drar till med nästan det värsta hon kan tänka sig för att kunna sätta punkt. Nja, okej men inte mycket mer faktiskt
Läs andras åsikter: Bokhora

Jupiters öga av Oline Stig
har jag skrivit om här och kan bara tillägga: LÄS!

Cold Spring Harbor av Richard Yates.

Jag skrev lite om den när jag var mitt i och helt betuttad. Det höll i sig! Jag måste säga att Yates är en av de skickligaste skildrarna av alldeles vanligt vardagsliv och tankarna kring vad som är meningen med det, som jag någonsin stött på. Det är lågmält, förebådar olycka utan att vara högljutt dramatiskt för fem öre. Verkligheten och sanningen kryper sig inpå, nära, obönhörligt. Det finns ingen snygg och glättad yta men det är heller inte skitigt och rått. Det är vardag, verklighet, ”normalt” och alldeles otroligt dramatiskt i sin lågmäldhet!


Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn.

Förra månaden var jag alldeles till mig över Kolterjahns Nattfjäril och köpte genast hennes debutroman Ut ur skuggan. Jag gillade Nattfjäril mer, men jag är oerhört imponerad av denna debut! Berättaren, Agnes, växer upp i en familj som är välbärgad och kall. Hon har ingen nära relation med varken sin mor eller far. Hon har en äldre bror som hon, framför allt när hon blir äldre, har ett relativt nära och ärligt förhållande till. Men mest betydelsefull i hennes liv är relationen till morfar. Han som ger henne en kamera, som lär henne fotografera och som lär henne se verkligheten och livet i all dess sjaskighet och falskhet. Agnes passar inte in, hon är inte som de andra unga flickorna, hon tänker inte som de och hon har inte samma drömmar. Jag längtar efter och ser fram emot Kolterjahns tredje roman…

Grattis Oksanen!

Sofi Oksanen har fått det ansedda franska litteraturpriset Prix Femina för översatt litteratur för sin bok Utrensning. Oksanen är den första finska författaren som fått priset. Priset ges till den bästa översatta boken som getts ut i Frankrike. Det har tidigare gått till bland andra Ian McEwan, J. M. Coetzee och Joyce Carol Oates. Den enda nordbon som tidigare fått priset är Torgny Lindgren, som fick det 1986. Oksanens Utrensning gavs ut i Frankrike i augusti. Den har redan getts ut i fyra upplagor och sålts i mer än 70000 exemplar.
källa: Vasabladet (fråga mig inte hur jag lyckades hamna där!)

Novemberplaner

Det här vill jag hinna med i november:
Murakami, Haruki A Wild Sheep Chase    läser jag just nu
Aidoo, Ama Ata Förändringar   Lyrans Jorden Runt 2 Afrika
Stridsberg, Sara Darling River   Bokcirkeln Glöd
Diome, Fatou Atlantens mage
Mavrikakis, Catherine Himlen i Bay City
Ndiaye, Marie Tre starka kvinnor
Lamb, Wally She's come undone
Mankell, Henning Comédia Infantil
Kingsolver, Barbara Sommarens rikedom
McEwan, Ian Amsterdam
Som vanligt lär det bli både tillägg och bortplock, men jag gillar ju listor...

Nu har jag röstat!

Jag har lagt min röst på min favorit bland de nominerade till Bokbloggarnas litteraturpris. Det ska bli spännande att se vem som vinner! Jag har bara läst fyra av dem och har ytterligare två på min Vill läsa-lista.

Månadsrapport oktober

Det blev inte mer än sex böcker i oktober, trots 31 dagar och en extra timme i lördags natt. Jag har väl gjort annat, och det är naturligtvis som det ska, men jag har ju så många böcker liggande som bönar och ber om att bli öppnade...
Richard Russo That old Cape Magic
Sefi Atta Allt gott ska komma dig till del
Gillian Flynn Sharp objects
Oline Stig Jupiters öga
Richard Yates Cold Spring Harbor
Jessica Kolterjahn Ut ur skuggan
Jag får väl trösta mig med att det var riktigt bra böcker i alla fall. Den som tilltalade mig minst var faktiskt Sharp objects, något som förvånade mig eftersom den blivit så otroligt hyllad i bloggosfären. Bitvis glimmade den till och var både spännande och engagerande, men ofta tyckte jag det blev för mycket elände som inte grep tag i mig. Att välja månadens bästa är inte lätt, resterande fem var väldigt bra allihop, men det får nog bli dött lopp mellan Jupiters öga och Cold Spring Harbor ändå.
Vilken dag som helst ska jag skriva några rader om var och en också... Jag ska försöka komma ihåg att läsa med en anteckningsbok bredvid mig! Hur gör ni andra för att så snabbt och lätt kunna recensera/skriva om det ni läser? Antecknar ni under tiden, skriver ni något direkt när ni läst ut eller går ni tillbaka och bläddrar efteråt?
Efter lite realistiska gallringar återkommer jag med mina novemberplaner.

Knausgård kommer inte...

En kväll för boken, på Varbergs teater 17 november 19.00! Aino Trosell, Bengt Ohlsson, Agneta Klingspor, Maria Sveland och Karl Ove Knausgård! Jag har givetvis köpt biljett i god tid och planerat att köpa Min kamp och få den signerad. Jag gillar det övriga startfältet också, men det är inga superfavoriter. Knausgård däremot kan man ju knappast undgå att vara nyfiken på! Så, en dag är hans ansikte plötsligt inte kvar i annonsen, i stället ler Cajsa Stina Åkerström ljuvt mot min klentogna nuna... Inget ont om Cajsa Stina, jag har inte läst hennes bok men är ärligt talat inte så sugen på den heller. Funderar på att trotsigt och tjurigt gå och lämna tillbaka biljetten! En kaka utan russin känns inte så lockande, men jag går antagligen ändå för att ta del av det som faktiskt erbjuds i kultur- och litteraturväg i vår lilla stad. Men sur är jag!