Kraschade kommentarer

Nu har fältet som visar de senaste kommentarerna pajat! Plötsligt såg jag bara en del av ett felmeddelande i stället för en lista på kommentarer... Jag försökte uppdatera, utan resultat, så då tog jag helt enkelt bort det och tänkte lägga till det på nytt. Och där någonstans insåg jag mina tekniska tillkortakommanden. Det gick inte. "Det är fel på denna gadget" eller nåt sånt stod det. Jaha. Eeeh, då kan jag inte se de senaste kommentarerna samlade mer. Antar jag. Det är väl inte hela världen, jag ser ju under de aktuella inläggen om någon kommenterat, men om någon kommenterar ett gammalt inlägg upptäcker jag det ju inte. Eller? Grrr...

Offer för Molok

 Jag skulle bara läsa några sidor, komma in i den liksom, och sedan lägga mig i tid. Tydligen är midnatt ett magiskt klockslag på många sätt; bland annat lär du tillgodogöra dig sömnen sååå mycket bättre om du somnar innan tolv. Det har länge varit min, sällan uppnådda, ambition att se om det stämmer.

163 sidor senare har föresatsen med råge gått åt pipsvängen och jag funderar på om jag verkligen måste jobba i morgon (i dag). Eftersom jag redan missat deadline kunde jag ju lika gärna fortsätta läsa, så när jag släckte var det väldigt sent och drygt halva boken var läst. Som hon kan skriva Åsa Larsson!

I dag är jag trött och vill hem för att läsa vidare...

En resa i soffan

Mot ljuset av Elin Boardy, Månpocket
Ellys lillasyster Annie har gift sig med den danske läkaren Laurids och när de åker på bröllopsresa till Malaya i Sydostasien följer Elly med. Det är strax efter andra väldskrigets slut och världen är förändrad. Med på resan är också Laurids vän Niels, en hemlighetsfull och lockande man med starka politiska åsikter och ett dunkelt förflutet. Under resan mognar Elly, hon vaknar upp efter sin isolering under kriget och blir medveten om verkligheten omkring henne.

Elly är en konstnärssjäl, hon har alltid sitt skissblock med sig och drömmer om att bli målare. Systern anpassar sig helt till sin nya roll som följsam hustru medan Elly söker utveckling och äventyr. De växer sakta men obönhörligt ifrån varandra. Elly börjar ifrågasätta livsval, relationer, plantageägarnas agerande och olika former av maktmissbruk. Hon iakttar, tecknar, tänker och mognar.

Det här är en långsam roman; det börjar väldigt stilla med beskrivningar livet på Cameron Hills Resort där de bor. Det känns mer som förra sekelskiftet än 1947... Miljöbeskrivningarna är fantastiska – den fuktiga hettan, ljuden och dofterna – jag är verkligen där! Det stillsamma berättandet stämmer så väl med värmen, de långsamma rörelserna och tankarna. Elly resonerar mycket med sig själv, och både hennes tankars vändningar och dialogerna är oerhört välskrivna och känns helt igenom äkta. Jag uppskattar de exakta och på kornet fånade ”stämnings- och humörmarkörerna”. Här finns inte ett enda övertydligt ”sa hon irriterat” eller liknande.

Djungeln spelar en egen roll i romanen, den är en symbol för ett liv och en växtkraft som inte går att tämja. Missnöjet pyr bland plantagearbetarna och ett upplopp vänder upp och ner på tillvaron. Livet pågår, stenar sätts i rullning och följderna går inte att hejda. Elly upptäcker verkligheten och blir vuxen.

Det här är riktigt bra! Jag har Elin Boardys debut Allt som återstår i hyllan och måste nog läsa den också…  

Ny bokresa!

Jag fick verkligen mersmak i Alfta förra helgen och har nu anmält mig till Breakfast Book Clubs bokresa i april! Låter alldeles alldeles underbart...

Omläsningslängtan

John Irving gästade Babel ikväll och jag fånlog för mig själv i soffan. Han är min äldsta författarfavorit (alltså den jag haft som favorit längst, har favoriter som är några år äldre också...) och jag har läst allt utom hans debut Släpp björnarna loss. Jag minns den otroligt häftiga känslan av igenkänning när jag läste A Prayer for Owen Meany i Singapore för många år sedan. Jag såg, och hörde, nämligen Irving läsa ur den bok han just höll på att skriva i Uppsala något år tidigare. Det var scenen i början när de bollar runt den väldigt småvuxne Owen i klassrummet. Sånt som stannar kvar... Den enda av hans romaner som jag inte blev fullkomligt uppslukad av och stormförtjust i är Cirkusens son (på svenska 1994). Jag vet inte varför, och jag är ganska säker på att det var mig och tillfället det var fel på - han kan ju inte ha skrivit något dåligt helt plötsligt. Allstå får jag en våldsam lust att läsa om den och ge den en rättvis chans! Jag får väl försöka få in den på listan...

BokSPAning i Alfta

Förra helgen gick i bokens tecken, i sanning en ljuvlig inriktning och en njutbar upplevelse! Jag tog mig till Alfta via Stockholm och tillbringade ett drygt dygn med 17 andra lustläsare. Vi bodde på Alftaquren, åt fantastisk god mat, diskuterade böcker, läste och pratade om allt möjligt annat. En perfekt helg helt enkelt! Bara en sån sak som att ha ett program med inplanerad lästid... Nu var det ju så trevliga människor jag hade omkring mig att det nog blev lite mer prat än läsning, men det gjorde verkligen ingenting. Min vana trogen missade jag att ta bilder vid rätt tillfällen så jag lånar helt fräckt en bild från Feelgoodbibliotekariens Anettes sida. Hon hade på ett berömvärt sätt organiserat och arrangerat helgen, och det enda jag möjligtvis har att invända är att den var lite för kort. Karin från En bokcirkel för alla var där och pratade om att blogga och att använda sociala medier. Hon höll även i den gemensamma diskussionen om Drömhjärta som vi alla läst inför helgen. I Alftaqurens lilla bibliotek upptäckte jag också att Hermia hade mörkare hår än jag föreställt mig. En mycket avkopplande, givande och trevlig helg helt enkelt! Vi hamnade i tidningen också - kolla här!

Bokmässan i korthet

Jag var där ensam i torsdags. Strosade runt, lyssnade, tittade, handlade och njöt. Dagen avslutades med mingel i montern hos finaste förlagen Sekwa och Grate. En signerad bok (och fyra utan autograf) fick jag med mig hem - Monika Fagerholms Lola uppochner har nyss kommit ut i Finland och kommer tydligen på svenskt förlag till våren. Hon är alltid lika rolig, intressant och trevlig att lyssna på och den nya romanen verkar mycket lovande!

I fredags hade jag trevligt sällskap av Jaana från min bokcirkel Glöd. Det är roligare att dela upplevelser och vi hade en lång och härlig heldag. Linn Ullman pratade om sin nya bok, Jan Kjaerstad, Merethe Lindström och Erlend Loe likaså. Ett signerat ex av Kjaerstads Normans område fick följa med hem, liksom ytterligare åtta böcker som ska slåss om utrymmet i min redan överfulla hylla...

Vi tittade även på inspelningen av Babel, och skymtade faktiskt i bakgrunden när det sändes i söndags. Jag hade en liten tanke om att åka upp en sväng även på lördagen, men kände redan på fredag kväll att både ben, huvud och plånbok sa ifrån. Skönt att låta förnuftet styra ibland...

Nu stundar bestämt ett köpstopp!