Svar nej! Vi bestämde oss i Glöd för att läsa Sara Stridsbergs Darling River till nästa gång, och diskuterade genast huruvida det ens är psykologiskt (eller ens fysiologiskt) möjligt att bara beställa just den utvalda boken... Inte för mig i alla fall! I samma beställning slank hur lätt som helst med:
DIOME, FATOU:ATLANTENS MAGE
MCEWAN, IAN:AMSTERDAM
AIDOO, AMA ATA:FÖRÄNDRINGAR
NDIAYE, MARIE:TRE STARKA KVINNOR
STRIDSBERG, SARA:DARLING RIVER
Och jag som knappt har en enda oläst bok hemma... Som det kan bli...
torsdag 28 oktober 2010
onsdag 27 oktober 2010
Klockan är ju så mycket...
Men åh vad jag är sugen på att kolla länken jag hittade hos Calliope till URPlays författarintervjuer från den norska serien "Nordiska författare om samtiden"...
Träff med Glöd
Nu har mina kära bokcirkelvänner gått hem och lämnat efter sig en känsla som den de brukar uttrycka i SVT:s Sommarpratarna: Jag skulle vilja fortsätta prata, vill träffas snart igen och prata mer, det blir så härliga samtal som jag skulle vilja ha mer av! Gott att ha så fina vänner!
Vi har läst Oline Stigs Jupiters öga och var i princip enhälligt hänförda! En av oss hade inte läst ut den, men det berodde nog egentligen inte på boken. Ibland funkar det inte att läsa vissa böcker, ibland funkar det inte att läsa några böcker alls. Sånt är livet, men vi fick henne att lova att ge den en chans till när saker och ting lugnat ner sig. Eftersom Oline Stig kommer från Varberg finns hon (nästan oundvikligt i en så liten stad) i kretsen vänners vänner till ett par av oss. Det gör läsningen lite speciell, och när det är så bra som det är infinner sig nästan en stolthet... Lite fånigt men sant.
Jupiters öga bygger på Oline Stigs farmors och farfars liv, men är en fiktiv berättelse som utspelar sig i Norge mellan 1924 och 1942. Sju gånger gör författaren ett avbrott i berättandet och infogar sina egna "Anteckningar från Oslo". De skildrar resultaten av de efterforskningar Oline Stig gjorde när hon skulle skriva romanen. Hon har fått veta att hennes farmor och farfar, under ockupationen av Norge, gick med i det norska nazistpartiet Nasjonal Samling. Temat eller motivet för romanen är att försöka förstå varför.
Aksel har drömmar; han ska bli berömd magiker, han ska bli konsertpianist, han ska bli stor författare och dramatiker, och senare ska han bli fantastisk filmskapare. Han vill vara någon, inte smälta in i mängden. Det går inte så bra, han känns lite bitter och avundsjuk på alla som lyckas. Ändå verkar han bibehålla känslan av att vara lite förmer än alla andra. I början av romanen bor han hos sin syster Dora, som han har ett speciellt förhållande till genom hela boken. På något sätt är hon den enda som verkligen genomskådar honom och ser vem han egentligen är.
Aksel och Clara gifter sig och lever sitt liv i bohemkretsar, deras vänner är konstnärer och intellektuella. De får barn, de separerar, de flyttar ihop igen och får ett barn till. De kämpar. De känns moderna och nytänkande, men ju senare i livet vi är med dem desto svårare blir det att förstå dem, vilket antagligen är ett medvetet grepp eftersom det inte finns någon förklaring att få.
Språket är lysande! Det är lite ålderdomligt vilket förflyttar läsaren in i historien. Vi är där och det är på riktigt. (En av oss i bokcirkeln associerade till Strindberg, både när det gäller språket och Aksels personlighet och kvinnosyn...). Växlingarna mellan dialog och beskrivning flyter naturligt och jag gillar skarpt de ofta korta meningarna, exakta och strama, som förmedlar så mycket stämning och känsla. Det blir så levande, med små fina nedslag i detaljer.
De inflikade avsnitten med Oline Stigs anteckningar har jag sett att någon recensent ogillat. Vi tyckte alla att de snarare tillför en dimension, och författaren själv säger att hon från början bestämt sig för att lägga upp romanen så. Hon ville ha det som en möjlighet att föra in fakta, och tyckte att det skulle bli krystat att försöka låta det komma fram via romankaraktärerna. (Vi har haft förmånen att ställa frågor till Oline Stig, och har fått väldigt utförliga och belysande svar!) Jag känner mer att det får mig att ta till mig och sjunka ännu djupare in i berättelsen när den sedan fortsätter. Övergångarna är ju så snygga också! I sista kapitlet samtalar Aksel med sin syster Dora i hennes kök. Kapitlet innan är det sista av Oline Stigs "Anteckningar från Oslo" som slutar med att Aksels och Claras son Harald berättar i en inspelad intervju hur han en gång besökte sin faster Dora. Han stängdes in i köket och hörde inte vad de talade om. Sedan kommer alltså kapitlet som beskriver deras samtal. Det är ju så tydligt markerat att det är fiktivt, men det är så väl och trovärdigt skildrat att det känns sant!
Teman som skam, arv, livsval, avund, tro, tvivel, skuld och kärlek avhandlas i den här romanen på ett lysande sätt! Läs!
Jupiters öga bygger på Oline Stigs farmors och farfars liv, men är en fiktiv berättelse som utspelar sig i Norge mellan 1924 och 1942. Sju gånger gör författaren ett avbrott i berättandet och infogar sina egna "Anteckningar från Oslo". De skildrar resultaten av de efterforskningar Oline Stig gjorde när hon skulle skriva romanen. Hon har fått veta att hennes farmor och farfar, under ockupationen av Norge, gick med i det norska nazistpartiet Nasjonal Samling. Temat eller motivet för romanen är att försöka förstå varför.
Aksel har drömmar; han ska bli berömd magiker, han ska bli konsertpianist, han ska bli stor författare och dramatiker, och senare ska han bli fantastisk filmskapare. Han vill vara någon, inte smälta in i mängden. Det går inte så bra, han känns lite bitter och avundsjuk på alla som lyckas. Ändå verkar han bibehålla känslan av att vara lite förmer än alla andra. I början av romanen bor han hos sin syster Dora, som han har ett speciellt förhållande till genom hela boken. På något sätt är hon den enda som verkligen genomskådar honom och ser vem han egentligen är.
Aksel och Clara gifter sig och lever sitt liv i bohemkretsar, deras vänner är konstnärer och intellektuella. De får barn, de separerar, de flyttar ihop igen och får ett barn till. De kämpar. De känns moderna och nytänkande, men ju senare i livet vi är med dem desto svårare blir det att förstå dem, vilket antagligen är ett medvetet grepp eftersom det inte finns någon förklaring att få.
Språket är lysande! Det är lite ålderdomligt vilket förflyttar läsaren in i historien. Vi är där och det är på riktigt. (En av oss i bokcirkeln associerade till Strindberg, både när det gäller språket och Aksels personlighet och kvinnosyn...). Växlingarna mellan dialog och beskrivning flyter naturligt och jag gillar skarpt de ofta korta meningarna, exakta och strama, som förmedlar så mycket stämning och känsla. Det blir så levande, med små fina nedslag i detaljer.
De inflikade avsnitten med Oline Stigs anteckningar har jag sett att någon recensent ogillat. Vi tyckte alla att de snarare tillför en dimension, och författaren själv säger att hon från början bestämt sig för att lägga upp romanen så. Hon ville ha det som en möjlighet att föra in fakta, och tyckte att det skulle bli krystat att försöka låta det komma fram via romankaraktärerna. (Vi har haft förmånen att ställa frågor till Oline Stig, och har fått väldigt utförliga och belysande svar!) Jag känner mer att det får mig att ta till mig och sjunka ännu djupare in i berättelsen när den sedan fortsätter. Övergångarna är ju så snygga också! I sista kapitlet samtalar Aksel med sin syster Dora i hennes kök. Kapitlet innan är det sista av Oline Stigs "Anteckningar från Oslo" som slutar med att Aksels och Claras son Harald berättar i en inspelad intervju hur han en gång besökte sin faster Dora. Han stängdes in i köket och hörde inte vad de talade om. Sedan kommer alltså kapitlet som beskriver deras samtal. Det är ju så tydligt markerat att det är fiktivt, men det är så väl och trovärdigt skildrat att det känns sant!
Teman som skam, arv, livsval, avund, tro, tvivel, skuld och kärlek avhandlas i den här romanen på ett lysande sätt! Läs!
tisdag 26 oktober 2010
En vanlig tisdag i oktober
Nu väntar Oline Stigs Jupiters öga på en liten genomgång och anteckningar inför i morgon, då bokcirkeln Glöd samlas i mitt stökiga hem för umgås och prata bok! För visst är väl böcker och läsning viktigare än städning?
lördag 23 oktober 2010
Richard Yates!
Det är nästan osannolikt hur bra han är! Nu läser jag Cold Spring Harbor och förundras på varje sida över hur välformulerat och träffsäkert han beskriver sina karaktärer. Revolutionary Road var fantastisk och Easter Parade likaså. Jag måste genast fylla på min önskelista med alla andra böcker av Yates det går att få tag på!Stämningen är även här dunkelt olycksbådande, jag känner hur människorna genom sina val i livet går mot misslyckanden och bedrövelse. Jag tycker att han beskriver kvinnors liv och känslor väldigt insiktsfullt och med en speciell värme. Charles Shepard stannar kvar i armén efter första världskriget: "If everything in both your lives was expected to conform to the boundaries of a peacetime military preserve, and if your wife was as bright and spirited a girl as Grace Shepard, you could never honestly say you were surprised - frightened, certainly, but not surprised - when her nerves gave way and fell apart."
Nu befarar jag att jag måste putta ut någon från min topp tio-lista för att få plats med Cold Spring Harbor...
Nu befarar jag att jag måste putta ut någon från min topp tio-lista för att få plats med Cold Spring Harbor...
Precis min typ av humor!
Hittade nyss en länk hos Wind Up Women som fick mig att skratta högt... Humor värmer i ösregnet en grå lördag som denna. Klicka här och se om du också tycker det är kul!
onsdag 20 oktober 2010
Tänkt klart!
Många läsupplevelser diskvalificerades redan i startblocken pga utgivningsdatumen. Men dessa ska passera det lilla nålsögat:4 Irving, John Last night in Twisted River/Sista natten i Twisted River
3 Yates, Richard Easter Parade
2 Adichie, Chimamanda Ngozi Lila hibiscus
1 Stig, Oline Jupiters öga
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)