Omläsningslängtan

John Irving gästade Babel ikväll och jag fånlog för mig själv i soffan. Han är min äldsta författarfavorit (alltså den jag haft som favorit längst, har favoriter som är några år äldre också...) och jag har läst allt utom hans debut Släpp björnarna loss. Jag minns den otroligt häftiga känslan av igenkänning när jag läste A Prayer for Owen Meany i Singapore för många år sedan. Jag såg, och hörde, nämligen Irving läsa ur den bok han just höll på att skriva i Uppsala något år tidigare. Det var scenen i början när de bollar runt den väldigt småvuxne Owen i klassrummet. Sånt som stannar kvar... Den enda av hans romaner som jag inte blev fullkomligt uppslukad av och stormförtjust i är Cirkusens son (på svenska 1994). Jag vet inte varför, och jag är ganska säker på att det var mig och tillfället det var fel på - han kan ju inte ha skrivit något dåligt helt plötsligt. Allstå får jag en våldsam lust att läsa om den och ge den en rättvis chans! Jag får väl försöka få in den på listan...