tisdag 21 december 2010

Kontrasternas december

Hemma igen, i en temperatur som är 40-50 grader lägre än i Gambia. Jag fick besök av någon slags djungelbakterie näst sista dagen och är mest bara håglös, trött och matt nu. Julkänsla? Knappast! Har läst 10 bra böcker som jag borde skriva om, men jag får nog vila i kväll också, kanske efter jobbet i morgon...

tisdag 30 november 2010

Snart så...

Nu är det dan före dan, i morgon åker jag - och har jag börjat packa? Nej... Men jag har valt ut de lyckliga böckerna som får följa med till Gambia! Kommer nog inte att läsa alla, men det vore ju förfärligt att ha två kvar och inte vara sugen på någon av dem! Jag har ju heller ingen aning om bokutbudet i Bakau, så jag kan ju inte lita på att jag kan köpa nya där. Bokhögen kändes så tung, men jag har lånat en bagagevåg (fantastisk uppfinning!) av min kära kollega, och den väger inte mer än 2,5 kg. (Högen alltså, inte vågen).

I övrigt har jag idag sökt en bokleverans på villovägar. Skulle varit hos En sida till förra veckan, men har i stället hamnat i Falun... Jag har skickat mejl och dokument till alla möjliga så jag hoppas de reder ut det utan mig.

I går hade vi Glöd-möte med en intressant diskussion om Darling River. De flesta tyckte mycket om, någon gillade inte alls. Alla var dock överens om att Sara Stridsberg är en otroligt skicklig författare! Och till nästa gång ska vi läsa Knausgård! Äntligen!

Nej, nu packa och be en bön om att tågen går snällt i morgon. Jag flyger ju från Stockholm på torsdag morgon så jag har ju i och för sig hela natten på mig att ta mig ut till Arlanda, men det skulle ju vara skönt att lämna all stress hemma!

lördag 27 november 2010

Ont om tid mycket att göra...

Idag har jag varit i butiken En trappa Ner och satt upp lite nya personliga boktips i ramar på hyllorna i min lilla bokhörna En sida till. Jag trivs där! Folk är intresserade, stannar till, tittar och frågar. Vi får nog skynda på med läshörnan så kan jag tillbringa lördagarna där, läsandes och tipsandes! Eftersom jag med lite dålig timing åker till Gambia på onsdag och kommer hem först 19 december, missar jag hela julhandeln och alla möjligheter till glöggträffar med julklappstips. Alltså skickade jag ut en inbjudan till träff den 20:e... Många tycker säkert att det är för nära jul och hinner inte, men några har redan tackat ja! Jag tänkte då presentera några bokförslag, vi väljer vilken bok vi ska läsa och när vi ska träffas och diskutera den. Sedan lägger jag en order, och några dagar senare kan den nybildade bokcirkelns medlemmar hämta sina böcker!

När jag kom hem färgade jag håret svart; så intensivt rött hår funkar inte i sol och saltvatten. På några dagar skulle jag likna en gammal rabarber (sonens beskrivning när jag en sommar för många år sedan gjorde misstaget att vara rödhårig).

Nu ska jag läsa ut Darling River - insåg ju att vi har bokcirkelträff på måndag...

Ett gäng urval att ta tag i:
Vilka böcker ska jag föreslå som nästa Glöd-bok? Nu måste vi ju nästan ta något ur En sida tills sortiment...
Vilka böcker ska jag föreslå som första En cirkel till-bok? (Hoppsan! Nu fick cirkeln ett namn!)
Men framför allt - vilka böcker ska jag ta med till Gambia? Märkte ju när jag plockade bland alla olästa  igår hur mycket tyngre de danska banden är jämfört med pocket eller engelska häftade... Borde ha en sån där bagagevåg!

Trots allt synnerligen angenäma bekymmer en lördagkväll!

torsdag 25 november 2010

SJ, SJ gamle vän?

Nu blir jag lite trött... Jag åker till Gambia om en vecka, flyger från Stockholm och landar också i Stockholm. Stannar över helgen hos söstra mi i Åkersberga, har biljett Stockholm-Göteborg söndag 19/12. Sista lilla biten kvar från Afrika till Varberg - nja, den är väl inte så viktig måste någon ha tänkt... Kommer till Göteborg 20.17 och får vänta två och en halv timme på nästa tåg till Varberg! När man är på väg hem vill man ju liksom bara hem. Nu vet jag ju vad jag ska önska mig í julklapp av den körkortsförsedda sonen i alla fall!

onsdag 24 november 2010

Nu kom bilden!

Nu fick jag en bild från VIP-minglet i fredags! Klicka här och bläddra fram till sidan 13 för att se vilken fin reklam jag fick i VarbergsPosten. Känns jätteroligt! 

tisdag 23 november 2010

en sida till...

VIP-mingel i fredags i min lilla bokavdelning. Sååå trevligt! Kom fler än jag väntat mig och reaktionerna var överväldigande positiva. Fånlog och kände mig hög hela kvällen... Bland annat fick jag äntligen träffa Janivarberg IRL, och han förärade mig en liten pärla: Den försvunne fåraherden av Marcello Fois. En advokat på Sardinien löser brott på det lågmälda och trivsamma sättet. Välskrivet, charmigt och mysigt. Tack Jan! Marianne Öjerskog, den ena av översättarna till Igelkottens elegans bor i Varberg och kom också, fantastiskt trevligt! Nu har jag beställt fler böcker (sålde nästan hälften i fredags!) och ska skapa en sida på Facebook, ska mejla ett tack till alla som kom, planera nästa aktivitet - och åka till Gambia på semester i två veckor... Lite dålig timing men längtar enormt efter ledigheten. Anledningen till att jag inte redovisat så mycket från VIP-minglet är att jag väntar på en utlovad bild, kommer mer snart hoppas jag alltså!

Förändringar

av Ama Ata Aidoo. Bokförlaget Tranan.
Jag hoppade på Lyrans Jorden Runt-resa på sluttampen när jag upptäckte att denna bok, som jag just beställt, ingick i reselektyren. Aidoo är enligt baksidestexten den afrikanska litteraturens Grand Old Lady. Hon är född 1942 i Ghana och har skrivit romaner, poesi, noveller och dramatik.

Esi är välutbildad, satsar på sin karriär och har ett modernt sätt att tänka och vilja leva sitt liv. Hennes man Oko vill ha en mer traditionell hustru och är missnöjd med att Esi inte passar upp honom som en ”riktig” fru bör. När Oko efter ett gräl våldtar henne bestämmer hon sig för att lämna honom. Han tyckte det var ett sätt att försonas, hon såg det som äktenskaplig våldtäkt – ett ord och ett begrepp som inte finns i den inhemska vokabulären. Hennes familj och bästa väninnan Opokuya tror att hon blivit galen och försöker avråda henne.

Problemen med att förena det traditionella afrikanska sättet att leva med ett mer modernt och frigjort liv är många och skildras levande och väl i romanen. Kvinnans roll är fortfarande att passa upp på mannen, ha hela ansvaret för hemmet och barnen och vara honom underlägsen.

När Esi lämnar Oko förlorar hon sin dotter, och här är väl det enda jag har att invända mot berättelsen. Det känns inte som om Esi bryr sig, eller snarare som om författaren missat att låta Esi förhålla sig på något sätt över huvud taget till sin dotter. I början finns ett kapitel skrivet ur dotterns perspektiv, hur hon tänker om föräldrarna som bråkar, sedan nämns hon knappt igen.

Nästan genast träffar Esi en ny man, Ali, och de blir passionerat förälskade. Han är gift, men det är inget större problem – förrän han ber henne bli hans andra hustru. Återigen mot allas råd går hon med på det. Esi tänker till och med att det kan bli bättre för henne; hon får ha kvar sin frihet eftersom Ali bor kvar med sin första hustru, som får ta hand om marktjänsten och uppassandet (som Esi ändå inte vill ägna sig åt), och alltså kommer hon och Ali bara att dela de lyckliga och kärleksfulla stunderna. Naturligtvis blir det inte riktigt som Esi tänkt sig…

Jag tycker om men är inte begeistrad. Det är lättläst, tänkvärt och välskrivet men fångar mig inte hundraprocentigt.

Jag har också fått pris!

Jag har fått en Cherry on top-utmärkelse av Holly Hock! Så glad jag blev och som det värmde i snöyran. Hennes motivering lyder: "Den besatta - för att hon ofta bloggar om böcker jag är intresserad av och för hennes spännande projekt En sida till." Tack så mycket! Nu ska jag enligt reglerna berätta om tre favoritförfattare och någon bok de skrivit. Bara tre... Jag skriver gärna under på Holly Hocks val, men väljer i stället att lyfta fram några som inte figurerar i bokbloggarna fullt så ofta:
John Irving har en speciell plats i mitt läsarhjärta. Jag har läst allt utom hans debutroman och älskar hans speciella språk, vardagliga liv som vänds upp och ner, sorgen och kärleken, björnarna och brottningen. När jag pluggade i Uppsala var han där och läste första kapitlet ur den bok han just då höll på att skriva - A prayer for Owen Meany. Vilken känsla att sedan läsa den färdiga romanen och märka att han faktiskt ändrat några formuleringar!
Jan Kjaerstad upptäckte jag genom trilogin om Jonas Wergeland, Förföraren, Erövraren och Upptäckaren. Tjocka böcker som alla tre berättar om samma människas liv, utan att det någonsin blir tråkigt eller tjatigt! Det är intelligent, associationsrikt och fascinerande. En njutning att läsa!
José Saramago får bli mitt tredje val. Hans Blindheten är en av de bästa dystopier jag läst. Saramagos språk är speciellt, vindlande och ofta utan skiljetecken. Han skildrar mänskliga svagheter, maktstrukturer och rädslor i berättelser som roar och väcker tankar.
Så ska jag skicka körsbäret vidare till fem bloggar:
Lyrans Noblesser, Paperback Lover, Snowflakes in rain, Eva Swedenmarks Värld och Fiktiviteter som alla skriver intressanta recensioner och funderingar som inspirerar och förlänger mina önskelistor.

torsdag 18 november 2010

Mellanbok betyder sannerligen inte sämre bok!

Jag sticker emellan med Ian McEwans Amsterdam. Det betyder inte att den är lättviktig eller sämre än boken innan och efter! Ingen fara handlar om två systrar och deras minst sagt tunga livsöden, Darling River har jag ju som sagt bara börjat på men jag har ju läst mycket om den och vet att det inte är solsken och klackarna i taket som väntar. Jag vet inte om jag kommer att tycka att de båda böckerna påminner om varandra när jag är klar, men temat med flickor som har det svårt har de ju i alla fall gemensamt. Amsterdam är något helt annat, det handlar om två äldre män och deras relation till en nyss avliden kvinna. Efter fem sidor är jag benägen att strunta i disken (i kväll igen!) och gå till sängs med en Booker-pristagare (1998).

Trasiga flickor

Jag läste ut Ingen fara av Selma Mahlknecht sent igår kväll. Speciellt upplägg med tre berättarröster, eller tre perspektiv snarare. Väldigt trasiga och störda familjeförhållanden, och en väldigt bra bok som jag måste smälta och samla tankarna om lite innan jag skriver mer.

Min vana trogen måste jag genast börja på en ny bok, och åtminstone läsa några sidor i den innan jag släcker lampan. Vid sängen låg nästa Glöd-bok och väntade - Sara Stridsbergs Darling River...  Efter 30 sidor vet jag att jag kommer att tycka mycket om, men jag misstänker också att jag måste sticka emellan med nåt lättare innan jag fortsätter. Jag tror att jag behöver en "vanlig" berättande roman eller en deckare för att sedan till fullo kunna uppskatta Stridsbergs bok. Språket är fantastiskt, och upplägget originellt, ämnet är tungt och allvarligt med utsatta flickor och kvinnor som far illa. Måste neutralisera hjärnan innan jag dyker ner i den floden!

måndag 15 november 2010

Murakami förnekar sig inte

I A Wild Sheep Chase tar en namnlös berättare oss genom en typisk Murakami-historia. Där finns nya och före detta flickvänner, någon har helt magiska öron och någon försvinner. Berättaren är lite vilsen i sitt liv, får mystiska brev och märkliga besök. Där finns en katt, där finns äldre män som berättar om sina krigserfarenheter, där finns osannolika samband mellan gamla försvunna vänner och toppskiktet i Tokyos maktelit. Konspirationer och vilda planer för vår berättare till ett märkligt landskap och minst sagt märkliga bekantskaper. Bakom alla galna vändningar och absurda situationer finns ett djup, ett resonemang om identitet, gemenskap och att hitta sin plats i livet. Då och då kan man ana lite samhällskritik (läser jag det som) i någons kommentar. Till exempel The Sheep Professor apropå utvecklingen av fåravel i Japan: "...The daily-life is missing from our thinking. We minimize the time factor to maximize the results.It's like that with everything. In other words, we don't have our feet on solid ground. It's not without reason that we lost the war."
Haruki Murakami liknar ingen annan författare och jag följer med stor läsglädje med även på denna resa!

Snart är det dags!

Nu har jag skickat ut inbjudningar till ett litet VIP-mingel på fredag. Nu oroar jag mig mest för att det ska kännas för lite... Det ÄR ju ett första försök, och det ÄR ju en början i väldigt liten skala och det har jag talat om. Men ändå... Fantasktiskt roligt är det i alla fall! Skulle ta en bild, batteriet slut i kameran, fick bli telefonen, därav kvaliteten... Det är böcker på en vägg till också, så riktigt så här magert är inte utbudet.

fredag 12 november 2010

Bokprojekten sprider sig

Jag blev sjuk, som jag misstänkte, och stannade hemma från jobbet. Dagen har tillbringats omväxlande i sovande, snörvlande, tänkande och skrivande tillstånd. Det är ju på gång nu, bokavdelningen en sida till... på En Trappa Ner i Varberg! Böckerna har kommit, vi har satt priserna och jag har idag totat ihop pressreleaser och personliga omdömen att rama in och placera bland böckerna. Samtidigt har Holly Hock dragit igång sitt eget bokprojekt, att lägga ut böcker i affärer som säljer helt andra saker. Så bra tänkt och så bra genomfört!

torsdag 11 november 2010

Jul igen!

Börjar känna mig febrig och eländig! Och jag som har så otroligt mycket att göra. Stor tröst var det då att huttrande kliva av cykeln efter jobbet och hitta ännu ett paket med rec.ex i brevlådan! Idag sex böcker från Thorén & Lindskog, så fina och så lockande! Jösses vad mycket utropstecken det blir... Inser ju att jag måste avsätta en egen hylla till recensionsexemplaren - de är ju så snygga ihop!

Som julafton!

Igår låg mina första recex i brevlådan! Tre lockande böcker från fina Sekwa. Ibland får en ruggig novemberkväll ett lätt glittrigt skimmer, som ett brev på posten! Högarna växer och jag vill bara läsa, läsa, läsa...

söndag 7 november 2010

Mamma Mia!

Jag är extremt kvällspigg, en riktig nattmänniska. Av detta följer ganska naturligt en ovilja att vakna på morgonen. Så döm om min förvåning och speedade förtjusning (jag var hög hela dagen) när jag en morgon förra veckan (efter att ha lagt mitt livs första bokorder) vaknade med den här låten i huvudet! Värsta musikalversionen på hög volym gjorde att jag studsade ur sängen, utan att snooza en enda gång, och dansade ut i köket... Det är helt sant och jag är ganska glad att ingen såg mig :-) Däremot är jag fascinerad av hur mycket ett sådant uppvaknande kan påverka sinnesstämningen och humöret en hel dag. Låten har sedan dess dykt upp med jämna mellanrum och varje gång gjort mig riktigt glad! Det lustiga är ju att jag inte har någon relation till den låten sen tidigare, den bara dök upp och ville säga mig något, det vill jag gärna tro i alla fall...

en sida till...

Det här är så spännande! En vän som har en inredningsbutik med inköpt och egen design, ramverkstad och galleri har bett mig köpa in böcker till hans affär! Han vill bredda utbudet och jag är den största littaraturnörd han känner :-) Jag har nu lagt min första order: All utgivning från Sekwa, en del från Ordfront och en del från Thorén och Lindskog! Vi börjar i liten skala för att undersöka marknaden, och det mest osannolikt fördelaktiga för mig är ju att jag får välja och köpa in riktigt bra böcker utan att betala dem! Butiken heter En Trappa Ner och jag har tänkt kalla den lilla bokavdelningen för En sida till. Det blir en sida till av butikens utbud, man vill läsa en sida till när man hittar en bra bok och det blir även en sida till av litteraturutbudet i Varberg. Visst är det bra! När det gäller prissättning kan vi naturligtvis aldrig konkurrera med nätbokhandeln, utan efter vad jag fått höra handlar det om aktiviteter i butiken, träffar och cirklar som drar folk och ökar försäljningen. Så nu får ni gärna komma med tips och förslag på aktiviteter alla bokälskare där ute!

lördag 6 november 2010

Läst i oktober

That Old Cape Magic av Richard Russo.
Jag har Richard Russos Sams grabb (The Risk Pool) från 1989 i bokhyllan, och enligt min läsdagbok läste jag den i början av 1991. Eftersom jag inte har skrivit några omdömen om det jag läst genom åren får jag lita till mitt minne. Jag minns inte så mycket av den, mer än att jag var försjunken, fängslad och förtjust. Sedan dess har jag ibland tittat efter fler översatta böcker av Russo, inte hittat några och så glömt bort honom under långa perioder. I en bokhandel i London fanns han så äntligen framför mina ögon i hyllan. Det var That Old Cape Magic som fick följa med mig hem, och jag var mycket spänd på om Russo skulle leva upp till mitt minne av hans begåvning. Det gjorde han, och jag njöt i stora drag av berättelsen om Jack Griffin! Jack och hans fru Joy är på Cape Cod för att gå på bröllop. De tillbringade sin bröllopsresa där, och nu har de varit gifta i trettiofyra år. Som barn vistades Jack med sina föräldrar på Cape Cod några veckor varje sommar, och hans minnen från dessa resor är som koncentrat av hans syn på sina föräldrar och det förhållande han haft till dem. Nu är hans far död, Jack har hans aska i en urna i bilen för att sprida den på Cape Cod, och han undviker att svara i telefon när hans mamma hela tiden ringer för att klaga på honom. Han har hela sitt liv fokuserat på att inte bli som sina föräldrar; han har sett till att träffa dem så lite som möjligt för att inte deras närvaro ska påverka hans liv med sin fru och dotter. Så lätt går det naturligtvis inte, och vi får följa Jacks ansträngningar i en otroligt skickligt berättad historia. Det handlar om minnen, arv och att åldras, om äktenskap, kärlek och vad som är lycka. Karaktärerna är så levande och känns så äkta, deras livskriser och funderingar så allmängiltiga. Här beskrivs tragikomiska händelser (till exempel en helt osannolikt oturlig scen på ett annat bröllop) ytterst trovärdigt och allt berättas med värme och kärlek. Rekommenderas verkligen!

Allt gott ska komma dig till del av Sefi Atta.
Ännu ett lyckat inköp från Bokmässan och ännu en ny bekantskap! Sefi Atta är född 1964 i Lagos, Nigeria. Hon utbildade sig i London och bor nu i USA. Allt gott ska komma dig till del är hennes första roman; den utkom 2005 och hon tilldelades Wole Soyinka-priset för den. Efter att ha läst och älskat En halv gul sol är det nästan omöjligt att läsa en roman som utspelar sig i Nigeria under Biafrakriget utan att göra jämförelser. Attas fokus och perspektiv är dock ett annat, och jag väljer att inte jämföra de två böckerna. Vi får följa Enitan, från liten flicka till vuxen kvinna. Hon växer upp i en tämligen välbeställd men trasig och ständigt grälande familj, där sorgen över Enitans brors död driver mamman in i en religiös sekt och pappan, en framgångsrik advokat, tillbringar alltmer tid på sitt arbete. Enitan är omedveten och ointresserad av det som händer i landet. Hon lyssnar med ett halvt öra när faderns vänner diskuterar politik, statskupper och hotande krig. Det största som händer henne som flicka är när hon lär känna sin granne, Sheri, några år äldre, frigjord, modern och orädd. Hennes välutbildade och moderne far betonar vikten av utbildning och ser till att Enitan kommer till England för att studera juridik. När hon återvänder hem inser hon att på vissa punkter är hennes far precis lika traditionsbunden och inskränkt som många andra nigerianska män. Kvinnans plats är i köket, hon ska lyda sin man, hon behöver inte nödvändigtvis få lön för sitt arbete och så vidare. Enitans och Sheris vägar korsas igen, Enitan börjar tänka, utvecklas och växa som människa och kvinna. Det är mer en roman om personlig utveckling än om politik och krig. Anledningen till hennes utveckling är ju inte desto mindre just den politiska situationen som i allra högsta grad påverkar såväl fattiga som rika i Lagos. Det politiska och det privata ödet vävs samman, det är lättläst och fängslande. Språket utvecklas skickligt i takt med att Enitan blir äldre, hennes sätt att tänka och uttrycka sig blir vuxnare på ett fullständigt trovärdigt sätt. Jag gillar!

Sharp Objects av Gillian Flynn.
Det här är alltså, helt oväntat, månadens bottennapp! Det är absolut inte dåligt, men jag hade antagligen orimligt höga förväntningar på denna bok, så hyllad av så många. Jag började läsa om Camille, journalist som skickas till den hemstad som hon för så länge sedan lämnat, eller flytt ifrån, för att undersöka och rapportera om morden på två små flickor. Det börjar riktigt bra, jag dras in i historien om hur Camille åker hem, hon vill inte och jag vet inte varför. Det är bra, och jag får gradvis veta mer om bakgrunden till att Camille lämnat staden. Hon har problem med alla relationer, hon dricker för mycket (och när jag förstår varför är det inte konstigt alls…) och hon har ett allmänt självdestruktivt beteende. Någonstans blir det för mycket, för eländigt och miserabelt dramatiskt. För mig tappar Flynn trovärdigheten och känslan för Camille som människa, och slutet tycker jag rent slarvas bort. Det känns nästan som om Flynn har bråttom att avsluta och drar till med nästan det värsta hon kan tänka sig för att kunna sätta punkt. Nja, okej men inte mycket mer faktiskt
Läs andras åsikter: Bokhora

Jupiters öga av Oline Stig
har jag skrivit om här och kan bara tillägga: LÄS!

Cold Spring Harbor av Richard Yates.
Jag skrev lite om den när jag var mitt i och helt betuttad. Det höll i sig! Jag måste säga att Yates är en av de skickligaste skildrarna av alldeles vanligt vardagsliv och tankarna kring vad som är meningen med det, som jag någonsin stött på. Det är lågmält, förebådar olycka utan att vara högljutt dramatiskt för fem öre. Verkligheten och sanningen kryper sig inpå, nära, obönhörligt. Det finns ingen snygg och glättad yta men det är heller inte skitigt och rått. Det är vardag, verklighet, ”normalt” och alldeles otroligt dramatiskt i sin lågmäldhet!


Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn.
Förra månaden var jag alldeles till mig över Kolterjahns Nattfjäril och köpte genast hennes debutroman Ut ur skuggan. Jag gillade Nattfjäril mer, men jag är oerhört imponerad av denna debut! Berättaren, Agnes, växer upp i en familj som är välbärgad och kall. Hon har ingen nära relation med varken sin mor eller far. Hon har en äldre bror som hon, framför allt när hon blir äldre, har ett relativt nära och ärligt förhållande till. Men mest betydelsefull i hennes liv är relationen till morfar. Han som ger henne en kamera, som lär henne fotografera och som lär henne se verkligheten och livet i all dess sjaskighet och falskhet. Agnes passar inte in, hon är inte som de andra unga flickorna, hon tänker inte som de och hon har inte samma drömmar. Jag längtar efter och ser fram emot Kolterjahns tredje roman…

onsdag 3 november 2010

Grattis Oksanen!

Sofi Oksanen har fått det ansedda franska litteraturpriset Prix Femina för översatt litteratur för sin bok Utrensning. Oksanen är den första finska författaren som fått priset. Priset ges till den bästa översatta boken som getts ut i Frankrike. Det har tidigare gått till bland andra Ian McEwan, J. M. Coetzee och Joyce Carol Oates. Den enda nordbon som tidigare fått priset är Torgny Lindgren, som fick det 1986. Oksanens Utrensning gavs ut i Frankrike i augusti. Den har redan getts ut i fyra upplagor och sålts i mer än 70000 exemplar.
källa: Vasabladet (fråga mig inte hur jag lyckades hamna där!)

tisdag 2 november 2010

Novemberplaner

Det här vill jag hinna med i november:
Murakami, Haruki A Wild Sheep Chase    läser jag just nu
Aidoo, Ama Ata Förändringar   Lyrans Jorden Runt 2 Afrika
Stridsberg, Sara Darling River   Bokcirkeln Glöd
Diome, Fatou Atlantens mage
Mavrikakis, Catherine Himlen i Bay City
Ndiaye, Marie Tre starka kvinnor
Lamb, Wally She's come undone
Mankell, Henning Comédia Infantil
Kingsolver, Barbara Sommarens rikedom
McEwan, Ian Amsterdam
Som vanligt lär det bli både tillägg och bortplock, men jag gillar ju listor...

Nu har jag röstat!

Jag har lagt min röst på min favorit bland de nominerade till Bokbloggarnas litteraturpris. Det ska bli spännande att se vem som vinner! Jag har bara läst fyra av dem och har ytterligare två på min Vill läsa-lista.

Månadsrapport oktober

Det blev inte mer än sex böcker i oktober, trots 31 dagar och en extra timme i lördags natt. Jag har väl gjort annat, och det är naturligtvis som det ska, men jag har ju så många böcker liggande som bönar och ber om att bli öppnade...
Richard Russo That old Cape Magic
Sefi Atta Allt gott ska komma dig till del
Gillian Flynn Sharp objects
Oline Stig Jupiters öga
Richard Yates Cold Spring Harbor
Jessica Kolterjahn Ut ur skuggan
Jag får väl trösta mig med att det var riktigt bra böcker i alla fall. Den som tilltalade mig minst var faktiskt Sharp objects, något som förvånade mig eftersom den blivit så otroligt hyllad i bloggosfären. Bitvis glimmade den till och var både spännande och engagerande, men ofta tyckte jag det blev för mycket elände som inte grep tag i mig. Att välja månadens bästa är inte lätt, resterande fem var väldigt bra allihop, men det får nog bli dött lopp mellan Jupiters öga och Cold Spring Harbor ändå.
Vilken dag som helst ska jag skriva några rader om var och en också... Jag ska försöka komma ihåg att läsa med en anteckningsbok bredvid mig! Hur gör ni andra för att så snabbt och lätt kunna recensera/skriva om det ni läser? Antecknar ni under tiden, skriver ni något direkt när ni läst ut eller går ni tillbaka och bläddrar efteråt?
Efter lite realistiska gallringar återkommer jag med mina novemberplaner.

måndag 1 november 2010

Knausgård kommer inte...

En kväll för boken, på Varbergs teater 17 november 19.00! Aino Trosell, Bengt Ohlsson, Agneta Klingspor, Maria Sveland och Karl Ove Knausgård! Jag har givetvis köpt biljett i god tid och planerat att köpa Min kamp och få den signerad. Jag gillar det övriga startfältet också, men det är inga superfavoriter. Knausgård däremot kan man ju knappast undgå att vara nyfiken på! Så, en dag är hans ansikte plötsligt inte kvar i annonsen, i stället ler Cajsa Stina Åkerström ljuvt mot min klentogna nuna... Inget ont om Cajsa Stina, jag har inte läst hennes bok men är ärligt talat inte så sugen på den heller. Funderar på att trotsigt och tjurigt gå och lämna tillbaka biljetten! En kaka utan russin känns inte så lockande, men jag går antagligen ändå för att ta del av det som faktiskt erbjuds i kultur- och litteraturväg i vår lilla stad. Men sur är jag!

torsdag 28 oktober 2010

Går det att beställa en enda bok?

Svar nej! Vi bestämde oss i Glöd för att läsa Sara Stridsbergs Darling River till nästa gång, och diskuterade genast huruvida det ens är psykologiskt (eller ens fysiologiskt) möjligt att bara beställa just den utvalda boken... Inte för mig i alla fall! I samma beställning slank hur lätt som helst med:
DIOME, FATOU:ATLANTENS MAGE
MCEWAN, IAN:AMSTERDAM
AIDOO, AMA ATA:FÖRÄNDRINGAR
NDIAYE, MARIE:TRE STARKA KVINNOR
STRIDSBERG, SARA:DARLING RIVER
Och jag som knappt har en enda oläst bok hemma... Som det kan bli...

onsdag 27 oktober 2010

Klockan är ju så mycket...

Men åh vad jag är sugen på att kolla länken jag hittade hos Calliope till URPlays författarintervjuer från den norska serien "Nordiska författare om samtiden"...

Träff med Glöd

Nu har mina kära bokcirkelvänner gått hem och lämnat efter sig en känsla som den de brukar uttrycka i SVT:s Sommarpratarna: Jag skulle vilja fortsätta prata, vill träffas snart igen och prata mer, det blir så härliga samtal som jag skulle vilja ha mer av! Gott att ha så fina vänner!

Vi har läst Oline Stigs Jupiters öga och var i princip enhälligt hänförda! En av oss hade inte läst ut den, men det berodde nog egentligen inte på boken. Ibland funkar det inte att läsa vissa böcker, ibland funkar det inte att läsa några böcker alls. Sånt är livet, men vi fick henne att lova att ge den en chans till när saker och ting lugnat ner sig. Eftersom Oline Stig kommer från Varberg finns hon (nästan oundvikligt i en så liten stad) i kretsen vänners vänner till ett par av oss. Det gör läsningen lite speciell, och när det är så bra som det är infinner sig nästan en stolthet... Lite fånigt men sant.

Jupiters öga bygger på Oline Stigs farmors och farfars liv, men är en fiktiv berättelse som utspelar sig i Norge mellan 1924 och 1942. Sju gånger gör författaren ett avbrott i berättandet och infogar sina egna "Anteckningar från Oslo". De skildrar resultaten av de efterforskningar Oline Stig gjorde när hon skulle skriva romanen. Hon har fått veta att hennes farmor och farfar, under ockupationen av Norge, gick med i det norska nazistpartiet Nasjonal Samling. Temat eller motivet för romanen är att försöka förstå varför.

Aksel har drömmar; han ska bli berömd magiker, han ska bli konsertpianist, han ska bli stor författare och dramatiker, och senare ska han bli fantastisk filmskapare. Han vill vara någon, inte smälta in i mängden. Det går inte så bra, han känns lite bitter och avundsjuk på alla som lyckas. Ändå verkar han bibehålla känslan av att vara lite förmer än alla andra. I början av romanen bor han hos sin syster Dora, som han har ett speciellt förhållande till genom hela boken. På något sätt är hon den enda som verkligen genomskådar honom och ser vem han egentligen är.

Aksel och Clara gifter sig och lever sitt liv i bohemkretsar, deras vänner är konstnärer och intellektuella. De får barn, de separerar, de flyttar ihop igen och får ett barn till. De kämpar. De känns moderna och nytänkande, men ju senare i livet vi är med dem desto svårare blir det att förstå dem, vilket antagligen är ett medvetet grepp eftersom det inte finns någon förklaring att få.

Språket är lysande! Det är lite ålderdomligt vilket förflyttar läsaren in i historien. Vi är där och det är på riktigt. (En av oss i bokcirkeln associerade till Strindberg, både när det gäller språket och Aksels personlighet och kvinnosyn...). Växlingarna mellan dialog och beskrivning flyter naturligt och jag gillar skarpt de ofta korta meningarna, exakta och strama, som förmedlar så mycket stämning och känsla. Det blir så levande, med små fina nedslag i detaljer.

De inflikade avsnitten med Oline Stigs anteckningar har jag sett att någon recensent ogillat. Vi tyckte alla att de snarare tillför en dimension, och författaren själv säger att hon från början bestämt sig för att lägga upp romanen så. Hon ville ha det som en möjlighet att föra in fakta, och tyckte att det skulle bli krystat att försöka låta det komma fram via romankaraktärerna. (Vi har haft förmånen att ställa frågor till Oline Stig, och har fått väldigt utförliga och belysande svar!) Jag känner mer att det får mig att ta till mig och sjunka ännu djupare in i berättelsen när den sedan fortsätter. Övergångarna är ju så snygga också! I sista kapitlet samtalar Aksel med sin syster Dora i hennes kök. Kapitlet innan är det sista av Oline Stigs "Anteckningar från Oslo" som slutar med att Aksels och Claras son Harald berättar i en inspelad intervju hur han en gång besökte sin faster Dora. Han stängdes in i köket och hörde inte vad de talade om. Sedan kommer alltså kapitlet som beskriver deras samtal. Det är ju så tydligt markerat att det är fiktivt, men det är så väl och trovärdigt skildrat att det känns sant!

Teman som skam, arv, livsval, avund, tro, tvivel, skuld och kärlek avhandlas i den här romanen på ett lysande sätt! Läs!

tisdag 26 oktober 2010

En vanlig tisdag i oktober

kan man faktiskt besöka Varbergs teater och lyssna på Birgitta Stenberg (för 40 kronor!). Jag kom nyss hem efter en timmes prat och uppläsning. Hon är en fantastisk och intressant kvinna som gjort så mycket, levt så intensivt och berättar så bra! Jag hade i och för sig uppskattat det ännu mer om hon pratat och berättat fritt lite mer och läst lite mindre ur sin senaste bok, Eldar och is, men det var ändå en mycket givande timme. (Ja, naturligtvis har jag med mig ett signerat exemplar hem!) Efter teatern blev det ett glas vin och bra samtal med en god vän. Detta skulle mycket väl kunna vara min definition på vardagslyx!

Nu väntar Oline Stigs Jupiters öga på en liten genomgång och anteckningar inför i morgon, då bokcirkeln Glöd samlas i mitt stökiga hem för umgås och prata bok! För visst är väl böcker och läsning viktigare än städning?

lördag 23 oktober 2010

Richard Yates!

Det är nästan osannolikt hur bra han är! Nu läser jag Cold Spring Harbor och förundras på varje sida över hur välformulerat och träffsäkert han beskriver sina karaktärer. Revolutionary Road var fantastisk och Easter Parade likaså. Jag måste genast fylla på min önskelista med alla andra böcker av Yates det går att få tag på!Stämningen är även här dunkelt olycksbådande, jag känner hur människorna genom sina val i livet går mot misslyckanden och bedrövelse. Jag tycker att han beskriver kvinnors liv och känslor väldigt insiktsfullt och med en speciell värme. Charles Shepard stannar kvar i armén efter första världskriget: "If everything in both your lives was expected to conform to the boundaries of a peacetime military preserve, and if your wife was as bright and spirited a girl as Grace Shepard, you could never honestly say you were surprised - frightened, certainly, but not surprised - when her nerves gave way and fell apart."
Nu befarar jag att jag måste putta ut någon från min topp tio-lista för att få plats med Cold Spring Harbor...

Precis min typ av humor!

Hittade nyss en länk hos Wind Up Women som fick mig att skratta högt... Humor värmer i ösregnet en grå lördag som denna. Klicka här och se om du också tycker det är kul!

onsdag 20 oktober 2010

Tänkt klart!

Många läsupplevelser diskvalificerades redan i startblocken pga utgivningsdatumen. Men dessa ska passera det lilla nålsögat:
5 Oksanen, Sofi Utrensning
4 Irving, John Last night in Twisted River/Sista natten i Twisted River
3 Yates, Richard Easter Parade
2 Adichie, Chimamanda Ngozi Lila hibiscus
1 Stig, Oline Jupiters öga

Klart jag ska nominera!

Kolla vilket fint initiativ! Finns på massor av bokbloggar redan, och jag ska väl inte vara sämre, måste bara fundera och kolla utgivningstiden först:

Bokbloggarnas litteraturpris!
Svenska akademien har sitt pris, förläggarna har ett och bokhandlarna ett annat. Därför känner vi på Breakfast Book Club att det bara saknas ett enda pris så här i Nobel- och Augustipristider; bokbloggarnas egna litteraturpris. Därför vill vi instifta ett sådant från och med i år 2010.

Alla svenska bokbloggare får nominera fem svenska eller utländska böcker var (de ska dock finnas översatta till svenska), utgivna från och med november 2009 till november 2010 (priset delas ut och tillkännages i samband med Stora kulturbloggprisets gala den 27 november). Böckerna ska vara poängsatta så att årets bästa får 5p (fem poäng), den näst bästa får 4 p (fyra poäng) osv. De fem titlarna med högst totalpoäng slutnomineras och alla bloggläsare kommer därefter att rösta fram vinnaren av Bokbloggarnas litteraturpris. Nomineringstiden startar nu och pågår till och med 24 oktober. Röstningsperioden kommer att vara under två veckor i början av november. Vinnaren kommer annonseras och priset delas ut i slutet av november!

Du nominerar genom att maila dina fem titlar samt adressen till din bokblogg till brkfstbookclub@gmail.com.

måndag 18 oktober 2010

Läst i september

Nederland av Joseph O'Neill. Jag läste den under en period när jag hade alldeles för mycket att göra, och inte lyckades koncentrera mig och försjunka riktigt i boken. Hans van den Broeck bor med sin fru och son på Manhattan. Efter 11 september flyttar hans fru till England och tar sonen med sig. Det är givetvis mer som är fel i deras liv och äktenskap, men terrorattacken blir som en ursäkt och en symbol för det havererade förhållandet. Ensam kvar i New York tar Hans upp sitt gamla cricketintresse och träffar en samling udda människor. Jag kom snart på mig själv med att skumma de långa avsnitten som handlade om cricket, och jag kan ärligt talat inte förstå vad de har för mening. Om det inte ska symbolisera hur man i perioder av ensamhet och vilsenhet kan söka tröst och mening i lite smala och nördiga sammanhang… Kanske skulle jag ha uppskattat den bättre om jag hade gett den mer tid och uppmärksamhet, men nu blev det inte så.

Nattfjäril av Jessica Kolterjahn. Månadens fynd! En ny bekantskap och en mycket angenäm sådan. Varför hör jag inte talas mer om denna strålande författare? Nattfjäril bygger på ett verkligt fall från 1892, där en ung kvinna hittades död på ett hotell i Kalifornien. Berättare är Henry Stetson, den coroner som får hand om dödsfallet. Det ser ut som självmord, men frågetecknen hopar sig och han blir snart oerhört engagerad i den mystiska kvinnans historia. Stetsons skildring varvas med stycken där en allvetande berättare tecknar kvinnans uppväxt, erfarenheter och liv fram till den tragiska händelsen. Det är så väl beskrivet, man kommer så nära miljöer och personer att man riktigt känner regnet, kylan, dofterna och de olycksbådande stämningarna krypa i kroppen. Det är detaljrikt men ändå kortfattat och koncist. När jag läst ut den klickade jag genast hem Kolterjahns debut (tror jag) Ut ur skuggan.

Den förspillda vakan av Nadeem Aslam. Jag läste Kartor för vilsna älskande för några år sedan och tyckte väldigt mycket om den. Den här boken tycker jag var svårare att komma in i och ta till sig. Jag tror att det beror på att den utspelar sig i Afghanistan och att den refererar så mycket till händelser som jag skam till sägandes inte känner till, jag har helt enkelt lite svårt att hänga med ibland. Den ryska kvinnan Lara reser till Afghanistan för att söka efter sin bror, som deserterade från den sovjetiska armén för 20 år sedan. Hon bor hos en engelsk pensionerad läkare vars dotter kände Laras bror. I huset finns även en amerikansk CIA-agent, en hotad lärarinna och en ung radikal islamist. Det är våldsamt, sorgligt och vackert. Spänningarna är påtagliga, våldet obehagligt och brutalt men samtidigt finns, framför allt hos den hårt prövade läkaren, en kärlek till konsten och ett hopp som känns lindrande.

Tre apor av Stephan Mendel Enk. I min bokcirkel Glöd valde vi senast att läsa denna tunna bok. Omdömena och åsikterna varierade ganska mycket. Jag tyckte inte att jag kom nära den 13-årige huvudpersonen Jacob. Den hade sina poänger, dråpliga situationer och även ordentligt sorgliga. Ändå grep den aldrig riktigt tag i mig. För mig förblev karaktärerna tämligen platta boken igenom, medan andra i vår lilla cirkel hade blivit väldigt engagerade och fängslade. Det är intressant hur böckerna oavsett utgångsläge nästan alltid blir bättre när vi pratar om dem, vi hittar nya infallsvinklar och möjliga tolkningar. De andra har fastnat för helt andra saker än jag, och så blir romanen på något sätt större och rikare. (Det gäller inte alla böcker, vi har några bottennapp där inga andra synvinklar hjälpt…)

Utrop av Céline Curiol. Ännu en bra bok från favoritförlaget Sekwa! Här får vi följa en ung, namnlös kvinna som jobbar med att ropa ut ankomster och avgångar på en järnvägsstation. Hon är trasig och destruktiv, besatt av en upptagen man och utsätter sig för riskabla möten med män som hon inte borde umgås med. Jag är egentligen inte så förtjust i den typen av huvudpersoner, jag brukar bli lite irriterad på deras självdestruktiva beteende och på att de försätter sig i så FEL situationer. Jag skulle nog vilja skaka om den namnlösa också några gånger, men det är ändå något som håller intresset vid liv och gör att jag vill följa henne. Hon genomgår någon liten form av förändring och utvecklas till en lite självständigare person. Här finns en hudlöshet, ensamhet och desperation som är så skickligt beskriven att jag ibland tycker att det är helt naturligt och oundvikligt att agera som huvudpersonen gör.

Fru Sorgedahls vackra vita armar av Lars Gustafsson. En annorlunda läsupplevelse! Jag läste den växelvis med Petina Gappahs novellsamling och det var nog ett ganska bra upplägg. Det är en vindlande resa, självbiografisk åtminstone till synes, som är full av infall, utvikningar, nedslag och filosofiska resonemang. Fru Sorgedahl får jag inget riktigt grepp om, och det gör inte ett dugg!

Sorgesång för Easterly av Petina Gappah. Det här är jättebra! Det är också ett signerat exemplar inhandlat på bokmässan :-). Tyvärr är jag ingen novellmänniska, jag har verkligen försökt men det är något med formatet… Är det riktigt bra så vill jag ha mer! När jag precis har kommit in i texten så tar den slut. Här finns fantastiska berättelser och historier som skulle kunna utvecklas och bli så mycket mer. Jag tycker jättemycket om Gappahs språk och stil men ärligt talat så längtar jag efter att hon ska skriva en roman…

fredag 8 oktober 2010

Nobelpriset i Babel

Jag har funderat lite på något Peter Englund sa i går kväll i Babel. Han påpekade att när man (Nobelpriskommittén) bedömer så stora författarskap som Vargas Llosa och Lessing fokuserar man på de riktigt bra böckerna och bortser från eventuella lågvattenmärken. Det borde ju betyda att Joyce Carol Oates inte är automatiskt diskvalificerad pga sin ojämnhet i alla fall...

torsdag 7 oktober 2010

Överraskning!

Det blev Mario Vargas Llosa! Han har tydligen funnits med i diskussionerna i flera år, men jag har inte sett hans namn i några spekulationer i år i alla fall. Kul att akademien lyckas överraska trots att de utser en välkänd författare. Jag har läst en bok av honom, Bockfesten, som jag tyckte riktigt mycket om. Det är ju lite roligt att känna till och faktiskt ha läst författarna innan de får Nobelpriset...

onsdag 29 september 2010

Bokmässan utan kamera - orutinerat!

Åkte på fredagen och tillbringade mer tid än väntat på Internationella Torget. Så många intressanta samtal och så många spännande människor som pratade! Vandrade omkring, starstruck - vem var INTE där... (Och vem hade inte kameran med sig och förevigade detta...) Och fick några riktigt sköna minnen med mig, ni vet, när man inser att de du beundrar är vanliga människor. Efter intervjun med Petina Gappah gick jag till Nina Solomin och tackade för en bra tidning, sånt där som man känner sig lite dum för att göra men ändå vill. Och hon blev glad på riktigt, det märktes! Ställde frågor om mitt läsande, och om jag fick ut det jag ville av Vi Läser. Blev riktigt glad!
 Pratade även med de otroligt trevliga människorna i Sekwas och Elisabet Grates montrer, samma sak där - de är intresserade av sina läsare på riktigt! Jag har läst nästan alla böcker Sekwa gett ut, och de jag inte har läst vill jag läsa... För mig är det en kvalitetsstämpel som jag vill dela med mig av; och när jag gör det så får jag ärlig och äkta respons! Tar med mig den goa känslan hem!
Det enda negativa med årets bokmässa är att jag inte fick tillfälle att träffa andra bokbloggare... Jag var där fel dag helt enkelt. Bättre lycka nästa gång!

Visserligen  hade jag extremt ont i huvudet och nacken på lördagen, och nacken är fortfarande stel som ett krattskaft, men jag tror inte det beror på mina mässinköp! Jag köpte bara sju böcker, varav två inbundna, och jag bar dem så ergonomiskt i ryggsäck! Oavsett huvudvärk så var det riktiga fynd jag gjorde:
Johan Hakelius  Döda vita män
Lars Gustafsson Fru Sorgedahls vackar vita armar
Elin Wägner Pennskaftet
Catherine Mavrikakis Himlen i Bay City
Jan Kjaerstad Jag är bröderna Walker
Sefi Atta Allt gott ska komma dig till del
Petina Gappah Sorgesång för Easterly

Dagarna innan mässan

Sitta med mässprogrammet och bocka för allt jag vill lyssna på och se, seminarier, monterprogram, scenframträdanden... yeah, right! Kunde åka på fredagen, punkt slut. Hade en massa tråkiga "bordesaker" att göra, men på onsdagen låg som av en händelse Vi Läser i brevlådan och då strök jag raskt alla andra åtaganden och försjönk i det senaste numret av en tidning som är BRA! På torsdagen blev det lite "Måndag hela veckan", för då låg ju Karavans Afrikanummer i brevlådan och spolierade den lutherska inställningen till livet - skit i allt, gör det en annan dag! I morgon åker jag till Göteborg!

Mellan London och Bokmässan

En systerson fyllde åtta och behövde naturligtvis en bok; sonen läser en del och allt han är sugen på inhandlas med största glädje; jag ansåg dessutom av någon anledning att jag behövde fem nya böcker till mina överfulla bokhyllor... Till mig klickades hem:
Claire Castillon Därunder ett helvete
Celine Curiol Utrop
Tim Davys Lanceheim
Scarlett Thomas The end of mr. Y
Kathryn Stockett The Help

London!

Jösses vad dyrt det kan bli att ha trevligt med fyra likasinnade kvinnor i sina bästa år! Vi åkte till London på torsdagen, och när jag på lördag förmiddag inför besöket på Lutyens & Rubinstein (bokhandel tipsad om av Holly Hock) skulle ta ut pengar så gick det inte...Men eftersom boklådorna, som bara blev en, var en av höjdpunkterna skuldsatte jag mig och handlade på krita! Kändes sjukt men nödvändigt, fick hjärtklappning när jag insåg att jag måste plocka bort några böcker för att ha råd att betala tillbaka när jag kom hem. Skippade utan att tveka lunchen för att spara pengar... Att det bara blev ett bokhandelsbesök beror på att vi gjorde så mycket annat som var trevligt och som jag inte ville missa. Vi såg "We will rock you" på fredag kväll, bra, härlig musik, kul upplevelse. På lördag kväll var vi i Hyde Park - Last Night of the Proms, en upplevelse! Så mäktigt, så välorganiserat och så nice!London finns kvar, och boklådorna med hoppas jag! Jag är sååå nöjd med mina inköp, fattar bara inte när jag ska hinna läsa allt jag vill...

Nej men inte ska väl jag...

Och hur glad blev jag inte när jag såg att jag fått en utmärkelse av Holly Hock! Tusen tack! Precis vad jag behövde när jag vältrade mig i missnöjet över att inte hinna med det jag vill! Läst mindre än önskat, bloggat extremt mycket mindre än planerat och inte uppdaterat en enda liten lista på snart en månad... Jag ska skicka vidare, till sju andra läsvärda bloggar (antar jag, för det gjorde Therese) och dessutom avslöja sju intressanta saker om mig själv...
Jag läser och inspireras bland annat av:
Paperback lover
Fiktiviteter
Calliope
Lyrans Noblesser
Hermia
Vixxtoria
Mrs. B

Jaha, och så var det sju intressanta saker om mig...
Jag har mer än 30 par Dr. Martenskängor.
Jag tycker inte om socker eller söta saker.
Jag byter hårfärg minst tre gånger om året, radikalt.
Jag har varit med i Lyssnarjuryn för Sveriges Radios Romanpris.
Jag anmälde mig idag till Göteborgsvarvet nästa år, trots att jag inte har tränat på flera år och idag har så ont i nacken att jag inte ens skulle kunnu följa loppet med blicken...
Jag åker troligtvis till Goa för fjärde året i rad, på välbehövlig semester någon gång i november-december.

onsdag 1 september 2010

Löjligt mycket av fel saker!

Augusti har inte varit någon bra månad på något sätt... Jag har jobbat absurt mycket, haft löjligt mycket att göra inför säsongsstarten i handboll (visserligen självvalt och roligt, men det kan bli för mycket ändå), läst väldigt lite och dessutom går läsningen av Nederland oerhört trögt. Jag vill ändå inte ge upp, inbillar mig att den förtjänar ett bättre öde än att läggas undan bara för att jag är stressad och otålig. Avsnitten om cricket skummar jag numera, och jag kan inte låta bli att jämföra med Vikram Seths An equal music, till Nederlands nackdel... Seth skildar längtan, kärlek på avstånd, osäkerhet och passion så mycket bättre; fast nu kanske jag är orättvis - det är den möjligheten som får mig att traggla på med några sidor varje alltför sen kväll. Jag har inte ens hunnit följa och läsa de bloggare som har bättre struktur på tillvaron och som skriver så inspirerande och insiktsfullt om sin läsning som jag vill ha tid att göra! Gnällig? Jag? Bättre lycka i september! Åker till London på torsdag nästa vecka och ska kolla upp Holly Hocks fantastiska boklådetips. Det blir bra, roligt och välgörande! Nu ska jag tillverka säsongskort att skriva ut och plasta in och gå och lägga mig så jag kan åka till jobbet och stressa i morgon... Get a life!

fredag 13 augusti 2010

Julisammanfattning

Inte blev det mycket läst från min julilista, men det hade jag ju nästan räknat med... Inget läsflyt och lite sviktande koncentrationsförmåga banade vägen för Maria Lang! Jag började från början och läste om dem i ordningsföljd (hoppade över några som jag läst om ganska nyligen). Inga litterära mästerverk men väldigt sympatiska, charmiga och intressanta som tidsmarkörer. Det överraskade mig lite att jag glömt hur flera av dem slutade, och att inte Puck och Einar var med i alla de tidiga - det hade jag ju för mig. Så här blev juli:

Sinha, Indra Mordet på Mr. Love
Carter, Angela Den nya Evas passion
Alfvén, Inger När förnuftet sover
Lang, Maria Mördaren ljuger inte ensam
Atxaga, Bernardo Dragspelarens son
Lang, Maria Inte flera mord
Lang, Maria En skugga blott
Cleeves, Ann Blå gryning
Lang, Maria Rosor, kyssar och döden
Lang, Maria Tragedi på en lantkyrkogård
Lang, Maria Kung Liljekonvalj av dungen
Lang, Maria Farliga drömmar
Lang, Maria Ofärd i huset bor
Kepler, Lars Hypnotisören
Gavalda, Anna Lyckan är en sällsam fågel

Bäst var Mordet på Mr. Love, följd av Dragspelarens son. England/Indien och Baskien alltså, intressanta historier som utspelar sig i främmande miljöer. Sämst var Hypnotisören, spretig och med ett slut där plötsligt Sandra Bullock dök upp (ner) i en buss för min inre syn. Ingen höjdarmånad alltså, hoppas på bättre utdelning i augusti!

måndag 12 juli 2010

Svettig packning


Äntligen är sommaren här på riktigt! Jobbade sista dagen innan semestern idag - blev hemskickade av chefen halv fyra för att det var för varmt... Rätt väder och rätt inställning tycker jag! Under takåsarna i mitt lilla krypin är det till och med varmare än ute i dessa tider. Vi snackar 28 grader varmt trots vidöppna fönster; men jag klagar INTE. Värme är underbart punkt slut. Att välja semesterböcker med halvgräddad hjärna är en annan sak, koncentrationsförmågan är minst sagt avtrubbad och jag glömmer hela tiden vad jag tänkte alldeles nyss... Dessa böcker ska jag i alla fall på västkustskt vis försöka knô ner i väskan. Ska nog gå, klockan är bara barnet och tåget går inte förrän 11.34 :-)
Uppifrån:
Bernardo Atxaga Dragspelarens son
Assia Djebar Kärleken, kriget
Selma Lagerlöf  Jerusalem
Vikram Seth  An equal music
Henning Mankell  Comédia infantil
Karin Boye  Kallocain
Sofi Oksanen  Stalins kossor
Anna Gavalda  Lyckan är en sällsam fågel

Och så väntar ju som sagt en mängd nya deckare och Maria Lang på spontan- respektive omläsning.

fredag 9 juli 2010

Snart semester!

På tisdag åker jag till stugan utanför Sundsvall. Jag ska tillbringa nästan två veckor i detta mitt lilla paradis, umgås med familjen, vila och läsa. I går kväll började jag således fundera över den viktigaste delen i packningen - böckerna! Det ska vara en lagom blandning av tjockt och tunt, lätt och lite djupare och naturligtvis helst riktigt bra alltihop. Förutom den semesterlektyr jag slutligen bestämmer mig för, vet jag ju att där redan finns en försvarlig mängd nya deckare inhandlade av mor och far att sticka emellan med. Dessutom står ju alla Maria Langs deckare och slåss om att bli utvalda för traditionell sommaromläsning! Längtar!

onsdag 7 juli 2010

Läst i juni

Så var juni redan slut, och förutom att jag drabbas av den sedvanliga ”snart är sommaren slut utan att ens ha börjat-paniken”, kan jag konstatera att min läslista för juni mycket riktigt var för lång och att jag som väntat gjort avsteg från den. Det har varit lite varannanbokskänsla i läsningen den senaste tiden, besvikelser har varvats med entusiastiska jubel och en och annan axelryckning.

Little bird of heaven av Joyce Carol Oates. En av mina absoluta favoriter gjorde mig tyvärr lite besviken denna gång. Historien om Aaron, vars mamma blir mördad och pappa misstänkt för mordet, och Krista, vars pappa var offrets älskare och också blir misstänkt, fångar mig inte. Det går i cirklar med långa och återkommande formuleringar som inte leder någonvart. Hon kan ju så mycket bättre!

Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay. Den judiska flickan Sarah gömmer sin lillebror i en garderob, låser dörren och stoppar nyckeln i fickan, när familjen hämtas av fransk polis och förs till ett uppsamlingsläger för vidare transport till koncentrationslägren. Hon var säker på att hon snart skulle komma tillbaka, men så blev det inte. Inför 60-årsdagen av denna nedtystade händelse i Frankrikes historia får journalisten Julia Jarmond i uppdrag att skriva om den. De två berättelserna varvas och vävs så småningom ihop. Jag hade aldrig hört talas om att detta hände i Frankrike, att den franska polisen arresterade judar och såg till att de deporterades. Avsnitten om Sarah kändes mer äkta och berörde mig mer. Porträttet av Julia blir ganska ytligt och kändes mer som ett verktyg, ett litterärt grepp för att berätta Sarahs historia. Klart läsvärt men ingen riktig topplistekandidat.

Slut på kritan av Alain Mabanckou har jag skrivit om här.

Den mirakulöse mandarinen av Asli Erdogan. Jag förväntade mig något annat, läste för fort och okoncentrerat och lyckades inte sjunka in i boken. Antagligen förtjänar den en omläsning, för så här i efterhand kan jag tänka att den är skriven på ett suggestivt sätt med ett språk som är både poetiskt och drabbande.

Hundraåringen... av Jonas Jonasson har jag skrivit om här.

Baltasar och Blimunda av José Saramago. Jag har tidigare läst Blindheten, Dubbelgångaren och Dödens nycker och tokgillat. Förväntningarna var alltså högt ställda inför denna bok, hans internationella genombrott. Men tyvärr... Det är för långa beskrivningar, för detaljrikt och för historiskt för att det rätta flytet ska infinna sig. Periodvis försvinner jag med ett leende i det saramagiska språket som jag tycker så mycket om, men det blir för fragmentariskt för att hålla koncentrationen konstant.

Smaken av Muriel Barbery. Jag läste Igelkottens elegans förra sommaren och tyckte mycket om den. Smaken skrevs tidigare men översattes efter Igelkottens succé. Vi befinner oss även här på 7 Rue de Grenelle och får bekanta oss med den döende Pierre Arthens, välkänd och framgångsrik matkritiker och illa omtyckt av de flesta i hans närhet. Vartannat kapitel består av Arthens minnen av matupplevelser och sökandet efter den ultimata smaken. I vartannat kapitel kommer hans närstående till tals, och han framstår som en egoistisk, elak och synnerligen osympatisk person. Det är bra, men når inte upp till Igelkottens nivå. Dessutom saknar jag en förklaring till hans otrevliga karaktär, vad var det som gjorde honom så känslokall?

Easter Parade av Richard Yates. Det här är junis absoluta höjdare! Många har redan skrivit om den, bland andra Lyran och Ingrid, och det är bara att instämma i hyllningskören. Det börjar så bra: ”Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa.” Den meningen skapar en oro och en olycksbådande stämning som ruvar i bakgrunden genom hela romanen. Språket är vardagligt och odramatiskt realistiskt, vilket ger ännu mer tyngd åt de besvikelser och motgångar som kommer att karaktärisera systrarnas liv. Jag tycker faktiskt att den är snäppet bättre än Revolutionary Road, och det vill inte säga lite!

Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier. Jag ville verkligen tycka om den, gillar idén och upplägget men det blir bara för mycket. Raimund Gregorius, lärare i klassiska språk vid ett läroverk i Bern, ger sig oplanerat av till Lissabon efter ett möte med en mystisk kvinna på en bro. Med sig har han en bok han hittat i ett antikvariat. Han blir fascinerad på gränsen till besatt av såväl bokens innehåll som dess författare. Jag gillar vissa avsnitt riktigt mycket, men de avbryts hela tiden av filosofiska föreläsningar och funderingar som amputerar drivet och flytet i berättelsen. Den är för lång, för omständlig och för pretentiös. Det kunde ha blivit så mycket bättre ...

Honungsbiets hemliga liv av Sue Monk Kidd. Efter den krävande resan till Lissabon kände jag ett starkt behov av att bara sjunka in och flyta med i något lättläst. Jag förflyttade mig till South Carolina och 1964. Fjortonåriga Lilys mamma dog för tio år sedan, och sedan dess lever hon med sin brutale far och den svarta hushållerskan Rosaleen. Lily och Rosaleen rymmer sin väg efter det att Rosaleen misshandlats av rasister. De hamnar så småningom hos de biodlande svarta systrarna May, June och August som låter dem bo och arbeta på gården. Det handlar om rasmotsättningar, medborgarrättsrörelsen, kärlek, vänskap, gemenskap och försoning. Det är inget litterärt mästerverk, men det är välskrivet, charmigt och lättläst med angelägna ämnen som bildar en hotfull kuliss.

tisdag 6 juli 2010

Bara att konstatera

Jag var helt övertygad om att jag skulle skriva åtminstone några rader om alla böcker jag läst, och lite djupare reflektioner över vissa utvalda. Men ack vad tidsoptimisten fick på moppe! Det har varit "för mycket" midsommar, härliga kvällar med vänner och sommarvärme jag måste ta vara på. Jag har inte hunnit med analyserandet och hela tiden skjutit skrivandet framför mig - och då blir det ju inget skrivet alls! Så ner med ambitionerna och inse att det är bättre för rutinen och flytet att skriva lite än inget! Läsningen har flutit på hyfsat ändå, så jag har ju böcker att skriva lite kort om. Sömnen blir visserligen lidande när jag umgås mer än vanligt med kära vänner och samtidigt vill hålla lästakten, men det är den van vid...

Nu ska jag cykla hem från jobbet och låta min nya ambition sjunka in och få fäste. Efter fotbollsmatchen kanske jag rentav lyckas få till några rader igen!

torsdag 17 juni 2010

Topplistans traumatiska tillblivande

Jag tänkte göra en Topp 5-lista där jag skulle välja ut de absoluta guldkornen ur min läst-lista i år. (Ligger till vänster under "Läser just nu"). Gick inte bra alls... Jag lyckades inte banta den till färre än 12 och då har inte ens halva året gått! Jag tyckte ju så mycket om dem allihop och har inte hjärta att stryka någon fler, vi får väl se hur det ser ut i december...

onsdag 16 juni 2010

Force Majeure!

I vår lilla stad har i många år funnits ett antikvariat som även sålt nya, olästa böcker. I lördags hade de öppet för sista dagen – sorgligt! – och sålde allt för halva priset! Min kära syster tyckte jag kunde åberopa Force Majeure och häva köpstoppet för en dag... Jag lovade mig själv att jag inte skulle köpa bara för att det var billigt, utan endast om jag hittade sånt jag verkligen vill ha. Snacka om fynd!

Överst fyra fina vykort för 20: -
”Bestiarium” av Mare Kandre för 35: -
”Mordet på Mr. Love” av Indra Sinha för 45: -
”Middlesex” av Jeffrey Eugenides för 29: - (Jag har läst och älskat, ska ge bort detta ex.)
”Besatt” av Tahar Ben Jelloun för 15: -
”Vit sprit” för 98: - (också en present)
Och sedan drog de alltså av 50 %! Det hade ju nästan varit brottsligt att inte handla...

torsdag 10 juni 2010

Forrest fyller 100

Jag är i allmänhet tämligen skeptisk till böcker (och filmer) som presenteras som roliga. Det brukar kännas krystat och klämkäckt, som att någon alltför tydligt vill skriva mig på näsan när jag ska skratta. Trots detta gav jag Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann en chans, och det var faktiskt roligt och charmigt, drastiskt och underfundigt! Jonas Jonasson säger i en intervju att han fick idén till boken redan 1994 och mest satt och muttrade när han såg filmen Forrest Gump - de hade ju snott hans idé! Och de är definitivt stöpta i samma form, men det är det ju många böcker och filmer som är. Jag reagerar antagligen bara för att det hittills (vad jag vet) inte finns några andra som så tydligt håller sig till exakt detta tema: Oskyldig och ovetande man hamnar utan att förstå det mitt i avgörande skeenden i världspolitiken, som han också påverkar i allra högsta grad. Hundraåringen Allan har i sitt liv träffat Franco,Truman, Mao, Stalin, Churchill och många andra stora män. När han rymmer från äldreboendet går livet vidare, och det är faktiskt väldigt underhållande! Jag gillar Allan!

Fyllesnack...

I helgen läste jag bland annat ut Slut på kritan av Alain Mabanckou. Med anledning av Bokmässans inte särskilt avgränsade tema ”Afrika” planerar jag att läsa lite afrikanska författare innan september. Mabanckou är en ny bekantskap, prisbelönt, ung (född 1966) född i Kongo-Brazzaville, har studerat i Frankrike och är numera professor i fransk litteratur i USA.

”Slut på kritan” heter en bar i Pointe Noire, Kongo. Den har öppet dygnet runt; och dygnet runt sitter vår berättare ”Spruckna glaset”, en alkoholiserad före detta lärare som är utslängd hemifrån, där. Han får i uppdrag av barägaren att skriva en bok om ställets gäster, och dessa berättelser utgör stommen i boken. Vi får möta ofattbart tragiska människoöden, enorma orättvisor, missbruk, ensamhet, sorg och missförstånd. So far so good. Jag tror bara inte jag tillhör målgruppen; det är för grabbigt, bryskt och ”gåpåigt”. Det finns knappt en punkt i hela boken (vilket även barägaren anmärker på när ”Spruckna glaset” lämnar in sin bok i slutet) eftersom berättelserna (och ”Spruckna glasets” tankar) är återgivna i talspråk och därmed så omständliga som en berusad persons tal och tankar ofta är. Det som gör boken lite mer intressant är den mängd litterära referenser som finns inslängda. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker det är roligt på riktigt eller överpretentiöst, men jag uppskattade dem i alla fall! En mening kan till exempel väva in ”farväl till vapnen” utan att på något sätt poängtera att det är en litterär referens, och "Spruckna glaset" berättar hur han som barn träffade en fiskare som hette Santiago och vars båt alltid var tom. I slutet, som för att vara säker på att vi har fattat, träffar ”Spruckna glaset” en ung man som heter Holden, sitter och läser en bok vars titel slutar på ”... in the rye”, och har varit i USA… Räddaren i nöden sa mig ingenting, Slut på kritan säger mig inte så mycket mer – men det behöver inte vara dåligt för det, bara inte för mig!

tisdag 8 juni 2010

Angenäma problem...

Jag tänkte att jag skulle planera min sommarläsning, för att skriva listor är ju alltid trevligt! Eftersom jag är belagd med köpförbud gäller det att hitta godbitarna i mina egna hyllor. Det är inte svårt alls, jag har massor av böcker jag väldigt gärna vill läsa. Problemet är ju att välja - något jag egentligen inte alls måste göra, men som jag tycker om att pilla med... "Hmmm, den kan vara lite tung och då passar det bra att balansera med den där efteråt, sedan tar jag den som utspelar sig i X så då läser jag något från Y för att hålla isär och få variation, den är tjock och den är tunn och...". Tja, så lätt kan det vara att skapa en "Att läsa i juni-lista" (ej att förväxla med Junilistan!) som jag med största sannolikhet inte kommer att hinna med och inte heller följa. Men kul var det!

Lyrans tematrio

Berätta om tre bra svenska böcker som du läst sedan förra nationaldagen!

Inga problem tänkte jag och började bläddra i min lilla bokbok, men hoppsan så få svenska böcker jag läst under ett år! Det blev:
1.Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann. Jag är lite svag för det här med två berättelser i en, som utspelar sig i olika tider, om det är väl genomfört! Det är det här, man följer den vuxne sonen i nutid och hans avlidne far som ung i dåtid. Det är ett härligt driv i både historierna och språket. Rekommenderas!

2. Monika Fagerholms Glitterscenen måste ju få räknas eftersom hon ju fick Augustpriset för Den amerikanska flickan. Jag var inte lika hänförd den här gången, Den amerikanska flickan grep och fångade mig mer, men det är väldigt bra! "Fagerholmska" är ett väldigt speciellt och sympatiskt språk och man befinner sig plötsligt i en egen och fascinerande värld när man låter sig sjunka in i boken.

3. Erik Erikssons Efter regntiden från 1985 räddade jag från mors och fars bokutrensing i påskas. Jag kände inte till honom alls men blev positivt överraskad. Boken utspelar sig i Vietnam under början av sjuttiotalet och huvudperson är en svensk fotograf som dokumenterar krigets effekter på landet och människorna. Det handlar om kärlek och längtan, politiskt maktspel, rädsla och mod. Det är fascinerande, och jag gillar när jag får veta mer om, och komma närmare, saker eller händelser som tidigare mest varit abstrakta begrepp. (Praktexempel En halv gul sol!) Erik Eriksson var i Vietnam som utrikesreporter under sjuttiotalet och han fick Aniarapriset 2009.

Läsenkät

Jag vet inte vem som var först, den finns på flera bokbloggar redan, men jag hoppar på frågetåget:
Vilka är de fem författarna ni har flest böcker av i era bokhyllor?
Joyce Carol Oates (16 st), John Irving (13 st), Paul Auster (12 st), Kerstin Ekman (9 st) och Vibeke Olsson (9 st).

Köper eller lånar ni mest?
Köper väldigt mycket mer än jag lånar, får väl se om mitt tre månader långa köpstopp kan ändra på det...

Sparar ni alla böcker ni köper?
Ja, det är väldigt sällan jag lyckas göra mig av med böcker. Jag köper ju oftast sådant som jag verkligen vill ha.
 
Inbundet eller pocket helst?
Det blir nästan alltid pocket nu för tiden. De är billigare och lättare att hantera. Tycker dock att inbundet ändå gör sig bättre i hyllan.

Vilken bok har du läst flest gånger i ditt liv?
Jag brukar inte läsa om böcker, tycker inte jag har tid när det finns så många jag inte läst alls. Den senaste jag kan komma på är A.S Byatts De besatta som jag läste om förra sommaren. Det kan vara därför namnet dök upp när jag skulle döpa min blogg... Jag läser faktiskt alltid om minst en Maria Lang när jag är i stugan på sommaren också, men har ingen koll på vilken jag läst flest gånger.

fredag 4 juni 2010

"Men mamma nu får du ge dig!"

Så sa sonen när jag packade upp senaste bokleveransen, och det ligger en del i hans kommentar... Det är ju inte bara mina listor som växer, även hyllmetrarna av olästa böcker ökar med oroväckande hastighet. Och de är allihop böcker som jag längtar efter att läsa, böcker som alla borde ligga bland topp fem i läsordningen (vilket naturligtvis faller på sin egen orimlighet). När jag kollar sidantalet och väljer den tunnaste "för då går det fortare och jag kan snabbare börja på en ny", ja då har jag nog tappat själva meningen med min läsning! Alltså har jag beslutat att belägga mig med köpförbud i tre månader. Jag ska gräva där jag står, läsa det jag har och ignorera alla stressimpulser som försöker lägga sig i. Det passar ju bra att inventera mina olästa pärlor och kanske göra en första lista över vad jag ska läsa i juni till att börja med...

torsdag 3 juni 2010

Inte riktigt så fantastisk som vanligt

I går läste jag ut Little Bird of Heaven av Joyce Carol Oates (i stället för att dammsuga). Hon är en av mina absoluta favoriter, men den här gången gick det lite trögt... Det var något med formen och/eller språket som gjorde att min läsning inte flöt på som det brukar med Oates. Den blev bättre mot slutet och jag gillar absolut, men det finns ett litet gnagande men. Jag måste nog fundera mer på det och återkomma.

onsdag 2 juni 2010

Läsning, listor och lust

Jag har utvecklat ett nästan maniskt läsbeteende, och kan stressas av att min Läslustlista bara blir längre oavsett hur mycket jag läser. Det vattnas i munnen när jag med den litteraturberoendes nästan skamliga njutning klickar hem en bok till, och så bara en till... Dagligen läser jag massor av bra bokbloggar som inspirerar och ger mig ännu fler tips och ännu längre listor. Jag har listor för böcker jag vill läsa, olästa böcker i min bokhylla, böcker att låna på biblioteket och böcker att läsa i sommar. Mängden av bra böcker som väntar på min uppmärksamhet kan framkalla ångestliknande symptom som faktiskt förtar lite av njutningen jag vill känna. Det finns definitivt ett behov av att stanna upp, andas, fundera och reflektera. Det tänker jag göra här!