onsdag 7 november 2012

En resa i soffan

Mot ljuset av Elin Boardy, Månpocket
Ellys lillasyster Annie har gift sig med den danske läkaren Laurids och när de åker på bröllopsresa till Malaya i Sydostasien följer Elly med. Det är strax efter andra väldskrigets slut och världen är förändrad. Med på resan är också Laurids vän Niels, en hemlighetsfull och lockande man med starka politiska åsikter och ett dunkelt förflutet. Under resan mognar Elly, hon vaknar upp efter sin isolering under kriget och blir medveten om verkligheten omkring henne.

Elly är en konstnärssjäl, hon har alltid sitt skissblock med sig och drömmer om att bli målare. Systern anpassar sig helt till sin nya roll som följsam hustru medan Elly söker utveckling och äventyr. De växer sakta men obönhörligt ifrån varandra. Elly börjar ifrågasätta livsval, relationer, plantageägarnas agerande och olika former av maktmissbruk. Hon iakttar, tecknar, tänker och mognar.

Det här är en långsam roman; det börjar väldigt stilla med beskrivningar livet på Cameron Hills Resort där de bor. Det känns mer som förra sekelskiftet än 1947... Miljöbeskrivningarna är fantastiska – den fuktiga hettan, ljuden och dofterna – jag är verkligen där! Det stillsamma berättandet stämmer så väl med värmen, de långsamma rörelserna och tankarna. Elly resonerar mycket med sig själv, och både hennes tankars vändningar och dialogerna är oerhört välskrivna och känns helt igenom äkta. Jag uppskattar de exakta och på kornet fånade ”stämnings- och humörmarkörerna”. Här finns inte ett enda övertydligt ”sa hon irriterat” eller liknande.

Djungeln spelar en egen roll i romanen, den är en symbol för ett liv och en växtkraft som inte går att tämja. Missnöjet pyr bland plantagearbetarna och ett upplopp vänder upp och ner på tillvaron. Livet pågår, stenar sätts i rullning och följderna går inte att hejda. Elly upptäcker verkligheten och blir vuxen.

Det här är riktigt bra! Jag har Elin Boardys debut Allt som återstår i hyllan och måste nog läsa den också…  

1 kommentar:

Den besatta sa...

Kommentarsfältet har ballat ur, det jag skriver får olika storlek och olika radavstånd... Irriterande är förnamnet. Testar att kommentera så här på kvällskvisten.