Vad gör förtryck, terror och tortyr med människor? Eller makt, rädsla och fattigdom? Alldeles för mycket och alldeles för lätt att räkna ut. Det kan aldrig bli bra eller ursäktat, men det kan i viss mån förklaras. Vi är i Etiopien 1974, i början av revolutionen där kejsare Haile Sellassie störtas. Folk väljer sida, eller avstår av rädsla från att tycka något alls.
Läkaren Hailu och hans två söner bildar navet i berättelsen; en beskrivning av en vardag där våldet och rädslan eskalerar och varje människa är tvungen att förhålla sig till det. Bröderna har så olika syn på världen och på vad som är rätt, men när det väl gäller står de varandra närmare än de trott. De väljer olika vägar, men alla kan inte vara soldater – soldater kan inte leda ett land – och vad slåss de mot egentligen? Vem hjälper de med sina olika sätt att protestera?
Det är en välskriven och intressant familjekrönika, en äkta bladvändare med ett oerhört driv i berättandet, inramad av det mest fruktansvärda man kan tänka sig. Personporträtten är levande och trovärdiga; beskrivningarna av brödernas och faderns olika sätt att tolka och hantera det som händer och att sedan välja ståndpunkt och agerande känns hjärtskärande levande och realistiska.
Under lejonets blick är en läsvärd, viktig och drabbande roman. Det är fasansfullt och oerhört bra. Det gör ont att läsa. Det har hänt så många gånger och det händer fortfarande.
Jag tänker på En halv gul sol, på det jag lärde mig som jag borde ha vetat. Jag tänker på att det här borde jag också ha vetat, och på att den här boken faktiskt är lika bra!
6 kommentarer:
Tack för tipset! En halv gul sol var ju strålande så jag borde även gilla denna!
Har du börjat skriva ännu? ;)
Den här boken har jag fått rekommenderat på annat håll och också hon var oerhört imponerad och uppslukad. Ska försöka komma ihåg att ta med den nästa gång jag är på biblioteket/bokhandeln.
Annika: Ja, jag tror absolut du gillar den! Nej, jag har inte börjat skriva... Det där med tiden alltså!
Hanna: Ja gör det! Blir intressant att höra/läsa vad ni tycker sedan!
Lika bra som En halv gul sol? Där fick jag vansinnigt höga förväntningar.
O: Det var länge sedan jag läste En halv gul sol... Kanske jag tar i för mycket, men som jag minns känslan är det i alla fall väldigt nära :-)
Skicka en kommentar