Mot Lydia!

Haha! Jag åker till Stockholm i morgon och har från Sekwa vunnit en biljett till Daniel Sjölins samtal med Lydia Davis på Internationell Författarscen/Kulturhuset! Tågresan kommer därmed att tillbringas med intervall-läsning - djup försjunkenhet i Samarbete med fluga varvad med sänkt bok och tillbörlig eftertanke. Noveller funkar ju nämligen inte (för mig i alla fall) som sträckläsning. Jag har läst några av dem, och vill ge dem tid att sjunka in och landa. Varje novell, hur kort den än är, är en egen avslutad berättelse och förtjänar att få odelad uppmärksamhet. Novellsamlingar har därför hamnat lite på undantag i min läsning eftersom jag ju har ganska bråttom, och har så många böcker jag vill läsa. Att ta en novell per kväll kan fungera som bredvidläsning till en roman - men det går ju inte när jag bara har en kväll på mig... Mycket angenämna problem, och otroligt roligt ska det bli!

PS. Jag läste ut fina Mot ljuset i går kväll och ska bara samla tankarna lite innan jag skriver om den. Hade tänkt göra det nu, men plötsligt är klockan sådär mycket igen och jag har inte packat...

Läsplanering

Som inbiten och oförbätterlig listskrivare har jag väntat märkligt länge med att planera min läsning för de kommande veckorna. Kanske är det för att jag så sent som igår upptäckte att nästa veckas datum infaller redan nästa vecka...

1. 20/9
Lydia Davis novellsamling Samarbete med fluga. Åker till Stockholm på torsdag och får kanske ihop det så jag kan lyssna till hennes samtal med Daniel Sjölin! Då vill jag ju åtminstone ha läst typ hälften av novellerna...

2. 25/9 
Elif Shafiks Bastarden från Istanbul. Nästa träff i mitt återuppväckta kära projekt En cirkel till. Måste ha läst, och tänkt lite...

3. 27/9
Merethe Lindströms prisbelönta Dagar i tystnadens historia är ett inför-bokmässan-mål. Ingen som stämmer mig om jag inte har läst den, men jag vill gärna lyssna på henne och ha läst innan...

4. 13/10
Återlämningsdag för Miss Jean Brodies bästa år av Muriel Spark, För Lydia av Gun-Britt Sundström och Grenar av gift av Erin Kelly. Naturligtvis hamnar jag inte i stupstocken, eller ens i skamvrån, om jag inte har läst dem innan jag lämnar tillbaka dem. Men...

5. 15/10
Nästa träff med Glöd och vi ska diskutera En dåres försvarstal av August Strindberg och Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. No comments...

6. 20/10
Då ska jag befinna mig i Alfta på härlig BokSPAning i samarbete med Enbokcirkelföralla. (Högt upp på en annan lista måste skrivas BOKA TÅGBILJETTER!). Där ska vi ha ett samtal om Cecilia Samartins Drömhjärta som landade i brevlådan när jag anmält mig, och som jag utan att veta något alls om den är lite skeptisk till. Men jag måste såklart ha läst den till dess...

Dags att få igång det gamla lästempot igen ser det ut som!

Lördagsgodis

Hur kan man glömma att man fått ett presentkort på böcker för 500 kronor? Hur är det liksom möjligt att flera gånger klicka hem böcker från Adlibris utan att reflektera över skatten som ligger bortglömd i väskan? Nåväl, i lördags efter mitt premiärlån på nya biblioteket styrde jag kosan till stadens enda bokhandel. Där letade jag så svetten lackade (det tog lång tid och dagen var varmare än jag räknat med) efter något jag ville ha på den enda (!) lilla väggen för romaner i annat format än pocket... Efter mycket letande blev det till slut två böcker jag verkligen vill läsa. Men det är på något sätt sorgligt att jag i en bokhandel inte tvingas välja bland de nio eller tio som jag helst vill ha med mig hem!

Följa med hem fick Lydia Davis' Samarbete med fluga och Merethe Lindströms Dagar i tystnadens historia. Jag åker till Stockholm på torsdag och får kanske ihop det så jag kan se Lydia Davis på Internationell Författarscen.
Merethe Lindström tänker jag läsa med tanke på bokmässans nordiska tema.
Hmmm, det där med läsplanering börjar nog bli rätt nödvändigt...

Strindberg i kvadrat

Till nästa gång ska vi läsa En dåres försvarstal ibokcirkeln Glöd. Som bonusbok för de som hinner lade vi till Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Vi längtade lite efter gamla goda klassiker, och något som vi känner oss rätt säkra på att vi kan läsa och diskutera länge med stor behållning. Som av en händelse kör Komedianten (Varbergs fina kulturhus med bibliotek och konsthall) en Strindbergsmara lördagen innan vår träff:

"Vem var Strindberg egentligen? En maraton kring August Strindberg försöker reda ut detta. Det blir läsning ur dramer, brev och poesi av Teater Hallands En midsommarnattsdrömsensemble och teaterns chef Maria Ericsson.Det blir spännande samtal med prof. em i litteratur Eva Lilja. Dagen avslutas med musikföreställningen "Spisa Strindberg - Min middag med August". Mellan programpunkterna finns det möjlighet att fika i Tovedals Kafé. Biljetterna säljs på Varbergs Konsthall fr o m 13 september."

Alltså fick jag i lördags verkligen en anledning att besöka Komedianten, något som skam till sägandes inte blivit av på flera månader! Jag och en glödkamrat köpte biljetter till Strindbergsmaran, fikade och strosade runt lite. Hur trevligt som helst! Nu ska det bli ändring - det är ju där jag ska hänga liksom...

Eftersom jag ju har så lite böcker hemma som väntar på att bli lästa (HA!) passade jag på att låna lite: Erin Kellys Grenar av gift som jag läst om på så många bloggar, Muriel Sparks Miss Jean Brodies bästa år av samma anledning och slutligen Gun-Britt Sundströms För Lydia - en bonusbok till bonusboken. Nu börjar det bli dags att göra en seriös läsplan...

Ytterligheter i bokcikeln

I kväll var jag på träff med min underbara bokcirkel Glöd, och det var lika roligt, givande och inspirerande som vanligt. Vi upptäckte att detta var andra boken i rad som vi varit i stort sett eniga om. Annars brukar alltid uppfattningarna och känslorna för boken skilja sig något i alla fall. Den här gången hade vi läst Innan floden tar oss av Helena Thorfinn (Norstedts), och ingen av oss tyckte om den... Temat och ämnet är jätteintressant: Biståndsarbete i Bangladesh, kulturkrockar, byråkrati, korruption, jämlikhet och svårigheten i att balansera alltihop på ett bra sätt. Men (och ett stort men!) det fungerar inte. Det känns som en fackbok eller artikel som emellanåt kommer på att den ska vara en roman. Det kunde ha blivit så bra, men det engagerar inte och känns för konstruerat och platt.

Motsatsen är då förra boken, Agaat av Marlene van Niekerk (Weyler), som det redan skrivits spaltkilometer om. Där händer inte så mycket på ytan, Milla de Wet ligger döende i ALS och vårdas av den svarta kvinnan Agaat. I olika avsnitt, som skrivs på helt olika sätt, lär vi känna dem och får veta mer och mer om deras gemensamma historia. Språket är fantastiskt, karaktärerna engagerar och deras livsöden fängslar, den väcker starka känslor och vi var alla överens om att det är en av de bästa böcker vi läst i Glöd! Dessutom är det en av de vackraste...

Två snabba

Jag har hittat ofullständiga anteckningar om böcker jag läst för länge sedan men missat att skriva om. De får bli till lite kortare reflektioner om några som verkligen är värda att läsa:

Gilles kvinna av Madelieine Bourdouxhe, Elisabeth Grate Bokförlag, recensionsex

Jag blev förvånad när jag efter ett tag upptäckte att denna lilla pärla kom ut första gången 1937 – den känns så fräsch och aktuell! Miljön är en annan men känslorna och tankarna kunde vara nutid.

Elisa älskar Gille över allt annat och precis allt, arbetet i hushållet och omsorgen om barnen, hamnar i skymundan när hon börjar tycka att han förändras. Hon är misstänksam, och fokuserar helt och hållet på de tecken hon tycker sig se, på vart han går, vad han gör och hur han beter sig. Hon lever helt och hållet för sin man och för att vara Gilles kvinna. Hon resonerar med sig själv, hennes tankar svävar iväg, avbryts och börjar om i en ny bana.

Jag kunde bli arg på henne, tycka att hon borde slänga ut honom och ha mer respekt för sig själv. Men det är så övertygande och naket äkta beskrivet att jag tror på henne. (Här kan väl faktiskt 30-talet vara en del av förklaringen till hennes agerande). Det är lågmält berättat, och inte ens vid de känslomässiga katastrofer hon drabbas av höjer berättelsen rösten.

Fritt fall av Juli Zeh, Weyler förlag, recensionsex

Jag faller direkt! För det smala språket, de små detaljerna och liknelserna som känns naturliga och oansträngda.  Jag ler förtjust åt den absurda historien, de udda personerna och deras funderingar.
Stundtals läste jag bland folk som pratade, på tåg och filtar i solen, och hade svårt att koncentrera mig. Jag hängde med i vad som hände, själva den yttre intrigen – men missade ju massor av det smarta, underliggande och associationsrika. Den kräver uppmärksamhet och är verkligen värd det!

Fritt fall är till det yttre en kriminalhistoria och en av huvudkaraktärerna är en kommissarie, men den är verkligen så mycket mer! Prologen (som även blivit baksidestext i min pocketutgåva) är en mycket bra sammanfattning, inte av det egentliga innehållet men av det ambitiösa bygget och den intelligenta och fantasirika expedition romanen tar oss med på:

”Vi har inte hört allt, däremot har vi set det mesta, eftersom alltid minst en av oss vad med. En kommissarie med dödlig huvudvärk, som älskar en fysikalisk teori och inte tror på slumpen, löser sitt sista fall. Ett barn rövas bort och har ingen aning om det. En läkare gör något han inte ska. En man dör, två fysiker grälar, en polisinspektör är förälskad. I slutändan tycks allt annorlunda än vad kommissarien tänkt sig – och ändå just så. Människans idéer är partituret, hennes liv är modern jazz. Ungefär så var det, tror vi.”

Det är så smart, jag är så förtjust, jag vill läsa mer av Zeh!

Om dilemmat att välja nästa bok

När jag läst ut en riktigt bra bok vill jag genast läsa en till, helst lika bra. Har jag läst en mindre bra bok vill jag naturligtvis omgående kasta mig över en bättre! Nu har jag ju visserligen redan lagt ut en bild på Helena Thorfinns Innan floden tar oss, och det var ju den bok jag hade tänkt börja på när jag laddade upp bilden. Men jag har ju faktiskt inte ens öppnat den än... Nästa bok ska ju helst inte påminna alltför mycket om den senast lästa, att till exempel på raken läsa två romaner som utspelar sig i England under andra världskriget kan ju ställa till det när det kommer till att reflektera över det jag läst... Jag vill nog gärna flacka lite, både i tid och rum. Tvära kast i genrer kan också vara upplyftande. Titt som tätt drabbas jag dessutom av sidantalsnojan - om jag väljer en tunn bok kan jag snabbare börja på nästa som söker uppmärksamhet och bekräftelse i den överfulla bokhyllan. Alltså, nu är klockan mycket och jag kommer inte att läsa många sidor innan jag släcker lampan för att avlsuta den här veckan. Ska jag då börja på den bok jag nyss bestämde mig för eller ska jag välja något annat, lättsammare, tunnare, mer spännande, djupare, på engelska eller svenska?

Sommar vs höst

Egentligen är ju sommaren min absoluta favoritårstid eftersom jag helt klart trivs bäst i värme och solsken; men med dåligt väder och bara en veckas semester kan jag på nåt sätt lika gärna gå vidare till hösten. Och den ser ju riktigt lovande ut! Vädret har jag ingen aning om, men efter ett antal år på västkusten räknar jag kallt (!) med blåst och regn, men i övrigt tycker jag nog att jag har mycket att se fram emot:

1. Jag har dragit igång bokcirklarna från "den gamla" En sida till-tiden, när jag drev bokhörna och ordnade bokcirklar i (nu nedlagda) butiken En trappa ner. Vi har haft en träff hemma hos mig och det var lika roligt och givande som förra året. Nästa träff och bok är inbokad med den gruppen, och nu ska jag bara skicka ut ett erbjudande till de som inte kunde vara med på första cirkeln om att vara med på bok nummer två.

2. Bokmässan närmar sig. Årets höjdpunkt när det gäller att frossa i böcker, möten, intryck och förvaringsproblem.

3. Jag har anmält mig till BokSPAning i Alfta. En helg i oktober med läsning, bokprat, yoga och nya bekantskaper som jag ser fram emot väldigt mycket!

4. Bokhyllan innehåller 141 olästa böcker, som jag verkligen vill läsa. Alltså behöver jag inte köpa fler böcker i höst och kan spara massor av pengar. Ha ha ha...

5. Mina smått frenetiska försök att fylla hösten med lustfyllda aktiviteter kan ha något lite att göra med att min son åker till Australien i morgon, tillbringar hela hösten med ryggsäck för att några dagar före jul landa i Sverige igen... Men jag ser fram emot att läsa många glädjefyllda rapporter från hans resa och är nyfiken på att ha en höst som bara är min - det är ju livets gång, och som det ska vara liksom!

Ny höst, nya vanor!

Jo men nu är det nog dags! Lusten har pockat på lite försiktigt ett tag, både när det gäller lästakt och bloggande, och förra helgens besök på Louisiana Literature blev någon sorts droppe som fick längtan att rinna över. Jag vill ju inte vara utan det här! En intensiv lördag blev det på Louisiana, med mycket folk, massor av inspiration, en del regn och inga anteckningar. Alla författarsamtal var inressanta, givande och roliga att lyssna till. Men gammal är äldst - Patti Smith var fantastisk och hennes samtal med Henning Mankell genomsyrades av engagemang, nyfikenhet, kreativitet, värme och humor. Coolaste kvinnan i världen på den sämsta bilden hittills: