Jag är i allmänhet tämligen skeptisk till böcker (och filmer) som presenteras som roliga. Det brukar kännas krystat och klämkäckt, som att någon alltför tydligt vill skriva mig på näsan när jag ska skratta. Trots detta gav jag Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann en chans, och det var faktiskt roligt och charmigt, drastiskt och underfundigt! Jonas Jonasson säger i en intervju att han fick idén till boken redan 1994 och mest satt och muttrade när han såg filmen Forrest Gump - de hade ju snott hans idé! Och de är definitivt stöpta i samma form, men det är det ju många böcker och filmer som är. Jag reagerar antagligen bara för att det hittills (vad jag vet) inte finns några andra som så tydligt håller sig till exakt detta tema: Oskyldig och ovetande man hamnar utan att förstå det mitt i avgörande skeenden i världspolitiken, som han också påverkar i allra högsta grad. Hundraåringen Allan har i sitt liv träffat Franco,Truman, Mao, Stalin, Churchill och många andra stora män. När han rymmer från äldreboendet går livet vidare, och det är faktiskt väldigt underhållande! Jag gillar Allan!torsdag 10 juni 2010
Forrest fyller 100
Jag är i allmänhet tämligen skeptisk till böcker (och filmer) som presenteras som roliga. Det brukar kännas krystat och klämkäckt, som att någon alltför tydligt vill skriva mig på näsan när jag ska skratta. Trots detta gav jag Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann en chans, och det var faktiskt roligt och charmigt, drastiskt och underfundigt! Jonas Jonasson säger i en intervju att han fick idén till boken redan 1994 och mest satt och muttrade när han såg filmen Forrest Gump - de hade ju snott hans idé! Och de är definitivt stöpta i samma form, men det är det ju många böcker och filmer som är. Jag reagerar antagligen bara för att det hittills (vad jag vet) inte finns några andra som så tydligt håller sig till exakt detta tema: Oskyldig och ovetande man hamnar utan att förstå det mitt i avgörande skeenden i världspolitiken, som han också påverkar i allra högsta grad. Hundraåringen Allan har i sitt liv träffat Franco,Truman, Mao, Stalin, Churchill och många andra stora män. När han rymmer från äldreboendet går livet vidare, och det är faktiskt väldigt underhållande! Jag gillar Allan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är också skeptisk. Just för att jag sällan skrattar åt "roliga böcker" - de brukar inte vara min humor alls. Och Hundraåringen... verkar vara en bok som man antingen tycker är jätteskojig eller bara oerhört fånig, efter reaktionerna jag fått bland låntagarna som läst honom. Egentligen borde jag läsa för att bilda mig min egen uppfattning, men jag känner verkligen ingen lust utan fortsätter att hålla mig skeptisk. :-)
Skicka en kommentar