tisdag 10 maj 2011

Kärleksfullt porträtt av en mamma

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron, Weyler Förlag, Recensionsex

Helena överlevde förintelsen och började ett nytt liv i Israel med sin dotter Elisabeth. Mamman är tydligt skadad av sina fruktansvärda upplevelser, hon beter sig märkligt och betraktas ibland som galen av sin omgivning. Vid högtider stänger Helena in dem och släcker alla lampor, oftast för att ingen ska märka hur ensamma de är. Hon låter inget som är tillverkat i Tyskland finnas i hemmet och hon hamstrar hysteriskt inför sexdagarskriget. Helena blonderar håret på sig och Elisabeth, och målar deras ögon blå i fotoalbumet – så att inget ont ska hända dem. Hon är rolig, dräpande, upprorisk och egensinnig. Hon är udda och beter sig konstigt men är ändå omtyckt och accepterad i grannskapet.

Elisabeth berättar om sin barndom och tecknar ett fantastiskt fint porträtt av sin mamma. Uppväxten är beskriven med varm humor och totalt utan fördömande. Dottern drabbades ju oavbrutet av mammans ”konstigheter” men hade inte varit med om något annat och skildrar Helenas excentriciteter med värme, ömhet och överseende. På något sätt anar Elisabeth att det finns en anledning till Helenas beteende och accepterar helt enkelt sin tillvaro utan att klaga.

Det är en gripande berättelse, där dråpliga händelser skildras med värme, och där det oerhörda allvaret ständigt ligger i bakgrunden. Det är en roman om att hantera livet efter att ha överlevt, och det är så bra!
Helt enkelt en liten pärla med ett jättefint omslag!

6 kommentarer:

Joanna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Joanna sa...

Verkligen rörande porträtt av en mamma som överlevde det fasansfulla och måste hitta ett sätt att fortsätta leva. Humorn var härlig och lyfte hela berättelsen!

Hanna sa...

Den här måste jag läsa!

Den besatta sa...

Joanna: Eller hur! Det gjorde definitivt boken mer speciell och annorlunda.
Hanna: Ja gör det!

Lyrans Noblesser sa...

Här är en till som älskade denna roman! Och nu ska jag lägga ditt namn på minnet Kiki :-)

Den besatta sa...

Lyran: Ja jag har sett att du och jag ofta tycker rätt lika om det vi läser! Kul :)