I det förflutna av Kate Morton, Bokförlaget Forum, Recensionsex
Engelskt slott, andra världskriget, gotisk roman med mystisk bakgrund, familjehemligheter, bortkomna brev, saknade personer och så lite arbete i förlagsbranschen – ingredienserna var minst sagt lovande! Mina förväntningar infriades med råge och jag sträckläste och njöt!
Edie Burchill jobbar på ett litet bokförlag och är nyseparerad. Hon har ingen nära relation med sin mamma och har inte ens berättat att hon flyttat från pojkvän och lägenhet. När ett förkommet brev dyker upp efter 50 år, adresserat till modern, tar deras förhållande en ny vändning. Edie får veta att mamman evakuerades under kriget och bodde på slottet Milderhurst Castle som krigsbarn. Slottet ägdes av författaren Raymond Blythe, som bodde där med yngsta dottern Juniper och de äldre tvillingarna Percy och Saffy.
Romanen rullar sedan upp de två historierna, nu och då, parallellt. Vi får följa Edie när hon besöker slottet, där de nu mycket gamla systrarna bor kvar, och försöker ta reda på vad som hände. Samtidigt försöker hon få ordning på sitt eget liv, hitta ny bostad, sköta jobbet och umgås i måttliga mängder med sin familj och släkt. I de historiska partierna befinner vi oss på slottet under andra världskriget och följer de tre systrarnas liv under kriget.
Det är så skickligt berättat och miljöbeskrivningarna så där precis lagom detaljerade att jag bara dras med och in i romanen. Jag befinner mig i England, jag känner stämningen, ser slottets rum och hör ljuden. Karaktärerna är väldigt väl beskrivna; för varje avsnitt i romanen lär jag känna dem lite mer och får veta lite mer om hur de tänker och varför. De blir levande och trovärdiga och får ordentligt med utrymme. Språket bara flyter på utan något som irriterar eller stoppar upp. De många trådarna fångas konstfärdigt upp och nystas ihop till en tragisk och skrämmande verklighet. Jag var djupt försjunken och ville inte att den skulle ta slut, samtidigt som jag bara måste få veta hur det hängde ihop. Rekommenderas å det varmaste!
(Det enda negativa är väl det förfärliga omslaget som ser ut som en Harlequin-roman eller nåt...)
2 kommentarer:
Visst är den helt, helt underbar?! Men omslaget lämnar mycket att önska. Förstår inte varför förlaget (Norstedts, va?) vill signalera banal kärlekshistoria i stället för storslagen roman? Jag läste den på engelska och omslaget var mycket mer passande http://frue.bloggsida.se/bocker/en-bok-att-forlora-sig-i eller hur?
Fru E: Nej det där med omslaget är verkligen obegripligt! Sänder ut helt fel signaler. Hade jag inte läst Kate Morton innan hade det skrämt bort mig... (Forum ingår i Bonnierkoncernen.)
Skicka en kommentar