I kväll var jag på träff med min underbara bokcirkel Glöd, och det var lika roligt, givande och inspirerande som vanligt. Vi upptäckte att detta var andra boken i rad som vi varit i stort sett eniga om. Annars brukar alltid uppfattningarna och känslorna för boken skilja sig något i alla fall. Den här gången hade vi läst Innan floden tar oss av Helena Thorfinn (Norstedts), och ingen av oss tyckte om den... Temat och ämnet är jätteintressant: Biståndsarbete i Bangladesh, kulturkrockar, byråkrati, korruption, jämlikhet och svårigheten i att balansera alltihop på ett bra sätt. Men (och ett stort men!) det fungerar inte. Det känns som en fackbok eller artikel som emellanåt kommer på att den ska vara en roman. Det kunde ha blivit så bra, men det engagerar inte och känns för konstruerat och platt.
Motsatsen är då förra boken, Agaat av Marlene van Niekerk (Weyler), som det redan skrivits spaltkilometer om. Där händer inte så mycket på ytan, Milla de Wet ligger döende i ALS och vårdas av den svarta kvinnan Agaat. I olika avsnitt, som skrivs på helt olika sätt, lär vi känna dem och får veta mer och mer om deras gemensamma historia. Språket är fantastiskt, karaktärerna engagerar och deras livsöden fängslar, den väcker starka känslor och vi var alla överens om att det är en av de bästa böcker vi läst i Glöd! Dessutom är det en av de vackraste...
2 kommentarer:
Då måste jag nog skaffa Agaat. Jösses, nu växer min hög med olästa böcker :)
Det är ju det de är till för, högarna! Jag kan ta med den till Stockholm om du kan vänta. Eller så gynnar du den sviktande bokhandelsbranschen och fina Weyler förlag och köper den :-)
Skicka en kommentar