En liten pärla!

De imperfekta av Tom Rachman, Weyler Förlag, Recensionsex

En amerikansk miljonär bestämmer sig på 50-talet för att starta en engelskspråkig dagstidning i Rom. Genom åren förändras världen och tekniken, men den gamle grundarens arvingar är inte så intresserade av tidningen som tappar läsare och inte ens finns på nätet. Det är bakgrunden och ramen i romanen, men det är på redaktionen det händer.

De olika medarbetarna presenteras i varsitt avsnitt där vi får lära känna dem med fel och förtjänster. Det är underbara porträtt, personliga och äkta, som visar på mänskliga svagheter och avslöjar drömmar som inte slår in. Vi möter utrikeskorrespondenten som har tappat gnistan, redigeraren som känner sig förbigången och utanför, den nitiske korrekturchefen som är en helt annan person utanför redaktionen och alla de andra. De är misstänksamma och missunnsamma, de är uppgivna och godtrogna, de är hänsynslösa och karriärlystna, men framför allt visar Rachman att de är vanliga människor. Han skriver om människor som inte alltid är sympatiska och inte alltid gör rätt, men det blir aldrig dömande och han låter alltid sina karaktärer behålla värdigheten. Det är väldigt olika personligheter som skildras, och oerhört underhållande och engagerande historier som berättas.

De olika avsnitten är som noveller, men jag får absolut inte känslan av att läsa en novellsamling eftersom de så skickligt hålls ihop genom den yttre beröringspunkten – tidningen.
Novellerna eller avsnitten handlar om enskilda personers verklighet och vardag; romanen i stort blir en reflektion över svårigheten att hänga med i den tekniska utvecklingen, att klara ekonomiska kriser och att leva upp till de ökade kraven på att ha koll på hela världen och att vara ständigt uppdaterad. Papperstidningens förmodade död alltså.