måndag 9 maj 2011

Märkligt möte!

Fallet Courrier av Marta Morazzoni, Carlsson bokförlag, Recensionsex

Vi befinner oss i byn Auvergne i början av 1900-talet och möter Alphonse Courrier, målmedveten och tämligen framgångsrik järnhandlare. Han är respekterad och aktad, planerar sitt liv i (nästan) minsta detalj och bryr sig inte om vad någon tycker; men naturligtvis bryr sig byborna om vad han gör, de är nyfikna och skvallrar gärna. Alphonse ser ner på sina grannar och konstaterar att de flesta är fula, komiska och fula, men lägger egentligen ingen vikt vid någonting. Enligt planen gifter han sig med en lämplig kvinna, inte ett för att han älskar henne utan för att hon är lämplig, och skaffar, när det till slut passar honom, två barn. Eftersom Alphonse är en man som gör som han vill har han givetvis en älskarinna, som han i största hemlighet träffar enligt ett noga upplagt schema. Att han är så mån om att hålla det hemligt till och med för sin bäste (ende) vän, beror nog på att hon betraktas som den fulaste kvinnan i byn. Men allt här i livet kan man ju inte planera…

Det här är en ovanlig roman, med ett ovanligt språk. Berättaren är synnerligen närvarande och tilltalar läsaren vid ett flertal tillfällen. Språket störde mig i början, jag fick inget flyt i läsningen och det kändes som om författaren försökte vara rolig och käckt medvetet gammaldags. Berättaren använder sig, som närvarande och allvetande, flitigt av putslustiga kommentarer och ett högtravande tilltal med glimten i ögat. Jag brukar uppskatta sådant, men här kändes det krystat. Men! Ju mer jag läste desto bättre stämde språket med berättelsen.

Flera kapitel inleds som en tablå, en scenbeskrivning från långt håll. Hur det ser ut, hur ljuset faller i rummet och så vidare. Det skapar ett avstånd, och man kommer heller aldrig Alphonse (eller någon annan) riktigt nära. Jag läser den lite som ett gammaldags sagoberättande, fast med filosofiska sentenser och associationer.

Det är en berättelse om livet, målmedvetenhet, strävan och kärlek. Romanen har ett djupsinnigt drag – vad strävar vi efter, och varför? Vilka beundrar vi – och varför? Vilka har makt och aktning – och varför?

Det började trögt men blev till slut en läsupplevelse jag återkommit till i tankarna och absolut kan rekommendera!

6 kommentarer:

Fru E sa...

Det låter ju lite spännande, faktiskt! Synd att omslaget är så trist. Och putslustighet har jag också väldigt svårt för. Kul med en bok som stannar kvar efter läsningen, tycker jag!

Den besatta sa...

Ja den var rätt speciell. Håller med dig, kul när boken växer under läsningen och sedan stannar kvar.

Ingrid sa...

Jag blev väldigt förtjust i den här romanen och jag har läst och tänker läsa mera av Marta Morazzoni- hon har ett speciellt sätt att skriva och det tilltalar mig väldigt mycket. En mycket spännande författare.

Den besatta sa...

Ingrid: Ja det var en ny och trevlig bekantskap, när jag väl hade vant mig vid hennes språk. Läser gärna mer av henne!

Hermia Says sa...

Språket gjorde att jag gav upp, för jag blev så trött på den övertydliga berättarrösten, förstår det var rätt dumt gjort när jag läser om den hos dig. Önskar att jag hade fastnat fastnat i den!

Den besatta sa...

Hermia: Jag förstår dig faktiskt. Det var lite påfrestande, men den tog sig som sagt. Kan tänka mig att den kräver rätt humör och tillfälle också, och det kan man ju inte alltid vänta på :)